Vad är Fi-feminismen?
Det finns många olika feminismer och många olika tolkningar av vad feminism innebär. Feministiskt initiativs Framtidskommission (2019-2021) pekade på potentialen i att ytterligare förtydliga vad Fi:s specifika form av feminism innebär. Här kan du läsa kommissionens text om "Fi-feminismen".
Fi-feminism enligt Framtidskommissionen
Feminist politics aims to end domination, to free us to be who we are – to live lives where we love justice, where we can live in peace. Feminism is for everybody. bell hooks
Feminism är inte en politisk analys eller ideologi, det finns många olika feministiska traditioner. Fi bekämpar alla former av sexism, men är inte ett enfrågeparti. Klassiska jämställdhetsfrågor är en kärna, men Fi-feminismen är ett bredare synsätt på hela samhället och alla politikområden.
Fi-feminismens roll är att sammanväva en allians av kamper och perspektiv som marginaliseras och ställs mot varandra som konkurrerande ”särintressen”; kvinnorörelse, antirasistisk och urfolksrörelse, HBTQIA-rörelse, funktionsrättsrörelse, asylrättsrörelse. Detta är en komplex uppgift eftersom alla dessa perspektiv historiskt fått motstånd från makten med argument om att något annat just nu är mer angeläget. Vidare knyter Fi an till fredsrörelse, miljörörelse och djurrättsrörelse. Sist men inte minst krokar Fi:s klassanalys arm med den fackliga feminismen. Genusanalys och jämställdhetperspektiv genomkorsar samtliga områden och samtliga perspektiv genomkorsar jämställdhetspolitiken. Fi-feminismen väver en helhet där allas rätt till jämlikhet, inflytande, olikhet och värdighet står i centrum. En helhet där ingen ska stå tillbaka. En helhet där alla våra kamper är en kamp.
Fi-feminismen leder fram till en samhällsanalys och politik som vilar på fem tätt sammankopplade begrepp; intersektionalitet, omsorg, demokrati, fred och avkolonisering.
Intersektionalitet
There is no thing as a single-issue struggle because we do not live single-issue lives. Audre Lorde
Eftersom makten över människor är komplex och mångbottnad är även underordningen och förtrycket komplext. Intersektionalitet är ett sätt att förstå världen som innebär att hela tiden se hur olika maktordningar samspelar, förstärks, överlappar och kolliderar på olika sätt i olika sammanhang. Då ser vi att resurser, värdighet, sårbarhet och sörjbarhet fördelas enligt ojämlika mönster utifrån hur människor grupperas och kategoriseras. Det finns alltså inte en enskild eller primär rot till all ojämlikhet; inte sexism, inte rasism, inte kapitalism, inte kolonialism, inte heteronorm, inte cis-norm, inte funktionsnorm, inte urban norm... Det finns inte heller någon lista av förtryck som sammantaget kan bli heltäckande, men intersektionalitet hjälper oss att se vilka människor som är mest utsatta och marginaliserade i olika situationer, samt hur en inkluderande gemenskap kan byggas.
Det kan vara svårt att greppa intersektionell feminism eftersom det kan framstå som att den handlar om allt och inte det som feminism vanligtvis förknippas med: strävan efter jämställdhet mellan män och kvinnor. Det stämmer att Fi:s feminism är så bred i sin syn på makt, men kampen mot sexism, könsmaktsordnande och patriarkal dominans är fortsatt central i vår analys av ojämlikhet.
Intersektionalitet innebär för Fi att på genuint inkluderande sätt skapa samhällsgemenskap – ett vi – som rymmer och utvecklas av olikhet. Detta förhållningssätt innebär t.ex. att Fi tar tydligt avstånd från all typ av transexkluderande feminism, feminism utan antirasism, feminism som blundar för klassamhällets orättvisor och feminism som bortser från behovet av en mångfald av livserfarenheter inom politiken och samhällets alla områden.
Intersektionalitet leder till ett förhållningssätt som är fundamentalt demokratiskt; att de som berörs av en viss fråga, förtryck eller situation ska ha inflytande vad gäller både problemformulering, synen på kunskap och erfarenhet, och i vilken politisk förändring som behövs.
Feministiskt initiativ ser ett intersektionellt tillämpande av mänskliga rättigheter (MR) som ett grundläggande och övergripande politiskt ramverk för att binda samman en politisk vision om jämställdhet, jämlikhet och rättvisa.
Den intersektionella analysen och Fi:s ekonomiska politik sätter Fi på politikens vänstra planhalva, eftersom vi ser på världen med en strukturell analys av makt, snarare än att tro att samhället primärt formas av en kombination av alla individers fria val. Fi har en kritisk syn på kapitalism och driver en politik för omfördelning och systemförändring eftersom exploatering och klassamhälle förstör både människor och planeten vi bor på.
Omsorg om livet
Omsorg är mänsklighetens uppgift; att ta hand om varandra, ta hand om att upprätthålla livet, ta hand om att upprätthålla förutsättningarna för att livet ska kunna fortsätta levas. Paulina de los Reyes
Omsorg är ett nyckelord inom Fi-feminismen, det innebär ett fokus på relationer, empati, förståelse, lyssnande, omhändertagande och kärlek. Till begreppet omsorg kopplas frågor om barn, barnafödande och föräldraskap, (obetalt) omsorgsarbete och känslomässigt arbete, heterosexuella normer och cis-normer som på olika sätt påverkar människors ojämlika förutsättningar. Det har gjorts landvinningar när det gäller att få samhället att ta ett kollektivt ansvar för omsorgsarbetet. Men mycket återstår, både när det gäller jämställdhet inom familjer, liksom hur detta återspeglas på arbetsmarknaden, i pensionen, i politiken. Fi-feminismen vill se en generell, inkluderande, demokratisk och pålitlig välfärd för alla.
Fi vilar på en arbetskritisk och systemkritisk feminism som inte ser arbetet som den primära vägen till frihet. Delad omsorg gynnas av förkortad arbetstid. Människans välfärd, möjligheter och rättigheter ska inte vara avhängig hens plats på arbetsmarknaden. Förskola, skola, utbildning och folkbildning är demokratiska fundament – skolan ska inte främst handla om att göra oss “anställningsbara”. Inte heller leder arbetsperspektivet till en hållbar planet, eftersom jobb och ekonomisk tillväxt av många sätts före klimatomställning.
Omsorgen om livet innebär för oss en strävan efter en decentraliserad och lokal, småskalig, demokratisk, resilient och ekologisk matproduktion. Vidare leder omsorg om livet till en omsorg om planeten, naturen och den biologiska mångfalden. Här knyter Fi an till en ekofeministisk tradition, framför allt framvuxen i det Globala Syd, som ser människan som en del av planeten, snarare än planetens härskare. Omsorg om livet är hållbarhet på riktigt.
Vi föds alla beroende av varandras omsorg och vi är alla beroende av planetens överlevnad för vår egen överlevnad. Där andra grundar sin samhällssyn i antingen individer eller kollektiv, grundar Fi sin samhällssyn i relationerna; mellan människor, erfarenheter, grupper, och till jorden.
Fi har alltid talat om kärleken som drivkraft. Att åberopa kärlek som politik innebär att avprivatisera kärleken och göra den social eller allmän, öppna dörrarna från de privata relationerna och föreställa sig ett samhälle där kärleken och rättvisan bär våra gemenskaper. Där alla barn är allas barn, där olikhet är en källa till lärande, där empati och solidaritet är norm.
Demokrati
Vad händer om vi övar oss på demokrati och egenmakt i vardagen och om vi dessutom delar på både röster och resurser? Ja mycket pekar på att saker hade sett helt annorlunda ut och där tror vi att särskilt de med en normbrytande funktionalitet, kvinnor, icke-binära, de som rasifieras, de som lever på landsbygden, ja dessa grupper skulle få mycket mer att säga till om. Farida al-Abani
Feminism är en demokratirörelse, och Fi vill demokratisera allt. Det här betyder att vi vill att alla ska ha likvärdiga möjligheter och resurser att delta i samhället, i stora och små beslut. Vi vill att de som berörs av beslut ska ha möjlighet att påverka de besluten. Vi vill göra det lättare för människor att hålla såväl politik som näringsliv ansvariga. Vi vill att de mänskliga rättigheterna ska gälla alla.
Vi vill demokratisera alla samhällssektorer genom att få bort den allestädes närvarande diskriminering och otillgänglighet som hindrar vissa grupper från att ta plats på arbetsmarknaden, bostadsmarknaden och i det offentliga rummet. Vi vill demokratisera deltagande i samhället genom att återställa rätten till personlig assistans, stärka LSS och göra funktionsrättskonventionen till svensk lag. Vi vill demokratisera våra bostadsorter genom att bryta den segregation som delar upp människor och cementerar klyftor, rasism och ojämlika livsvillkor. Vi vill skapa trygghet i det offentliga rummet genom förebyggande, jämlikhetsskapande och sociala insatser – inte hårdare straff eller fler väktare.
Vi vill demokratisera ekonomin genom att främja arbetsplatsdemokrati, genom att kooperativt och idéburet företagande underlättas och utgör en större andel av den privata sektorn, liksom genom att främja och utveckla de demokratiska och medlemsägda bankerna.
Att en verksamhet bedrivs kommunalt, regionalt eller statligt är inte någon garanti mot maktmissbruk, diskriminering eller exploatering av människor och natur. Den offentliga sektorn behöver demokratiseras både vad gäller arbetets organisering, i budgetfrågor och för invånarna: patienten, eleven, brukaren, arbetssökanden, brottsoffret, den papperslösa. Många delar av välfärdsstaten blir alltmer misstänkliggörande och repressiv. Därför är det viktigt att se till att resurser och förbättrade arbetsvillkor inom offentliga sektorn bara är en del av lösningen på välfärdens problem. Välfärden skall finnas till för alla.
Vi vill bryta den sedan länge pågående centraliseringen till storstäderna, och verka för en påfolkning av landsbygderna. Fi vill att människor ska ha demokratiskt inflytande över den egna bygden, ersättning för den exploatering av råvaror och energi som försörjer städerna, liksom lokal vetorätt mot nyexploatering i form av exempelvis gruvor. Vi vill kraftigt stärka samers rätt till erkännande, ersättning, resurser och självbestämmande över sina traditionella marker och sin kultur, och säkerställa alla minoritetsgruppers demokratiska representation. Vi vill ge politiska verktyg för att förverkliga demokratiseringen av kulturlivet, medielandskapet och civilsamhället så att det speglar hur vårt samhälle faktiskt ser ut idag.
För fred, mot våld
Det går inte att slå sig fram till kärlek, och det går inte att kriga sig fram till fred. Gudrun Schyman
Feministiskt initiativ är det parti som allra tydligast gör anspråk på att bekämpa alla former av våld. Det är vår övertygelse att det löper en röd tråd mellan våld i nära relationer, våldtäkter, våld på gatan, våld i form av hatbrott, ekonomiskt våld, våld från polis och väktare till det militära våldet i form av krig. Den tråden är patriarkal dominans och kontroll.
När Fi talar om mänsklig säkerhet menar vi frihet från våld i livet och vardagen. Mänsklig säkerhet står i kontrast till territoriell säkerhet, som är den nationalistiska och militaristiska syn som råder idag. Vår syn på mänsklig säkerhet som den viktigaste leder fram till att långt större resurser behöver tilldelas arbetet för att stoppa mäns våld mot kvinnor, säkra arbetsvillkor, förebyggande insatser för att stoppa våldet på gatan, åtgärder mot fattigdom och satsningar på konfliktförebyggande arbete på lokal och global nivå. Och att militärindustri och försvarsmakt måste stå tillbaka. För att uppnå mänsklig säkerhet krävs förebyggande arbete mot klimatförändringar och pandemier, en ändamålsenlig krisberedskap och större självförsörjning av mat.
Även välfärden och det offentliga behöver omstöpas med mänsklig säkerhet i fokus. Mänsklig säkerhet innebär tillgång till samhällets trygghetssystem, ett tillgängligt samhälle och arbetsliv, tillgång till mat och bostad och en stark asylrätt.
Feministiskt initiativ har rötter i den långa traditionen av feministisk fredsrörelse och antimilitarism, och vi är Sveriges främsta fredsparti. Vi vill omprioritera skattemedel från det militärindustriella komplexet till välfärd, civil fredsutbildning och miljösatsningar. Vi vill ställa om den militära industrin till samhällsnyttig och grön produktion. Inte minst vill vi stoppa all svensk vapenexport, som bidrar till våld, förstörelse, statliga övergrepp och spänningar som driver människor på flykt, förstör miljön och slösar med värdefulla resurser.
Avkolonisering och global solidaritet
Försvara livets mångfald genom respekt för naturen och mänskliga rättigheter, bejaka respektfulla mellanmänskliga relationer fria från kolonialism, rasism, patriarkat och klassförakt.” Carmen Blanco Valer
Feministiskt initiativ strävar efter avkolonisering. Vi ser hur världen är genomsyrad av koloniala maktrelationer som tar sig uttryck såväl kulturellt i förhållningssätt och attityder gentemot människor som materiellt i ekonomisk fördelning och i vem som exploateras. Sverige behöver göra upp med sin historia av kolonialt förtryck av samer, sitt deltagande i den transatlantiska slavhandeln och sin delaktighet i framväxten av rasbiologin. Sverige måste erkänna samers rättigheter och självbestämmande som urfolk idag.
Handelsavtal upprätthåller en situation där länder i det Globala Nord exploaterar länder i det Globala Syd. Lokal försörjning slås sönder till förmån för råvaruproduktion till världsmarknaden. En stor del av den framväxande gröna industrin för batterier, vindturbiner och solceller vilar på människorättsbrott och arbetsförhållanden som aldrig skulle accepteras i Sverige. Vårt välstånd vilar till stor del på andras förtryck och planetens utarmning. Även i Sverige förstörs natur och renbetesmarker i klimatomställningens namn.
Feministiskt initiativ tar – som enda etablerade parti – ställning för Naturens Rättigheter (NR). Denna globala rörelse är inspirerad av urfolksfilosofi och innebär att naturen ses som ett juridiskt subjekt med rättigheter. Redan idag finns sjöar, berg och floder som fått juridiska rättigheter. På så sätt kan de skyddas mot förstörelse och så kallat miljömord (ekocid).
Avkolonisering innebär för Fi även att ifrågasätta den urbana norm som säger att livet i staden är mer riktigt, viktigt och värdefullt och som ursäktar storstadsregionernas exploatering av naturresurser i lands- och glesbygd. I själva verket har många av framtidens utmaningar sin lösning i klok gles- och landsbygdspolitik.
Avkolonisering påverkar också vår syn på migration. Få saker är så ojämlikt fördelade, och omgivna av en så våldsam maktapparat, som rätten att röra sig. Praktiken kring dessa rättigheter präglas av djup rasism, kolonialism och nationalism. Människor stoppas och avvisas när de flyr från platser på jorden där råvarorna till västvärldens välstånd utvinns, dit våra vapen säljs, platser där vår ekonomiska exploatering bidrar till konflikt, där de klimatförändringar vi orsakar gör mest skada. Feministiskt initiativ arbetar utifrån en vision om öppna gränser, där rätten att röra sig och bosätta sig är jämlikt fördelad.