Feministisk antirasism

Feministiskt initiativ har en vision om en fri värld som inte begränsas av skarpa gränser och höga uteslutande murar.

Gränser skapar ett ”vi och dom”, bidrar till att skapa rädsla för andra människor och utgör rasismens fundament, och dessutom begränsar de människors rätt att fly undan krig och förföljelse. Istället vill vi bygga en värld efter principen att jorden tillhör oss alla och ska med omsorg och respekt delas rättvist mellan hela jordens befolkning. Så länge världen är uppdelad och präglad av orättvisor – krig, tortyr, miljökatastrofer, statligt förtryck, förföljelse, fattigdom, våld, hot, sexuella övergrepp och rättslöshet – kommer det att finnas människor som väljer att resa över gränser eller flyr för att söka skydd och ett värdigare liv i ett annat land, något Feministiskt initiativ anser ska vara varje människas rättighet. Alla människor i Sverige ska ha samma rättigheter för att leva, bo och arbeta i Sverige.

Sverige har förbundit sig att följa FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och Flyktingkonventionen.

Ändå bryter Sverige gång på gång mot de mänskliga rättigheterna genom att deportera människor till länder där deras mänskliga rättigheter kränks. Den svenska asylprocessen lider av stora generella brister, som också förvärras av bristen på genusperspektiv. Liv sätts på spel för att Migrationsverket saknar insikt och förståelse för kvinnors, barns och hbtq-personers asylskäl. Feministiskt initiativ anser att människors säkerhet aldrig får sättas på spel. Staten och kommunerna har ett särskilt ansvar för ensamkommande barns rättigheter och möjligheter till skydd. Så länge Sverige saknar en rättssäker asylprocess kommer vi kräva en allmän flyktingamnesti, det vill säga stopp för alla utvisningar och uppehållstillstånd till alla papperslösa. Rätten till skydd mot förföljelse och grova kränkningar kan inte förhandlas bort med nationalistiska ekonomiska argument.

Begreppet särskilt ömmande omständigheter bör breddas, och inbegripa övergrepp mot kvinnor eller hbtq-personer som begåtts i samband med flykten eller under tiden som asylsökande eller papperslösa i Sverige. Hänsyn ska även tas till vistelsetid i Sverige, hälsotillstånd och personers praktiska möjligheter att få tillgång till vård i hemlandet, traumatiska upplevelser, barns anknytning, svår psykisk eller fysisk ohälsa, oförmåga att ta hand om sig själv, möjligheter att försörja sig vid ett återvändande, eller att personen saknar familj eller socialt nätverk i ett område där detta är nödvändigt. Allt detta ska bedömas som tillräckliga skäl för att anse att det råder ömmande omständigheter.

I brist på lagliga flyktvägar till Europa, tvingas flyktingar anlita människosmugglare för att fly krig i sitt hemland. Människosmuggling förknippas vanligtvis med kriminella organisationer som genererar stora ekonomiska vinster genom att ägna sig åt olaglig transport av människor över nationella gränser. I de fall då privatpersoner bistått med humanitär hjälp genom att skjutsa människor, utan vinstintresse, över nationella gränser, har svensk domstol dömt dessa privatpersoner för olaglig människosmuggling. Humanitär hjälp åt flyktingar är ett handlande som bör värnas istället för att fördömas och bestraffas med böter eller fängelsestraff.

Friheten att bestämma över sitt eget liv och sin egen kropp är en mänsklig rättighet.

När människor migrerar för att arbeta eller förenas med sina nära får deras frihet och oberoende aldrig inskränkas. Ingen människa ska vara beroende av sin arbetsgivare eller partner för att ha möjlighet att leva i Sverige. Det är av stor vikt att det inte finns onödiga hinder för personer att legalisera sin vistelse i Sverige.

Nationalistiska strävanden att bygga homogena stater har ofta inneburit tvångsassimilering och förtryck av nationella minoriteter. Sverige har inte varit något undantag.

Feministiskt initiativ uppfattar därför minoritetspolitik som en del av det antirasistiska arbete som Feministiskt initiativ vill bedriva.

Ett urfolk härstammar från folkgrupper som bodde i ett land eller i ett geografiskt område, som landet tillhör, vid tiden för erövring eller kolonisation eller fastställande av nuvarande statsgränser och vilka har behållit en del eller alla sina egna sociala, ekonomiska, kulturella och politiska institutioner.

Urfolks rättigheter har ett förstärkt skydd jämfört med övriga minoritetsrättigheter. Folkrättsligt går regelverket för urfolk längre än för övriga minoritetsgrupper i ett land. I Sverige är samer ett urfolk.

FN:s generalförsamling antog år 2007 en deklaration om urfolkens rättigheter. Grundläggande i deklarationen är rätten till självbestämmande. Att skydda rätten för urfolk att själva få bestämma över politisk status och att fritt få driva sin ekonomiska, sociala och kulturella utveckling är viktigt mot bakgrund av att just dessa möjligheter historiskt sett fråntagits urfolk världen över.

Det behövs ett stärkt stöd till undervisning som bevarar det samiska språket samt till stöd för samisk media. Bland annat bör detta ske genom public service. Det är viktigt att samer känner sig respekterade i det svenska samhället och att det finns god kunskap om det samiska samhället och kulturen. Här spelar media en stor roll.

Sametinget inrättades som en statlig myndighet under regeringen, som samtidigt – genom att också vara ett folkvalt parlament – skulle representera det samiska folket i Sverige. Vid sidan av denna folkvalda församling (plenum) organiserades tinget med en styrelse och ett kansli. Sametinget har på så sätt dubbla roller: en myndighetsroll och en politisk representativ roll. Ända sedan tinget invigdes har Sametingets begränsade mandat, institutionella ordning och organisation varit kraftigt kritiserad av Sametinget själv, samiska organisationer, NGO:er och FN för att inte tillgodose det samiska folkets rätt till självbestämmande i egenskap av urfolk. I denna kritik har konstruktionen med Sametingets dubbla roller varit särskilt ifrågasatt.

Samernas rätt till land och vatten är en omdiskuterad fråga. Att den frågan inte fått en tillfredsställande lösning orsakar med jämna mellanrum internationell kritik från bland annat FN, OECD och Europarådet. Den är också anledningen till att Sverige ännu inte ratificerat ILO-konvention 169 om urfolks rättigheter. Frågetecknen gäller bland annat vilken mark som åsyftas, vilka rättigheter som medföljer och vem rättigheterna ska omfatta. ILO-konventionen ILO 169 skapar inga nya markrättigheter, men ställer krav på att de markrättigheter som finns ska erkännas och respekteras, samt att samernas renskötselrätt respekteras på motsvarande sätt som andra markrättigheter i Sverige. De brister som finns idag gäller den geografiska omfattningen av vinterbete, omfattningen av jakt- och fiskerätt, rätten att upplåta jakt- och fiskerätt och skyddet för renskötselrätten gentemot annan markanvändning. Konventionen ger inte samebyarna vetorätt, däremot rätt till samråd. Att Sverige fortfarande inte ratificerat ILO169 visar på oviljan att ta sitt ansvar för de intrång på samers rätt till land och vatten som försiggått under lång tid.

Svenska AP-fonderna investerar i ett stort antal företag som kränker mänskliga rättigheter och bidrar till klimatförändringar och miljöförstörelse. Eftersom urfolk lever i områden som är rika på naturresurser är de särskilt utsatta. Företags etableringar på urfolks territorier är en ny form av kolonialism. Feministiskt initiativ anser att AP-fonderna behöver striktare direktiv för att förhindra att statliga fonder bidrar till att kränka mänskliga rättigheter samt bidra till miljöförstörelse.

Feministiskt initiativ har en vision om ett samhälle där makt och resurser fördelas mer jämställt och jämlikt. Antirasistisk feministisk politik minskar segregationen och förbättrar levnadsvillkoren i socioekonomiskt utsatta områden.

Vi föreslår en rad åtgärder inom exempelvis utbildning och arbetsmarknad, migrationspolitik, socialpolitik, rättspolitik, kvinnofridspolitik, omfördelande skattepolitik och i vårt förslag om samlad social försäkring. I takt med att fattigdomen och segregationen växer ökar behovet av nya åtgärder för att möta aktuella och framtida utmaningar.

Grupper och personer som rasifieras som avvikande från vithetsnormen, drabbas av strukturell diskriminering och rasism, oavsett om de är nyanlända eller födda och uppväxta i Sverige. Det visar sig inte minst på bostadsmarknaden där fattigdomen är som störst i miljonprogramsområdena med hög andel utrikesfödda. Makt och inflytande är istället koncentrerat till resursstarka områden med hög andel vit majoritetsbefolkning.

Det segregerade samhället med växande skillnader i inkomster, ekonomisk trygghet, psykosocial hälsa och förväntad medellivslängd är ett faktum som delar våra städer och kommuner, stora som små. En fungerande välfärdspolitik ska motverka strukturell diskriminering och verka för att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett bostadsort. Det är välfärdssamhället som har ansvar för att människor inte fastnar i utsatthet.

Vi vill särskilt uppmärksamma situationen för de kvinnor som utöver att ha en ekonomiskt utsatt situation och svag anknytning till arbetsmarknaden dessutom har sitt handlingsutrymme begränsat på flera andra sätt. Det kan handla om att ha ensamt omsorgsansvar för barn, att tillhöra en utsatt religiös minoritet, att utsättas för kontroll och våld av närstående, att inte kunna röra sig fritt utan att trakasseras av andra, att utsättas för hatbrott, att kanske inte ha kunskap om sina rättigheter eller att inte veta vart en kan vända sig för att få stöd och hjälp. Vi vill skapa bättre möjlighet att ta tillvara kraften i människors egna engagemang och organisering i utsatta områden, inte minst bland unga och kvinnor. Det är välfärdssamhället som har ansvar för att människor inte hamnar i en socioekonomiskt utsatt situation.

För att minska segregation är följande utvecklingsområden prioriterade: bostadssegregation, ekonomisk jämställdhet och jämlikhet, likvärdig skola, jämställd och jämlik hälsa, våldsprevention och demokratiskt inflytande.

En del av förslagen nedan återfinns i övriga kapitel. Eftersom det är av högsta prioritet att föra en kraftfull politik för att bryta segregationen är det värdefullt att samla de mest centrala förslagen för att motverka segregationen på ett ställe.

Bostadssegregation

Boendesegregationen ökar och har allt mer kommit att bli en fråga om rassegregering. Vit majoritetsbefolkning samlas i resursstarka områden medan fattigdomen är koncentrerad till miljonprogramsområden, som domineras av rasifierade. Standarden är låg med undermåliga fastigheter och hög andel trångbodda. En antirasistisk feministisk bostadspolitik bidrar till att bryta boendesegregationen och skapa värdiga boenden för alla invånare. Vi vill se en ökad tillämpning av VEBO, Värdigt Eget Boende, som innebär att asylsökandes rätt att välja sin bosättningsform kvarstår, men att socialtjänsten gör en kontroll för att säkerställa att förhållandena i det angivna boendet är värdigt. Om det egna boendet inte kan anses vara värdigt ska Migrationsverket erbjuda den asylsökande ett annat boende.

Ekonomisk jämställdhet och jämlikhet

Samtidigt som svensk ekonomi växer ökar klyftorna mellan olika grupper i samhället. Fattigdom är starkt koncentrerad till vissa områden, ofta miljonprogramsområdena, som har hög andel utrikesfödda. För att bryta utvecklingen behövs en fungerande välfärdspolitik och omfattande omfördelning av våra gemensamma resurser. Det kräver bland annat riktade arbetsmarknadsinsatser och en aktiv politik mot diskrimineringen på arbetsmarknaden. En antirasistisk feministisk välfärdspolitik verkar ekonomisk jämställdhet och jämlikhet.

Likvärdig skola

Andelen som lämnar grundskolan utan gymnasiebehörighet är dubbelt så stor i socioekonomiskt utsatta områdena jämfört med riket totalt. En antirasistisk feministisk skolpolitik måste ta skolans kompensatoriska uppdrag på allvar och skapa jämställda och jämlika uppväxtvillkor för alla. Vårt förslag om en avgiftsfri förskola gör skillnad för familjer i utsatta områden.

Jämställd och jämlik hälsa

Det är stora skillnader i hälsa mellan mer och mindre resursstarka områden. Dödliga sjukdomar, olyckor, suicid och alkoholrelaterade dödsfall är vanligare bland invånare i utsatta områden. En antirasistisk feministisk hälso- och sjukvårdspolitik värnar om alla människors rätt till en god hälsa.

Våldsprevention

Den offentliga debatten om våld i miljonprogrammen kännetecknas av krav på polisiära åtgärder. Lag och ordning ska givetvis upprätthållas, men polisen kan inte som ensam aktör bryta segregationen. En antirasistisk feministisk politik för mänsklig säkerhet verkar för social rättvisa och för att människor ska ha samma möjligheter att leva ett liv utan kriminalitet, våld, fattigdom och arbetslöshet. Det konkreta arbete med våldsprevention som visat sig mest effektivt är det som utgår från en feministisk grundsyn och som motverkar könsstereotypa normer.

Demokratiskt inflytande

Tilliten till traditionella politiska och demokratiska institutioner i utsatta områden är lågt. Valdeltagandet är långt lägre än i riket totalt. Det civila samhällets organisationer har stor betydelse för social inkludering, gräsrotsorganisering och demokratiutvecklingen. En antirasistisk feministisk politik verkar för att fler tillvaratar sina demokratiska rättigheter och får möjlighet att påverka politiken.