Gudrun Schyman bemöter Per Ström

– Det är synd om människorna! utbrister Per Ström på Strindbergskt vis (Aftonbladet 08-01-22). Det är möjligt men då finns det grader i helvetet!

Orsaken till Per Ströms (PS) utrop är feminister som förtrycker männen och förnekar dem rätten till sina barn. Uppmanad att peka ut vilka häxorna är listar han tre. Jag är en av dem. Som bevis anför han ett förslag om ”mansskatt”. Fakta är att jag skrivit en motion om en utredning av samhällskostnaderna för mäns våld mot kvinnor. När siffran väl var framme var frågan hur det skulle betalas. Jag påpekade det orimliga i att kostnaderna ensidigt betalades av kvinnor. Av enskilda kvinnor som får sina liv sönderslagna och av alla kvinnor som bär en kollektiv rädsla till följd av samhällets provocerande nonchalans.

Jag ville påtala att mäns våld mot kvinnor är ett samhällsproblem, inte en ”kvinnofråga”. Media döpte snabbt förslaget till mansskatt och fler än PS slukade mediadramaturgin med hull och hår.

PS tar också upp en strof ur en sång som framfördes på ett möte. Innehållet uttryckte ett glödande hat mot en man. Texten var skriven när en nära vän blivit brutalt våldtagen och den speglade förakt och avsky inför mannen. Självklart presenterades sången i sitt sammanhang. Media valde att rycka loss den. Fler än PS svalde också detta dramaturgiska drag.

PS tycker att det fanns ett avskyvärt kvinnoförtryck förr. Visst kan man säga att det var värre förr men det ursäktar ju inte att vi fortfarande saknar reell jämställdhet. Föreställningen om att det som män är, gör och säger är mer värt än det som kvinnor är, gör och säger, lever ju fortfarande kvar. Liksom idén om att män ska bestämma mer. Uttryck är systematisk lönediskriminering, både individuellt och sektorsvis.

Att det skiljer 4 300 kronor i månaden mellan vården och verkstaden är just ett exempel på olika värdering av män resp. kvinnor.

Till den traditionella bilden hör också en föreställning om att huvudansvaret för föräldraskapet ligger hos kvinnan. Mannen kan förhålla sig olika. Vara frånvarande, vara sporadiskt närvarande eller vara lika närvarande. Utfallet av förhandlingen vid köksborden är att kvinnor tar ut c:a 80% av föräldraförsäkringen och män 20%. Förhandlingen på arbetsmarkanden resulterar i att kvinnor får runt 80% av mäns löner. Det hänger alltså ihop.

Det faktum att män ses som mindre lämpliga föräldrar, vilket självklart drabbar de män som väljer att bryta mönstret, är konsekvensen av samma norm som föreskriver att barn är kvinnors ansvar. Det patriarkala myntet har två sidor. Det borde inte vara svårt för PS (eller någon annan) att förstå.

Ju mer stereotypa könsroller samhället reproducerardesto fler faller utanför. Ju hårdare normen är desto fler får svårt att hävda sin mänsklighet. Det gäller män som vill vara pappor, homosexuella som vill gifta sig, kvinnor som vill vara direktörer.

När det gäller att bredda basen för föräldraskapet så är det lätt. Det är bara att legitimera fäderna genom att individualisera föräldraförsäkringen. Det borde vara ett självklart samarbetsprojekt mellan oss kvinnor och män som brinner för jämställdhet.

Gudrun Schyman

Per Ström i Aftonbladet: www.aftonbladet.se