Politik som ger med ena handen och tar med den andra

Vi blir rejält oroade över att statsministern inte visar någon oro när han läser om regeringsförklaringen.

Klockan är 11 och statsministern ska läsa upp regeringsförklaringen. Det är i princip ett föredrag av de 73 punkterna i den nya överenskommelsen. Det är främst av allt ett föredrag av punkter som det nästan låter som att statsministern tror på och vill kämpa för. Inte någonstans förklarade Löfven att detta skulle bli svårt eller att en del punkter inte är i linje med Socialdemokraternas politik. Dessa punkter som var en del av en förhandling blev sedan punkter som alla kunde förklaras och rättfärdigas utan några problem. Det kan tänkas vara positivt att statsministern är engagerad och tror på politiken han ska driva men för oss som vill se att arbetsrätten försvaras, att ojämlikheten inte växer, att jämställdhet prioriteras i all politik, att löner inte sänks, att marknadshyror inte blir verklighet, att kulturpolitik får ett rejäl plats och att gränskontroller tas bort – ja vi blir rejält oroade över att statsministern inte visar någon oro.

Regeringsförklaringen gav oss något som inte fanns med i överenskommelsen. Feminism. Den nygamla regeringen kallar sig ännu för en feministisk regering:

”Vi är en feministisk regering. Jämställdhetsmyndigheten blir kvar. Hbtq-personers rättigheter stärks. Diskrimineringslagen skärps… Den feministiska utrikespolitiken utvecklas. Kvinnors och minoriteters rättigheter världen över ska stärkas. Jämställdhet samt sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter är självklara delar av en global utvecklingspolitik.”.

Om det bara räckte med detta så skulle vi hylla er och berömma er, men så enkelt är det inte. Den ena handen ger, och den andra handen tar i den presenterade politiken. För samtidigt som ni talar om satsningar för att stärka kvinnors och hbtq-personers plats, rättigheter och skydd så ser vi förslag som kommer göra det svårare för samma grupper. Vi gläds åt en minskad pensionärsskatt men vad gör det när vi får ytterligare jobbskatteavdrag och vad gör minskad pensionärsskatt när pensionärer behöver flera tusen och inte en hundralapp? En feministisk regering är den regering om gör om pensionssystemet. Feminism är inte en begränsad fråga som kan lösas med enskilda satsningar, det är ett förhållningssätt som måste få genomsyra all politik – och där är inte regeringen på långa vägar.

Vi har sällan skådat sådana skattesänkningar som vi nu kommer att få genomleva. Skattesänkningar till de som behöver det minst som tas av de som behöver det mest. Vi ser en skatte- och finanspolitik som högern själva aldrig vågade driva. Regeringen säger sig vilja minska de ekonomiska klyftorna i Sverige, men inleder med att slopa värnskatten för de med över 55.000kr/mån i lön. Taket för RUT-avdrag ska tredubblas, något som nästan enbart kommer påverka samma grupp. Det går inte ihop. Klyftorna kommer i själva verket öka.

Vi hade inte heller någonsin kunnat tro att bostaden som är och bör vara en rättighet än mer blir en marknadsfråga samtidigt som vi tyvärr ser hur statistiken för familjer i hemlöshet ökar och riskerar att göra det än mer. Vi hade inte trott att byggbolagen själva skulle säga “För oss är hyressättningen i nyproduktionen tillräckligt bra”. Ännu ett förslag som inget bett om och särskilt inte många väljare, sju av tio bland allmänheten är negativa till marknadshyror.

Vi hade inte ens i vår vildaste fantasi kunnat tro att arbetarpartiet själva skulle kunna gå med på ett försvagande av arbetsrätten där kvinnor, utrikes födda och unga kommer drabbas hårdast.  En politik som endast vill att folk ska arbeta utan att stärka anställdas rättigheter på samma arbetsplats, är inte en politik vi kan stödja.

Vi har sällan sett en sådan åtstramad asyl och migrationspolitik som de senaste 4 år som var och där de nya förslagen inte räcker för att reparera alla sår. Tillfälliga lagar och förslag ger tillfälliga resultat, i bästa fall.

De inre gränskontrollerna är en tillfällig lagstiftning sades det när den infördes 2016. Sen sades det att den inre gränskontrollen förlängs med tre månader. Nu då, ja nu säger de att gränskontrollerna vid inre gräns blir kvar så länge som det finns behov. Ni meddelar också att den tillfälliga migrationslagen förlängs i två år. Självklart är det lättare att säga så än att ge ett datum som ni inte vill leva upp till, men vad säger det om ert förtroendet och er syn på människor på flykt. Tillfälliga lagar och förslag ger tillfälliga resultat.

Inte nog med det, vi saknar även en särskild ansvarig minister för just asyl och migration. Morgan Johansson får uppdraget igen ihop med att ansvara för justitiepolitik vilket är ett stort område i sig. En minister som i somras rättfärdigade gratis busskort för unga med att på twitter skriva ”det hade inte varit möjligt ifall vi inte stramat åt migrationspolitiken”. När barn inte får gratis busskort i sommar, är det för att ni förenklat för familjeåterförening? Eller är det för att ni infört familjevecka?

Familjevecka har nämnts flera gånger men vad den blir i praktiken är osäkert. Vi uppskattar tanken om arbetstidsförkortning och vi vet att alla behöver en förkortad arbetstid. Oavsett om vi har barn eller om vi nu vill eller kan det. Ett vuxen tid med sin förälder kan vara lika behövligt och befogat för en människa och det kan vi främst få genom en förkortad arbetstid där alla kan fördela sin extra tid så som de själva önskar. 

När det kommer till försvarspolitiken så är det inga nyheter. Sverige fortsätter att rusta upp och nu pumpas det in fler miljarder än vad försvaret själva hade bett om. Vi gläder oss åt att vi inte ska gå med i NATO, men vi gör nästan allt annat förutom det. Vår statsminister säger inte ”vi ska nu skriva under konvention om kärnvapenförbud” utan istället ”Fred och demokrati ska främjas genom arbete för icke-spridning av kärnvapen”. Under förra mandatperioden gjordes tydligt att försvarsministers Hultqvists ord vägde tyngre än utrikesminister Wallströms ord. Delar av den “feministiska” regeringens politik är i själva verket patriarkal.

När det gäller utrikespolitik erbjuder inga överraskningar. Löfven fortsätter med diskursen om en ”feministisk regering” och en ”feministisk utrikespolitik”. Konfliktpunkter fortsätter vara samma som med förra perioden: Sverige fortsätter vara ett vapenexportland. Det finns en överenskommelse av de partier som ingår i ”januariavtal” för att sluta exportera vapen till länderna som är involverad i Jemenkriget men det sas ingenting om det i regeringsdeklaration vilken väcker frågor. Det är inte heller tydligt om det omfattar följdleveranser.  En restriktiv migrationspolitik som speglas i stödet till avtalet med t.ex. Turkiet är fortfarande en motsägelse mot en feministisk utrikespolitik trots att regering annonserade bättre villkor för familjeåterförening. Enprocentsmålet ligger fast i de fyra partiernas överenskommelse. I överenskommelse pratas om att demokratifokuset i biståndet ska stärkas men vad det innebär rent praktiskt återstå att se.

Hur personer med olika funktionsvariationer ska känna sig mer säkra och som en självklar del av samhället blir inte tydligare med dagens regeringsförklaring, vi är ännu inte övertygade om hur LSS kommer utvecklas framöver och kommer bevaka detta noga för att inte se samma utveckling som vi sett de senaste åren. LSS behöver inte bara bevaras utan även utvecklas för människor ska få leva och inte bara överleva.  

Statsministern påpekade att det var 17 år sedan Fadime mördades. En människa som gav allt för sin och andra rätt till frihet från våld och kontroll från familj och samhälle. Att Fadimes namn däremot används i samma stycke som utvisningar och migration både i överenskommelsen och i Löfvens tal, det ger en oroväckande signal för hur det är tänkt att detta arbete ska bedrivas. Hedersrelaterat våld och förtryck är ett stort problem i Sverige, men vi måste arbeta nära vad både forskningen och professionerna säger, att det är komplexa samspel av många olika förtryck och att vi måste se på det intersektionellt, och satsa mer pengar på det våldsförebyggande arbetet. Straffskärpning kan behövas men var är de ökade medlen för kvinnojourerna, som inte en gång nämns i varken överenskommelsen eller i regeringsförklaringen. I delar av regeringsförklaringen hör vi ordet “förebygga” men när det gäller heder så är det straff och utvisning som ropas. Det räcker inte när problemet är så utbrett och viktigt.

Det vi kommer se framför oss kommande fyra är en politik som är så oradikal, otillräcklig och ofeministisk i en tid där vi behöver just handlingskraft och stora förändringar för att möta stora utmaningar och verkliga hot. Hot som klimathot som vi kommer att ställas inför men där satsningarna på även det området är för kraftlösa även om en borglig regering hade gjort mindre.