Vad är intersektionalitet?
Intersektionalitet är ett verktyg för att analysera och förstå hur olika former av diskriminerande maktordningar samverkar, interagerar och förstärker varandra. Här kan du fördjupa dig i Fi:s syn på intersektionalitet som ideologisk utgångspunkt.
Intersektionalitet som begrepp och analys
Intersektionalitet som analysverktyg kommer ursprungligen från ”black feminism”,
den svarta feminismen. Många svarta feminister upplevde att varken den antirasistiska rörelsen eller den feministiska rörelsen hade sådana perspektiv och tillräckliga analyser för att förklara arbetarkvinnors och icke-vita kvinnors underordning. Företrädarna för den antirasistiska rörelsen var icke-vita män eller svarta män, medan företrädarna för den feministiska rörelsen var vita kvinnor. Svarta, antirasistiska feminister kritiserade de vita feministerna för att enbart fokusera på problem och maktstrukturer som rörde vita kvinnor ur medelklassen, som samtidigt var privilegierade i förhållande till icke-vita kvinnor och män. De antirasistiska feministerna påpekade även att det inom kvinnogruppen rådde en snedfördelning av makt utifrån kvinnors klass och färg eller etnicitet.
Osynliggörande och annanhet är två centrala begrepp för att förstå den kritik som den svarta feminismen riktade mot den traditionella feminismen.
Osynliggörande handlar om att kön analyseras och teoretiseras utifrån vita medelklass- kvinnors erfarenheter, vilket ger de kvinnorna tolkningsföreträde. På så sätt ignoreras eller förbises erfarenheter av förtryck som icke-vita kvinnor utsätts för. På samma sätt fungerar osynliggörande för hbtqia-personer och andra förtryckta grupper.
Annanhet innebär att icke-vita personer framställs som avvikande, främmande och/eller underlägsna. De blir ”de andra”. Att enbart fokusera på ojämställdhet mellan gruppen kvinnor och gruppen män räcker därför inte. Verklig befrielse kan bara åstadkommas om feminismen tar aktiv kamp mot rasism, klassförtryck och heteronormativitet. Som den berömda feministiska författaren bell hooks uttrycker det:
Kvinnor skiljs åt av sexism, rasism, klassprivilegier och en mängd andra fördomar. Det är bara möjligt att skapa en bestående kvinnlig gemenskap genom att konfrontera de skillnaderna och ta de nödvändiga stegen för att avlägsna dem. Skillnaderna kan inte avlägsnas genom önsketänkande eller romantiska drömmar om gemensamma förtryck, trots värdet av att framhäva de upplevelser som alla kvinnor delar. (Den engelska originaltexten finns i bell hooks, Feminist Theory: From Margin to Center. South End Press. 1984, sidan 44).
Intersektionalitet har blivit ett hjälpmedel som används för att belysa hur makt och ojämlikhet skapas. En intersektionell analys ser inte könsförtryck som viktigare, mer prioriterat eller mer grundläggande än andra förtryck som klassförtryck, rasism, funkofobi, diskriminering baserat på ålder, religion eller sexuell läggning. Inget förtryck är ”värre” eller ”viktigast”, utan alla bojor förtrycker. Därför ser vi det som en nödvändighet att motverka ojämställdhet och ojämlikhet oavsett vilken grund förtrycket har och hur det uttrycker sig.
Intersektionella perspektiv hjälper oss att ha helhetsperspektiv på makt och förtryckande strukturer i samhället baserade på kön, etnicitet, hudfärg, religion, ålder, könsuttryck och könsidentitet, sexuell läggning, funktionsnedsättning, bostadsort och klass. Klass ser vi som något som är baserat på ekonomiskt, socialt och kulturellt kapital. Alla de faktorerna kan i vissa sammanhang bana väg för maktobalanser och maktövergrepp.
En minoritet av de ekonomiskt privilegierade i världen har genom ideologiska satsningar försökt inbilla oss att samhällsklasserna är borta och att vi alla numera är medelklass. Men låginkomsttagare, arbetslösa, människor som bor på orter som drabbats av nedskärningarna i samhällsservicen – vare sig orten ligger i utkanterna av en storstad eller på landsbygden – erfar till vardags att klassbaserade ojämlikheter inte bara finns kvar utan även att klassklyftorna vidgats.
Kritik från dem som inte vill acceptera intersektionella analyser
Ibland beskylls intersektionella analyser för att vara teoretiska och krångliga. Kritiken handlar ofta om en ovilja att lyssna på och ta till sig kunskaper om andras upplevelser av förtryck. Icke-vita kvinnor som lyft fram antirasistiska perspektiv bland vita feminister har många gånger blivit anklagade för att splittra systerskapet, eftersom de synliggjort maktskillnader kvinnor emellan. På samma sätt har feminister ofta blivit beskyllda för att splittra arbetarklassen när de synliggjort maktskillnader mellan kvinnor och
män inom arbetarklassen. På liknande sätt kan personer som lyfter fram normbrytande funktionalitet, ålder eller storstadsnormen uppfattas som besvärliga, inte minst för att
de ställer krav och ifrågasätter normer även inom den egna verksamheten eller organisationen. En kritisk hållning till intersektionalitet kan också bottna i åsikten att någon av maktordningarna är viktigare eller mer grundläggande än någon annan.
Vi inom Fi anser att alla förtryckande strukturer bör demonteras, men att det är möjligt att tillfälligt lägga större fokus på en viss typ av förtryck utifrån någon specifik händelse eller något aktuellt läge. Om en viss maktstruktur är på frammarsch och slår hårdare än vanligtvis, kan vi välja att tillfälligt ge den frågan prioritet. Men det ska inte användas för att kontinuerligt vifta bort andra förtryckande strukturer.
Ibland kan personer som accepterar den intersektionella analysen och perspektiven vara skeptiska till själva ordet intersektionalitet, eftersom det låter akademiskt och krångligt. Då är det viktigt att komma ihåg att det inte är begreppet i sig som är viktigt. Det är analysen och perspektiven som spelar roll, oavsett vilka ord som används för att beskriva dem.
Makt och privilegier är föränderliga och relationella
Intersektionella perspektiv tar hänsyn till maktens föränderlighet. De utgår även från att makt uppstår i mellanmänskliga relationer, antingen individer emellan eller grupper emellan. Få eller inga människor är alltid i underläge: våra positioner är föränderliga och vi finns alltid i relation till andra. En kränkning, exkludering eller osynliggörande behöver inte heller vara medveten eller ha en avsikt bakom sig för att ske.
Det är vanligt att vi i samhället och i partisammanhang utgår från att alla är vita,
har lite eller ingen normbrytande psykisk eller fysisk funktionalitet och har svenska som modersmål. Ofta utgår vi också från svenska kulturkoder från medelklassen. Föreställningen om hur alla förväntas vara kan bli en osynlig norm som väger tungt och har tolkningsföreträde inom partiet, även om det inte är vår avsikt. Även hos oss i Fi kan det mycket väl hända att en medlem som står i underläge i samhället i stort kan få en maktposition inom partiet, och då behöver hen vara uppmärksam på sina privilegier i förhållande till andra.
Det är viktigt att vi alla hjälps åt att träna oss i att tänka på makt som föränderlig (alltså dynamisk) och relationell, både när det gäller individer och grupper. Det kan vi göra med hjälp av intersektionalitet. Vi behöver träna vår självinsikt om våra egna positioner och de privilegier de positionerna medför. Ingen vill se sig själv som privilegierad, och kanske allra minst vi som gått med i Fi för att bekämpa orättvisor i världen. Samtidigt ser vi kanske bara de orättvisor som drabbar oss personligen, även om det är både oavsiktligt och omedvetet. Det kan vara smärtsamt att inse att en har privilegier i förhållande till andra. Men det handlar inte om att gå omkring och ha dåligt samvete, utan snarare om att vi tillsammans kan utveckla en intersektionell lyhördhet och ödmjukhet.
Internationell intersektionalitet – ställningstagande mot koloniala strukturer
Feministiskt initiativs intersektionella perspektiv är kritiskt även till globala maktobalanser. Vårt partiprogram från 2017 fastslår följande:
Feministiskt internationellt samarbete utgår från en maktanalys av historiska och aktuella faktorer som bidragit till dagens ojämlika internationella relationer. Grundläggande för analysen är kunskap om det koloniala projektets påverkan på relationer mellan Europa och andra regioner i världen, projekt som byggde på ekonomisk och territoriell expansion och som ödelade kulturer och omfattade systematiska brott mot de mänskliga rättigheterna, inklusive slaveri, folkmord och utrotning av folk.
Utifrån den analysen tar vi även ställning mot historiska och globala privilegier och maktövergrepp, och mot eurocentrism som formar vår självuppfattning och uppfattning om andra. Den maktobalansen har påverkat våra livsvillkor på olika sätt beroende på om vi eller våra föräldrar är födda i Sverige, i ett annat land i Europa eller utanför Europa.
Rasismen växte fram och förfinades som följd av kolonialismens framväxt. Den stärktes av den europeiska invasionen, koloniseringen och avhumaniseringen av de koloniserade folken och gjorde Europa till en global norm. Andra folks historia osynliggjordes och deras sätt att organisera sina samhällen och deras sätt att införska a sig kunskap, språk, filosofier, teknologier, etc. Europa såg till att rättfärdiga sin framfart i de koloniserade landområdena och plundringen, genom rasistiska föreställningar som skapades med hjälp av kristendomen.
Efter modernitetens genombrott förfinades rasismen och då användes vetenskapliga argument och rasteorier för att rättfärdiga den fortsatta plundringen. På så sätt växte eurocentrismen fram, ett sätt att tolka världen med Europa som mått och norm vilket ledde till att alla andra historiebeskrivningar, perspektiv, filosofier och så vidare därmed sågs som underlägsna.
De flesta människor, även vi antirasistiska feminister, vare sig vi härstammar från kolonisatörerna eller de koloniserade folken, har sedan barnsben blivit indoktrinerade av kolonialism och eurocentrism genom undervisning och populärkultur. Därmed har även vi förvägrats lära oss att värdera andra synsätt.
Den koloniala indoktrineringen ger fortfarande konkreta konsekvenser. Till exempel påverkas synen på och behandlingen av människor som kommer från de koloniserade länderna, men även synen på bostadsområde där många med utomeuropeisk bakgrund lever. Samer ses som ”de andra”, trots att de levt i Norden i tusentals år och koloniserats av svenska staten. Det eurocentriska och koloniala sättet att tänka påverkar även sättet att tänka och se på hela landsdelar och glesbygd överhuvudtaget, eftersom även de delvis ses som kolonier i förhållande till storstäder eller tätbefolkade landsdelar.
Texten är hämtad från Feministiskt initiativs intersektionella handlingsplan ”Intersektionalitet i praktiken”, version 12 (2018).
För mer läsning, kolla gärna in StreetGäris Feminism 101 och texten Intersektionell feminism.