En feministisk politik för EU

En ökad transparens och möjlighet till inflytelse för medborgare inom EU.

Insyn, inflytande och demokrati

Genom Lissabonfördraget som trädde i kraft år 2009 har Europaparlamentet fått mer inflytande över EU:s lagstiftning, vilket är positivt ur demokratisynpunkt. Numera antas det mesta av EU:s lagstiftning av parlamentet och rådet gemensamt. Med Lissabonfördraget har också ett medborgarinitiativ införts som gör det möjligt för en miljon medborgare att uppmana kommissionen att lägga fram lagförslag.

Samtidigt har EU i och med Lissabonfördraget tagit ytterligare steg mot överstatlighet och centralisering. Europeiska rådet, den organisation inom EU som består av medlemsländernas stats- och regeringschefer och som bestämmer över EU:s allmänna politiska inriktningar och prioriteringar, lider fortfarande av en i praktiken total brist på insyn. Den institutionalisering av Europeiska rådet med en vald ordförande som infördes med det nya fördraget har ytterligare fjärmat Europeiska rådet från den ordinarie lagstiftande verksamheten. Den nya höga representanten med ansvar för utrikesfrågor och säkerhetspolitik som är kommissionär och representant för EU i utrikespolitiska frågor gör det enklare för EU att tala med en röst i utrikespolitiska frågor. Med denna nya funktion ökar samtidigt avståndet till den nationella nivån och bidrar till att EU-samarbetet får en statsliknande struktur, utan den demokratiska insyn som krävs för att det ska anses legitimt.

Det demokratiunderskott som EU lider av beror även på en allmän brist på transparens i EU:s institutioner. Det handlar om en brist på öppenhet men även en brist på relevant information för EU:s invånare att ta del av rörande hur EU fungerar, hur de beslut som fattas i EU påverkar deras liv och hur de kan ha inflytande över dessa beslut. Ansvaret för det ligger på EU:s institutioner och på medlemsstaterna, men även på de politiska partier i Europa som på olika sätt deltar i EU-samarbetet.

Det nya tillvägagångssätt att utse kommissionens ordförande, som prövades år 2014 då de politiska grupperna i parlamentet utsåg varsin kandidat till posten och lät europavalet avgöra vilken av kandidaterna som skulle bli parlamentets kandidat, ger i princip EU:s medborgare ökade möjligheter att ha inflytande över EU:s institutioner. Det är ett mera transparent tillvägagångssätt än det som hittills gällt då medlemsstaterna har tagit fram sin kandidat som de presenterat för parlamentets godkännande. Det nya tillvägagångssättet ställer dock höga krav på EU:s institutioner, medlemsländernas regeringar och de politiska partierna, både på Europanivå och nationell nivå, om att informera invånarna i EU om europavalets innebörd.

Ett aktivt arbete för en jämställd representation i EU:s institutioner.

En jämn fördelning behövs i alla delar av organisationen

Kvinnor och minoritetsgrupper, som unga, personer med funktionsnedsättning, hbtq-personer, och rasifierade personer, är fortfarande underrepresenterade i samtliga av EU:s organ och politiska beslutsprocesser. EU:s åtgärder på detta område har varit otillräckliga och huvudsakligen varit begränsade till icke-bindande texter och åtaganden.

I sin verksamhet ska EU:s institutioner agera förebilder för medlemsstaterna, i synnerhet när det gäller antidiskriminering och lika rättigheter. En jämn könsfördelning ska eftersträvas i alla delar av organisationen. I de fall medlemsländerna föreslår kandidater till särskilda poster i EU:s institutioner, som när det gäller Europeiska kommissionens medlemmar, ska Feministiskt initiativ verka för att länderna föreslår två kandidater av olika kön. Vid nomineringarna ska medlemsländerna också ta hänsyn till en jämlik representation utifrån ett intersektionellt perspektiv. Tjänstepersoner på alla nivåer i EU:s institutioner och ledamöter i parlamentet, EU:s regionkommitté och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén bör få obligatoriska utbildningar i intersektionellt perspektiv.

Därtill behöver EU en fungerande mekanism för integrering av jämställdhet och likabehandling inom alla politikområden. Varje EU-institution bör ta fram en strategi för detta som anpassas till respektive roll i beslutsprocessen. När det gäller kommissionen bör den konsekvensanalys som görs av kommissionens alla förslag innehålla en särskild redogörelse för förslagets konsekvenser för jämställdhet och likabehandling, och i förslagen bör det framgå tydligt hur dessa aspekter beaktas. En enkel målsättning om att jämställdhet och likabehandling ska beaktas när förslaget genomförs kan aldrig vara tillräckligt för att tillgodose det kravet. En särskild jämställdhetsanalys bör alltid genomföras inför förslaget till EU:s budget. Ett aktivt övergripande ansvar för integrering av jämställdhet och likabehandling bör finnas på hög politisk nivå inom kommissionen. I parlamentet måste en ledamot i varje utskott ha ett särskilt ansvar för integrering av jämställdhet och likabehandling i det löpande arbetet. Därtill bör alla högre tjänstepersoner i EU:s institutioner och ledamöter i parlamentet, EU:s regionkommitté och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén få utbildning i metoder för integrering av jämställdhet och likabehandling i politik och i beslutsprocesser.

EU-institutionerna, Rådet och parlamentet bedriver sina verksamheter i olika länder. Rådet och parlamentet har kompletta möteslokaler i både Bryssel (Belgien) och Luxemburg respektive Strasbourg (Frankrike). Rådet håller sina möten i Luxemburg under månaderna april, juni och oktober och under några dagar varje månad flyttar parlamentet sin verksamhet till Strasbourg där det har sitt formella säte. Detta är ett uppenbart slöseri med resurser som medför stora kostnader både i pengar och i miljökonsekvenser. Bara parlamentets mötesverksamhet i två olika länder beräknas föranleda en årlig merkostnad på 180 miljoner euro och 19 000 ton i ökade koldioxidutsläpp.

Det är Rådet, bestående av stats- och regeringscheferna i EU:s medlemsländer, som beslutar var EU:s institutioner ska ha sina säten och var de ska bedriva sin verksamhet. Beslutet finns i ett protokoll till EU:s fördrag.

Obligatorisk jämställdhets- och antidiskrimineringutbildning för EU:s ledamöter och tjänstemän.

Ojämställdheten ska utplånas – otillräckliga resurser ska inte begränsa

I Nicefördraget slås principerna för jämställdhetsintegrering fast i den meningen att ojämställdhet ska utplånas i allt arbete inom organisationen. Kommissionen har antagit denna strategi som sitt verktyg för att införa och fullfölja lagstiftning och politiska åtaganden. Jämställdhetsintegrering är en horisontell strategi som kräver ett kraftfullt och gemensamt agerande av en mängd olika aktörer inom offentliga institutioner. En del nya jämställdhetsrelaterade mekanismer har visserligen etablerats inom Europeiska kommissionen sedan år 2000, men deras genomslagskraft minskas år för år på grund av bristande resurser, otillräcklig utbildning, ett oklart mandat och frånvaron av effektiv politisk ledning på högsta nivå.

Det finns 22 utskott i parlamentet. Alla rör sig inom områden där ett genusperspektiv är nödvändigt för att åstadkomma jämställdhet. De flesta utskott har uttryckt att de är positiva till jämställdhetsintegrering, men hittills har få utskott nedtecknat strategier som ger dem något att förhålla sig till och följa i arbetet, och det finns inte heller något sådant med i planeringen för framtida arbete. Detta är inte bara av vikt för arbetet i utskottet och för medvetenhet om genusfrågor i det politiska och juridiska arbetet, utan även för att ge alla medlemsländer goda exempel på vad som bör prägla det politiska arbetet om vi ska uppnå en värld utan diskriminering.

Om inget görs för att motverka strukturell diskriminering får rasistiska luft under vingarna.

En stark feministisk rörelse i Europa och världen

En central del i arbetet med att motverka diskriminering och främja mänskliga rättigheter är att mobilisera, stödja och samarbeta med feministiska partier och initiativ i Europa och världen. En stark antirasistisk feministisk rörelse i Europa är också den starkaste motkraften till rasistiska, nazistiska och fascistiska partier som mobiliserar runt om i Europa. Flera av dem finns redan i Europaparlamentet och risken är stor att gruppen växer. Om inte tillräckligt görs för att motverka strukturell diskriminering får rasistiska och konservativa krafter luft under vingarna. Det behövs tydlighet i prioriteringar för arbetet för mänskliga rättigheter från EU:s institutioner och ett stort tryck från civila samhället. En central del i Feministiskt initiativs arbete med att motverka diskriminering och främja mänskliga rättigheter är att mobilisera, stödja och samarbeta med feministiska partier och initiativ i Europa och världen. Fler feministiska partier tar nu form i Europa och vårt långsiktiga mål är att tillsammans bilda en feministisk partigrupp i Europaparlamentet.

Vi måste prata om statslösa personers rättigheter inom EU.

EU måste ägna särskild uppmärksamhet åt utsatta grupper

Dagens Europa präglas i hög grad av en ökad nationalism, främlingsfientlighet och rasism. Rasistiska partier vinner segrar både i nationella val och i valet till Europaparlamentet, kommer in i politiska församlingar och blir del av det politiska etablissemanget. Minoritetsgrupper som romer, judar, muslimer och hbtq-personer möts av rasism och diskriminering som riskerar att normaliseras. Denna utveckling leder också till ett bakslag för kvinnors rättigheter och jämställdhet.

Det är viktigare än någonsin att genomföra det skydd mot diskriminering som finns i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och som uttryckligen framgår av EU:s fördrag. I dagsläget finns EU-lagstiftning mot diskriminering på grund av kön, ras och etnicitet både i och utanför arbetslivet. Det saknas dock ett heltäckande skydd mot diskriminering på grund av ålder, religion och trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck.

Det finns tydliga tecken på att hbtq-personers situation har blivit mera utsatt i Europa. En studie från den Europeiska Byrån för Grundläggande rättigheter från 2013 visar att 32 procent av de tillfrågade hade upplevt diskriminering i sitt dagliga liv och 26 procent hade blivit utsatta för våld eller hot om våld på grund av att de uppfattades som hbtq-personer. Studien visar att transpersoner är särskilt utsatta. I denna grupp hade 38 procent upplevt diskriminering i sitt dagliga liv och 35 procent hade blivit utsatta för våld eller hot om våld.

De 80 miljoner människor i EU som lever med en funktionsnedsättning upplever stora hinder i sin vardag gällande tillgången till varor och tjänster, till boende och samhällsservice och till det offentliga rummet. Människor med funktionsnedsättning upplever också betydande hinder när det gäller deltagandet i det politiska livet som väljare eller som representant för ett politiskt parti.

År 2008 lade kommissionen fram ett förslag till EU-lagstiftning mot diskriminering utanför arbetslivet på grund av ålder, funktionsnedsättning, sexuell läggning, religion eller annan trosuppfattning. Förslaget har godkänts av parlamentet men rådet har ännu inte kunnat komma överens om förslaget. Feministiskt initiativ anser att det är oförsvarligt att EU:s lagstiftare inte har lyckats komma överens om att implementera det skydd mot diskriminering som klart och tydligt följer av EU:s fördrag som ett av EU:s grundläggande värden. Vi anser därtill att EU ska lämna ett heltäckande skydd mot diskriminering av transpersoner som inte enbart har sin grund i könskorrigering, vilket följer av nuvarande praxis.

Europeiska kommissionen ansvarar för att bevaka att medlemsstaterna följer EU:s lagstiftning och ska vidta åtgärder mot länder som inte rättar sig efter den. Kommissionen måste ta denna uppgift på största allvar och agera konsekvent och utan politiska överväganden mot medlemsstater som tillåter att dess invånare utsätts för diskriminering och kränkande behandling.

Europas romer är en särskilt utsatt grupp som i flera EU-länder lever i en obeskrivlig fattigdom och marginalisering till följd av institutionaliserad rasism och diskriminering. För att förändra romernas situation i Europa räcker det inte med de insatser för att främja social delaktighet som är utgångspunkten för det befintliga EU-ramverket för romers inkludering. Arbetet för att förändra romernas situation måste ha ett tydligt rättighetsperspektiv och EU:s institutioner och medlemsstaterna måste ta gemensamt ansvar för att motverka den utbredda rasismen mot romer, antiziganismen, som är grundorsaken till att romer har varit marginaliserade och diskriminerade sedan de anlände till Europa på 1300-talet. Organisationer som arbetar för romers rättigheter där romerna själva är representerade måste få ett ökat inflytande över EU-politiken på detta område.

I EU lever omkring 600 000 människor som saknar medborgarskap och därför betraktas som statslösa. Vissa har nyligen kommit till EU medan andra har bott i EU under flera generationer och har föräldrar som saknar medborgarskap. Många av dessa människor är romer som ursprungligen kommer från länder på Balkan, och deras avsaknad av medborgarskap är ofta ett resultat av diskriminering. Människor som lever som statslösa i EU har i många fall inte samma rättigheter som EU-medborgare när det gäller tillgång till social trygghet och hälso- och sjukvård, och rätten att studera och arbeta. Det är en situation som inte är acceptabel i en välfärdsstat. Alla människor som bor och lever i EU ska kunna leva ett värdigt liv med lika möjligheter och det gäller även människor som saknar medborgarskap. Statslösa personers situation handlar om respekten för mänskliga rättigheter i medlemsländerna.

EU måste också ägna särskild uppmärksamhet åt hbtq-personers situation. En gemensam lagstiftning mot diskriminering som även berör hbtq-personer är en formell förutsättning för att hbtq-personer ska kunna leva i EU på lika villkor. Samtidigt måste kommissionen arbeta strategiskt tillsammans med medlemsstaterna för att på andra sätt motverka diskriminering och våld mot hbtq-personer, i första hand genom att lägga fast en gemensam handlingsplan för hbtq-personers rättigheter.

När ett medlemsland inte lyckas skydda sina invånares mänskliga rättigheter bryter landet mot de grundläggande förutsättningarna för EU-samarbetet. Enligt EU:s grundläggande värden som de beskrivs i EU-fördraget ska EU-samarbetet bygga på bland annat demokrati, rättsstaten och respekten för de mänskliga rättigheterna. För att beviljas inträde i EU krävs att ansökarlandet lever upp till dessa krav. Landet kan inte bli medlem om det inte uppfyller de så kallade. Köpenhamnskriterierna som bland annat går ut på att landet ska ha stabila institutioner som garanterar demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter och minoritetsskydd. Om landet upphör att uppfylla dessa kriterier efter att det har blivit medlem i EU finns begränsade möjligheter tvinga landet till detta, särskilt i fall som inte gäller tillämpningen av EU-rätten.

EU måste ställa höga krav på de länder som beviljas inträde i EU när det gäller demokrati, respekt för mänskliga rättigheter och rättssäkerhet. I bedömningen av de länder som kandiderar för att bli medlem i EU ska läget för de mänskliga rättigheterna prioriteras minst lika högt som ekonomiska förutsättningar.

EU måste kunna agera när länder som har beviljats medlemskap i EU bryter mot EU:s grundläggande värden, till exempel genom att systematiskt diskriminera på grund av kön, sexuell läggning, funktionsnedsättning, etnisk och kulturell tillhörighet och när rättssäkerheten annars hotas. För att kunna agera effektivt och verksamt i sådana situationer behöver EU en granskningsmekanism som regelbundet värderar situationen i medlemsländerna på objektiva grunder och som gör det möjligt att agera redan då det finns en risk för att landet ska bryta mot EU:s grundläggande värden. Det är rimligt att en sådan granskningsmekanism är kopplad till någon form av sanktioner mot medlemsländer som inte rättar till en situation där de bryter mot EU:s grundläggande värden.

Enligt Lissabonfördraget ska EU ansluta sig till Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna. Det kommer att innebär att Europakonventionen får en starkare ställning i EU i och med att det blir tydligare att EU:s institutioner ska tillämpa konventionen och att Europarådets domstol kommer att kunna döma i frågor som gäller EU-rättens förhållande till konventionen. Förhandlingarna om EU:s anslutning till konventionen inleddes år 2010 och pågår fortfarande. Det är viktigt att denna process hanteras skyndsamt.

EU-lagstiftning för att öka andelen kvinnor i bolagsstyrelser.

Våld mot kvinnor är ett omfattande problem i EU-länderna

På jämställdhetsområdet har EU kompetens att lagstifta inom de arbetsmarknadspolitiska frågorna samt inom vissa delar av socialpolitiken. Sedan år 1976 har det funnits EU-lagstiftning mot diskriminering på grund av kön i arbetslivet. Därefter har det tillkommit lagstiftning om jämställdhet när det gäller social trygghet och pensioner, tillgång till service och tjänster, lagstiftning om mammaledighet samt om skydd för gravida arbetstagare.

Ändå är jämställdhetsfrågorna eftersatta i EU-politiken och i synnerhet på just de områden där EU har makt att påverka. Kvinnors sysselsättning, löner och pensioner ligger långt under mäns. Kvinnor är inte rättvist representerade bland makthavare och beslutsfattare, vare sig det handlar om börsnoterade företags styrelser eller politiska församlingar. Därtill är våld mot kvinnor ett omfattande problem i EU-länderna. Dessa förhållanden innebär att gruppen kvinnor inom EU inte får sina mänskliga rättigheter tillgodosedda och inte heller möjliggörs jämlikt demokratiskt inflytande i samhället.

Kommissionens jämställdhetsstrategi för perioden 2010–2015 löpte ut utan att kommissionen antog en ny strategi för jämställdhetspolitiken, trots omfattande påtryckningar från både Europaparlamentet, medlemsländerna och det civila samhället. Från och med år 2016 styrs EU:s jämställdhetsarbete därför utifrån ett arbetsdokument som inte är antaget av kommissionen och som inte är förankrat hos medlemsländerna och parlamentet. Denna nedprioritering av jämställdhetsfrågorna lever inte upp till den ställning de har enligt EU:s fördrag. I praktiken innebär det att mänskliga rättigheter nedprioriteras på EU:s agenda.

Feministiskt initiativ menar att jämställdhetsarbetet på EU-nivå bör prioriteras, och att kommissionen tar jämställdhetsfrågorna på allvar genom att lägga fram en strategi som är fokuserad och som sätter politisk press på medlemsländerna att komma till rätta med diskrimineringen på grund av kön i EU.

EU:s jämställdhetsarbete måste ha tydliga politiskt förankrade målsättningar när det gäller kvinnors sysselsättning, lönegapet och pensionsgapet mellan könen samt tillgången till barnomsorg i medlemsstaterna. Jämställdhetsarbetet måste också innehålla åtgärder mot multipel diskriminering på arbetsmarknaden som drabbar kvinnor på grund av etnicitet, religion, sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck, funktionsnedsättning och ålder. De så kallade Barcelonamålen som EU:s medlemsländer kom överens om år 2002 inom ramen för EU:s förra tillväxtstrategi, med målsättningen att 90 procent av de barn som var äldre än tre år skulle ha tillgång till barnomsorg innan skolåldern år 2010, har inte uppfyllts på långa vägar. Effekterna av den lägre sysselsättningen bland kvinnor jämfört med män har negativa konsekvenser för kvinnors ekonomiska oberoende och i förlängningen för andelen kvinnor i pensionsåldern som lever i fattigdom. Det är viktigt att frågan om kvinnors sysselsättning och ekonomiska jämlikhet först och främst behandlas som en fråga om rättigheter och inte enbart som en potential för ökad tillväxt.

År 2008 lade kommissionen fram ett förslag om att uppdatera gällande lagstiftning om skydd för gravida arbetstagare där ledigheten förlängdes till 18 veckor. Då parlamentet och Rådet inte kunde enas om förslaget drogs det tillbaka av kommissionen under sommaren 2015. Kommissionen arbetar nu på ett nytt förslag som har en bredare ansats än det tidigare, med syftet att förbättra balansen mellan arbete och familjeliv. Feministiskt initiativ anser att det finns behov av att reglera detta område på EU-nivå eftersom den begränsade möjlighet till föräldraledighet som finns i många EU-länder tvingar kvinnor att välja mellan arbete och föräldraskap. Det är dock viktigt att en sådan reglering skapar förutsättningar för båda föräldrarna att vara föräldralediga och att lagstiftningen inte försämrar redan väl fungerande eller fungerande system för föräldraledighet i medlemsländerna.

Under hösten 2012 lade kommissionen fram ett förslag om ett direktiv om könsbalans i bolagsstyrelser som fastställde ett mål om 40 procent kvinnor i styrelserna för större börsnoterade företag. Feministiskt initiativ anser att direktivförslaget, som huvudsakligen beskriver hur tillsättningen av styrelseledamöter ska gå till och innehåller en regel om positiv särbehandling, är ett viktigt initiativ för att främja jämställdhet bland makthavare.

EU måste ta ett särskilt ansvar för att utrota våldet mot kvinnor. EU:s jämställdhetsarbete måste innehålla tydliga målsättningar på detta område och kommissionen bör ta fram ett förslag till EU-lagstiftning mot våld mot kvinnor som ska komplettera och stödja medlemsstaternas åtgärder på detta område. I februari år 2014 lade parlamentet fram ett initiativbetänkande med en sådan uppmaning.

Ett viktigt steg i arbetet på EU-nivå mot våld mot kvinnor är också att EU ansluter sig till Europarådets konvention mot våld mot kvinnor (Istanbulkonventionen), som i nuläget inte har skrivits under och ratificerats av alla medlemsländer. Om EU ratificerade konventionen skulle EU även bli ansvarigt för att konventionen genomförs i medlemsländerna. Kommissionen lade fram ett sådant förslag i mars 2016.

EU:s energisystem ska vara 100 procent förnybart senast år 2050.

Förbättrad djurhållning ger bättre klimat

Feministiskt initiativ har en vision om ett hållbart energisystem byggt på förnybara resurser och ett minimalt utsläpp av växthusgaser. Det är ett system där resurser fördelas rättvist mellan människor och i solidaritet med framtida generationer. Vi behöver ställa om och ifrågasätta idén om ständig tillväxt och ökad konsumtion. Unionen måste rikta resurser till satsningar på förnybar energi, ett samordnat tågnät samt att avskaffa kärnkraften och användningen av fossila bränslen. Feministiskt initiativ vill verka för ett hållbart jordbruk i vilket djurskyddsfrågor värnas och utvecklas. Det finns ett klart samband mellan bättre djurhållning och bättre klimat.

En stor del av Sveriges lagar stiftas i EU och det gäller i särskilt hög grad inom miljö- och klimatområdet. En ambitiös miljöpolitik i Bryssel krävs för att åstadkomma en ambitiös miljöpolitik i Sverige. EU förhandlar för sina medlemsstater inom FN:s klimatförhandlingar och historiskt sett har det varit avgörande för att få de globala klimatavtalen på plats. EU är ett viktigt forum för att hantera de miljöfrågor som inte känner några gränser, med den globala uppvärmningen som det mest tydliga exemplet. Klimatpolitiken ska bygga på såväl en global solidaritet som på en jämställd och rättvis fördelningspolitik mellan EU-länderna. Feministiskt initiativ anser därför att det är ytterst viktigt att Sverige tar sitt ansvar att driva en tydlig och ambitiös miljöpolitik i EU.

Ett enskilt land ska aldrig hindras från att gå längre i sina miljöambitioner än vad som kan enas om inom EU. EU:s miljöpolitik bör ses som en lägstanivå som länder måste uppfylla.

EU måste rikta resurser till satsningar på förnybar energi, avskaffande av kärnkraften såväl som användningen av fossila bränslen. EU ska underlätta för sina medlemsländer att samarbeta i frågor som bidrar till hållbar utveckling, exempelvis genom att skapa ett samordnat tågnät eller underlätta för utbyggnad av elnät mellan länder. EU måste styras om för att främja ett etiskt och hållbart jordbruk, skogsbruk och fiskenäring.

Matsuveränitet och biologisk mångfald måste säkras, såväl nationellt som globalt.

Jordbrukare ska få stöd för att diversifiera sin produktion.

Mer än en miljard människor är undernärda idag. Mat finns, men priser är för höga, särskilt på stapelfödor som ris, vete och majs. Global BNP-ökning har skapat en överflödig och miljöfarlig levnadsstandard i västvärlden och hos medelklassen i resten av världen. Samtidigt är de som lever i fattigdom allt fler och de äter allt sämre. Det främsta problemet är att många människor i världen saknar mark att odla eller inkomst för att köpa tillräckligt med mat.

Miljöbränslemålen i EU och USA leder till stigande priser på majs och socker eftersom de används till produktion av etanol. Den kraftigt ökande efterfrågan har fått många av världens jordbrukare att styra om från mattillverkning till biobränsletillverkning. Det har lett dels till urholkning av en biologisk mångfald, dels till matbrist och prisökningar. Priset på stapelfödor skenar. Många länder förmår inte producera tillräckligt med mat för sin egen befolkning och tvingas importera. Det är möjligt att öka matproduktionen, säkra matsuveränitet, sänka matpriser, minska fattigdom och undernäring globalt om man kan få till en omställning av biobränsletillverkning. Resurser måste flyttas från tillverkning av så kallad grön bensin, det vill säga flytande drivmedel som framställs av spannmål och används i Europas och USA:s miljöbilar, till en framställning av återvinningsbart biobränsle som produceras och används lokalt, till exempel genom användning av avfall, som annars skulle bränts eller lämnats att ruttna, alternativt genom användning av mark som annars är obrukbar.

I Europa har man sedan andra världskriget använt produktionskvoter, importtullar, importkvoter och exportsubventioner för att skydda den inhemska marknaden. Dessa handelshinder har gjort det svårt, ofta omöjligt, för utomeuropeiska länder att sälja sina jordbruksprodukter på den europeiska marknaden. Detta har i sin tur skapat ekonomisk instabilitet och omväxlande överproduktion av mat och matbrist i stora delar av världen.

Politiken i Sverige och Europa har alltid haft en strukturomvandling som mål, där små enheter slås ihop till större och effektivare. Jordbrukspolitiken har således utgått från storskaliga kapitalistiska jordbruksnormer som missgynnar ekologiska jordbruk och småbönder såväl i Europa som i resten av världen. För mångfald och av sociala skäl bör det även i framtiden vara möjligt att bedriva småskaligt jordbruk. För att få slut på fattigdomen måste jordbrukarna få stöd för att diversifiera sin produktion. Det ger redskap för att kunna stå emot katastrofer som torka och översvämningar och utveckla miljövänliga metoder.

Världens och Europas hav håller på att tömmas. En alltför generös fiskepolitik har tillåtit de gemensamma resurserna i haven att överutnyttjas. Feministiskt initiativ vill se en fiskepolitik där hänsyn tas till hotade bestånd och fler marina områden skyddas. EU:s fiskekvoter måste skärpas.

Minska animalier, öka vegetabilier.

Minskad storproduktion av animalieprodukter

I en global värld behövs en tydlig politik för djurvänligt jordbruk, där djurskyddet har en stor del. De kravpunkter i avsnitten ovan som inte uttryckligen är på en nationell nivå är relevanta även för vår EU-politik. Genom medlemskap i EU vill Feministiskt initiativ föra en aktiv politik för minskad storskalig animalieproduktion och för en djurhållning som möjliggör att djur kan leva utifrån sina intressen och behov. EU:s direktiv för upphandling formar upphandlingsförfarandet i alla medlemsländer. Det är därför viktigt att påverka så att dessa regler inkluderar hänsyn till djurhållning som en viktig aspekt.

EU:s direktiv 2010/63 handlar om skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål inom EU. Direktivet är inarbetat i den svenska djurskyddslagen, djurskyddsförordningen och i djurförsöksföreskrifter. Direktivet syftar till att ersätta alla djurförsök med alternativa metoder så snart det är vetenskapligt möjligt. Feministiskt initiativ är positiva till direktivet men det behöver justeras. Det är en alltför lång och omständlig process för ett EU-land som vill stärka den nuvarande djurskyddslagstiftningen för de djur som används för vetenskapliga ändamål, eftersom det krävs ett godkännande av EU-parlamentet. Här borde länderna vara friare.

EU ska kräva respekt för mänskliga rättigheter bland medlemsländerna och i världen.

Ett demokratiprojekt är inte ett militärt projekt

I och med Lissabonföredraget stärktes EU:s gemensamma utrikespolitik, som innefattar en militär del, bland annat genom genom inrättandet av befattningen Europeiska unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, som närmast kan beskrivas som en gemensam utrikesminister som ska föra EU:s talan i världen. Det militära samarbetet innefattar bland annat en gemensam snabbinsatsstyrka på 60 000 soldater, redo för insatser runt om i världen. I fördraget slås det fast att ett gemensamt försvar ska beslutas av Rådet med enhällighet. Det finns inget krav på att EU:s militära insatser ska ske efter beslut i FN:s säkerhetsråd. Formuleringar om att agera i enlighet med principerna i FN-stadgan finns, men det finns också öppningar för handlingsfrihet. I praktiken kan EU på egen hand att avgöra vad som ska omfattas av FN:s principer.

Med skrivningar som ”Om en medlemsstat skulle utsättas för ett väpnat angrepp på sitt territorium, är de övriga medlemmarna skyldiga att ge den stöd och bistånd med alla till buds stående medel …” (Artikel 27) görs EU till en militär allians med . Feministiskt initiativ menar att det inte går att förena ömsesidiga försvarsgarantier med den svenska militära alliansfriheten. Andra citat visar föresatser om att bygga ut EU:s militära styrka: ”I syfte att genomföra den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken ska medlemsländerna ställa civila och militära resurser till unionens förfogande” och “medlemsstaterna förbinder sig att gradvis förbättra sin militära kapacitet” (Artikel 27). Det betyder i praktiken att ett krav på en förpliktigande militär upprustning i varje medlemsland skrivits in i det som framöver kommer att betraktas som en författning. För Feministiskt initiativ, som har en klart uttalad antimilitaristisk hållning, är detta helt oacceptabelt.

Den pågående militariseringen av EU motarbetar upprättandet av konfliktförebyggande och konfliktlösande institutioner inom EU. Den täta integrationen med militäralliansen Nato undergräver EU:s roll som självständig aktör. Feministiskt initiativ kräver därför att fredsbevarande operationer ska ha ett FN-mandat.

Att stödja demokratiutveckling är en väsentlig del i EU:s roll som fredsprojekt. Detta ställer följaktligen stora krav på upprätthållandet av demokrati inom unionen. Samtliga medlemsländer måste vara beredda att agera kraftfullt om kränkningar av mänskliga rättigheter eller demokratiska principer försiggår i EU.

Ett jämställdhetsperspektiv ska integreras i EU:s försvars- och säkerhetspolitik.

Fler kvinnor i beslutsprocesserna

I en allt mer instabil och våldsam värld är kvinnors lika tillgång till och fulla deltagande i EU:s utrikespolitiska maktstrukturer nödvändigt för att stödja och bevara ett fredligt samhälle. Även om kvinnor har börjat spela en betydande roll i konfliktlösning är de fortfarande underrepresenterade i beslutsprocesser. Kvinnor inom det utrikespolitiska området måste få mer politisk och ekonomisk makt inom så att de kan spela en jämbördig roll i arbetet för att trygga och bevara freden.

Underskrivna miljöavtal ratificeras inom EU och nationellt.

I procedurerna för beslutsfattande inom EU finns regler som fastställer hur förfarandet ska vara mellan EU-nivån och den nationella nivån. EU förhandlar och godkänner eller förkastar ett avtal i Ministerrådet. Därefter har medlemsstaterna två år på sig att ratificera dessa avtal. Detta gäller dock bara internt inom EU, eftersom den enskilda staten internationellt sett ses som den ratificerande parten av ett internationellt avtal.

Inom EU har det setts som centralt att alla EU:s medlemsstater undertecknar ett avtal som EU har fastställt så att det har samma betydelse i alla medlemsstaterna. Därmed uppstår inga konkurrensfördelar för någon stat inom Unionen, i att till exempel, inte underteckna ett miljöavtal.

Integrera ett genusperspektiv för asyl- och migrationspolitiken inom EU.

Fler och säkra vägar in i EU

Så länge världen är präglad av orättvisor som krig, statligt förtryck, förföljelse, fattigdom, våld, sexuella övergrepp och rättslöshet kommer det att finnas människor som väljer att resa över gränser eller fly för att söka skydd och ett värdigare liv i ett annat land. Det gäller inom såväl som utanför EU. Varje människas har rätt att leva ett värdigt liv i trygghet. Alla medlemsländer har en skyldighet att erbjuda skydd och förutsättningar för ett värdigt liv till de människor som vill eller behöver det. Feministiskt initiativ har som ett långsiktigt mål att öppna gränserna till Europa.

Idag riskerar många människor livet när de försöker ta sig till EU. Mellan januari och november 2014 har 160 000 människor tagit sig till Europa över Medelhavet. Omkring 3 000 människor beräknas ha dött på medelhavet under samma period. Feministiskt initiativ anser att detta är en direkt följd av medlemsländernas restriktiva migrationspolitik, som i första hand handlar om att bevaka EU:s yttre gränser och inte om att rädda liv och erbjuda skydd. Under perioden 2007–2013 spenderade EU 2 miljarder euro på att stärka bevakningen av EU:s yttre gränser och endast 700 miljoner euro på att förbättra situationen för flyktingar och asylsökande som har tagit sig till EU.

Som ett led i arbetet med att öppna EU:s gränser ska Feministiskt initiativ verka för att EU och dess medlemsstater istället för att lägga resurser på att bevaka de yttre gränserna prioriterar att skapa flera och säkra vägar in i EU, och att rädda liv och att erbjuda skydd och trygghet till de människor som söker sig hit. Alla människor ska kunna söka asyl i EU:s medlemsländer på ett tryggt och säkert sätt inom ramen för en rättssäker asylprocess och de människor som vistas i EU som flyktingar och asylsökande ska kunna leva under värdiga förhållanden och utan att deras mänskliga rättigheter blir kränkta. Feministiskt initiativ ska verka för att medlemsländerna tar ett gemensamt och solidariskt ansvar för de människor som söker sig till EU för att söka skydd och förutsättningar för ett värdigt liv.

Feministiskt initiativ ska motverka att EU sluter avtal med länder utanför EU med syftet att hindra flyktingar från att nå EU:s yttre gränser. Dessa avtal med länder som ofta inte uppfyller grundläggande krav på mänskliga rättigheter och inte heller respekterar asylrätten, är ett illegitimt sätt för EU att undandra sig skyldigheten att erbjuda skydd till människor som söker sig till EU.

Feministiskt initiativ anser att EU:s medlemsstater ska upphöra med den inre gränskontrollen där papperslösa människor eftersöks, ofta på basis av etnisk profilering, med syftet att utvisas från EU. Medlemsländerna bör istället erbjuda papperslösa människor rätt att vistas i EU med tillgång till social trygghet, hälso- och sjukvård och möjlighet att bedriva studier och arbete.

Kvinnor behövs i solidaritetsarbetet.

EU:s utrikespolitik, och solidaritetspolitik i synnerhet, måste bygga på insikten att kvinnor spelar en avgörande roll när det gäller att komma ur fattigdom. Kvinnors ekonomiska, utbildningsmässiga, politiska och sexuella egenmakt påverkar inte bara dem själva, utan även familjer och gemenskaper.

Fi ska verka mot integritetskränkande avtal för medborgare i Europa.

Det är våra folkvalda som ska fatta besluten

Det klimat som växt fram internationellt efter attacken den 11 september 2001 har inneburit en allt hårdare fokusering på en förståelse av världen som ensidigt utropar vissa etniska grupper i internationella konflikter som terrorister. Detta sker på daglig basis och går igen i avtal som EU sluter med USA. Sedan juli 2007 finns PNR-avtal (Passenger Name Record) mellan USA och EU. Avtalet är ännu mer omfattande än tidigare avtal. Det har till syfte att bekämpa terrorism genom att förlänga tiden som USA har rätt att spara passageraruppgifter som namn och adress, utan sådant som etnicitet, religion och i vissa fall hälsotillstånd. Efter att denna överenskommelse gjorts sekretessbelades alla dokument rörande överenskommelsen. Sekretessen gäller i 10 år, längre än själva avtalet, vilket gör insyn omöjlig.

Utöver detta finns amerikansk lagtext i The Foreign Intellegence Act, FISA, som möjliggör avlyssning av telefon- och e-postkommunikation som går från eller genom USA. Den territoriella aspekten av detta är intressant, och oroväckande. Implikationerna för europeiska medborgare kan i praktiken bli kännbara, då mycket e-posttrafik går genom USA, och även viss telefontrafik.

Rättssäkerheten i EU är hotad genom att Europeiska domstolens domslut inte följs upp och implementeras av EU:s ministerråd.

Beslut om EMU ska ske genom folkomröstning.

EMU-medlemskap skulle betyda neddragning i och privatisering av den offentliga sektorn

Reglerna för EU:s ekonomiska politik finns formulerade i EMU och i den så kallade stabilitetspakten (en överenskommelse som ska förhindra medlemsländer från att expandera offentliga utgifter i en storleksordning som inte står i proportion till inkomster, allt i förhållande till genomsnittet inom EU). År 2003 folkomröstade Sverige om medlemskap i det tredje och sista steget i EMU, om kronan skulle bytas mot euron, som konsekvens av att beslutanderätt över valuta- och penningpolitiken skulle lyftas från Sverige Riksbank till den Europeiska Centralbanken. Enligt nu gällande fördrag ska/får ett medlemsland delta i tredje steget när de ekonomiska kraven, de så kallade konvergenskraven, är uppfyllda.

Sverige uppfyller kraven men har deklarerat, ensidigt, icke juridiskt men väl politiskt bindande, att vi också fortsättningsvis vill stå utanför. Inför folkomröstningen 2003 tillsattes flera utredningar som skulle visa på konsekvenserna av ett EMU-medlemskap. EMU-utredningen visade att det är länder med stor offentlig sektor som kan få svårigheter. Det ansågs att EMU:s målsättningar krävde att beskattning och offentliga utgifter måste göras mindre konjunkturberoende och att det därför fanns ”en risk att välfärdsstaten måste minska i omfattning”. Samma resultat kom en annan utredning, Stabilitetsutredningen, fram till. Den konstaterade att EMU-reglerna inte är politiskt neutrala och skrev: ”De är inte lika tuffa för länder med låga skatter där man också säljer ut offentliga tillgångar.”

I EU:s riktlinjer för den ekonomiska politiken understryks behovet av skattesänkningar och minskningar av de offentliga utgifterna. Till exempel har Sverige fått påpekanden om behovet av att öka effektiviteten och förbättra förutsättningarna för konkurrens inom den offentliga sektorn. Vid ett EMU-inträde ger Sverige upp möjligheten att genom förändringar i räntenivån motverka störningar i ekonomin på makronivå, vilket har inträffat internationellt. Med gemensam ränta måste istället störningar mötas med anpassning av löner och priser, vilket ställer ökade krav på arbetsmarknadens anpassningsförmåga. Konjunkturinstitutet formulerade det som att det kan bli nödvändigt att löneökningarna ”anpassas nedåt vid efterfrågebortfall”.

Löneflexibilitet och flexibel arbetsmarknad är centrala begrepp inom EMU. Kraven på rörlighet inom arbetskraften ska öka, både inom länderna och mellan länderna.

Grunden för ekonomisk självständighet är ett arbete med en lön att leva på. I EMU är inte full sysselsättning det överordnade målet för den ekonomiska politiken. EMU sätter stark press på neddragningar och privatiseringar i offentlig sektor, vilket betyder sämre social välfärd och trygghet för kvinnor och i många fall en begränsning av kvinnors arbetsmarknad. Den underordning som kvinnor lever i gör kvinnor som grupp mer beroende av en politik som ser vård och omsorg som ett självklart ansvar för samhället och som vill främja varje enskild kvinnas rätt till ekonomiskt oberoende.

Neddragningar i välfärdssystemen påverkar kvinnor mer än män. Försämrad anställningstrygghet och krav på geografisk flexibilitet påverkar kvinnor mer än män. Ett eventuellt medlemskap i EMU skulle alltså få olika effekter för mäns respektive kvinnors villkor. Idag ser vi också, inom EU, att den ekonomiska politiken tvingar många kvinnor att välja mellan arbete och barn. Resultatet är i många länder ett lågt barnafödande.

Om frågan om en anslutning av Sverige till EMU:s tredje steg skulle aktualiseras, måste den underställas en folkomröstning innan beslut fattas i riksdagen.

Värna om den fria rörligheten.

Ett feministiskt perspektiv ska prägla marknadslösningar

EU:s inre marknad har som mål fri rörlighet för varor, tjänster, arbetskraft och kapital. Den fria rörligheten är överordnad andra regler. Det innebär bland annat att ett enskilt land inte kan ha strängare regler eller tuffare lagstiftning på ett område om det uppfattas som konkurrenshämmande och som stridande mot den fria rörligheten. Nationella lagar som har som mål att förbättra miljön, stärka konsumentskyddet eller begränsa alkoholinförseln blir underordnade.

Tjänstesektorn fria rörlighet regleras i ett tjänstedirektiv. Verksamheter som tillhör samhällets mänskliga infrastruktur (förskola, skola, utbildning, sjukvård, med mera) menar Feministiskt initiativ ska undantas från tjänstedirektivet. Direktivet innefattar också fri etableringsrätt vilket skulle kunna innebära att privata koncerner skulle kunna överta verksamheter som idag styrs av kommunala/regionala demokratiska beslut. Fackförbund har även påtalat risken för lönedumpning.

Lissabonstrategin innebär att EU ska bli världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, med möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt med fler och bättre arbetstillfällen och en högre grad av social sammanhållning. Det målet ska uppnås samtidigt som den demografiska kartan i Europa förändras i rask takt. Framtiden innebär betydligt färre i arbetsför ålder som både ska upprätthålla produktion av varor och tjänster och försörja en större grupp pensionärer. För att uppnå Lissabonstrategins mål är det enligt EU-kommissionen viktigt med en väl fungerande och samordnad arbetsmarknad – den inre marknaden måste fungera. En process om en mer flexibel arbetsmarknad med dessa demografiska förutsättningar och krav av Lissabonstrategin har lett fram till ett meddelande från kommissionen till medlemsstaterna om flexicurity. Innebörden av flexicurity är att göra arbetsmarknaden mera flexibel och samtidigt ”säker” för både arbetsgivare och arbetstagare genom bland annat moderna sociala trygghetssystem. Feministiskt initiativ anser att det är en nödvändighet att välfärdssystem utvecklas med ett feministiskt perspektiv. Det är det perspektivet som starkt bidrar till förändring av arbetsmarknad, demografi, demokrati och därmed hela samhällets totala ekonomi, inte bara näringslivets ekonomi.

Feministiskt initiativ anser dels att varje punkt i de gemensamma principerna och handlingsalternativen i flexicurity bör innehålla ett integrerat feministiskt perspektiv. Det är bara en tydlighet i det perspektivet som kan garantera att könen ges lika möjligheter att ha ett arbete och med lika villkor till olika anställningsrelationer på arbetsmarknaden samt ett arbete med bra villkor som till exempel lön eller arbetstider som passar den aktuella livssituationen. Målet med tillväxt och tolkning av balans mellan skyldigheter och rättigheter, får inte innebära att det skapas nationella lagar och avtal, som missbrukar kvinnors ojämställdhet och etniska gruppers situation, på arbetsmarknaden. Inte heller får det instiftas lagar inom socialförsäkringsområdet som skapar ojämställdhet eller förhindrar jämställdhet på arbetsmarknaden och det jämställda föräldraskapet.

Marknadslösningar ska i varje enskilt fall analyseras där konsekvenser utifrån klass, etnicitet och kön synliggörs även i andra nationer och tas med i bedömningen av förslag om marknadsanpassning i sin helhet. Vi vill tydliggöra att konkurrensutsättning av ett område inte automatiskt innebär att kvinnors, migranters, eller andra gruppers situation förbättras eller förvärras.

Hållbar utveckling ska räkna in ekologisk och social utveckling.

Tillsätt arbetsmarknadsåtgärder minska det sociala utanförskapet

Till följd av den finansiella och ekonomiska krisen som startade 2008, lanserades en ny tillväxt- och sysselsättningsstrategi, EUROPA2020 (EU2020). Strategins syfte är att stärka ekonomin, skapa ökad tillväxt och fler jobb, och till år 2020 ta EU ur den ekonomiska krisen. EU2020 ersatte 2011 den tidigare Lissabonstrategin. De prioriterade områdena i strategin är utbildning, sysselsättning, forskning, grön tillväxt och fattigdomsbekämpning. De sociala utmaningar som medlemsländerna och EU står inför gällande den bristande jämställdheten, ökad rasism och främlingsfientlighet, samt exkluderingen av personer med funktionsnedsättning, nämns endast blygsamt i strategin. Det saknas politiska strategier för att tackla problemen.

Eftersom en del av de mål som identifieras av EU2020-strategin faller utanför gemenskapslagstiftningen, får varje medlemsstat själv välja hur den nationella politiken ska utformas för att målen ska uppfyllas. Det har inneburit att särskilt de miljömässiga och sociala aspekterna av strategin har försvunnit ur fokus i många länder.

EU2020-strategin fokuserar till stor del på arbetsmarknadsreformer och eftersträvar en
arbetsmarknad som kännetecknas av Flexicurity. Begreppet Flexicurity bygger på en
sammankoppling mellan flexibilitet och trygghet (security) där arbetsgivare genom
arbetsmarknadsflexibilitet lättare ska kunna anställa och säga upp, medan de
arbetssökande/arbetslösa ska ges trygghet genom arbetslösersättning och där de snabbt ska kunna återgå i arbete. Forskning visar dock att Flexicurity urholkar arbetsrätten, då modellen försämrar arbetsmiljön, ger upphov till allt fler otrygga anställningar samt försvagar fackets position på arbetsmarknaden.

Även de svenska nationella målen sätter arbetsmarknaden i fokus och strävar efter att bland annat minska det sociala utanförskapet genom arbetsmarknadsåtgärder och ökad sysselsättningsgrad. Problemet med den utgångspunkten är att mänskliga rättigheter och människors trygghet i samhället blir i högsta grad beroende av människors situation på arbetsmarknaden och deras förmåga att producera.

En konsekvent linje måste utvecklas för att nå jämställdhet.

En nödvändig förutsättning för att nå jämställdhet är att kvinnor och män deltar lika mycket i alla aspekter av ekonomisk och social utveckling. För att kunna uppfylla sitt jämställdhetsåtagande måste EU utveckla en konsekvent politisk linje som omfattar makroekonomisk politik, sysselsättningspolitik, socialt skydd och omsorgsfrågor. Samtliga dessa områden måste dessutom behandlas som likvärdiga.

Makroekonomisk politik skapar grundläggande normer för ekonomisk utveckling och för fördelningen av de tillgångar som producerats genom denna utveckling. Det påverkar i sin tur kvinnors och mäns tillgång till resurser som individer, inom familjen och i fråga om samhällsservice. EU:s makroekonomiska ram spelar därför en avgörande roll när det gäller att skapa bättre förutsättningar för jämställdhet och att stödja utvecklingen av den europeiska sociala modellen, inklusive offentliga socialförsäkringsvillkor, lika tillgång till utbildning, allmän hälso- och sjukvård samt vård- och omsorgstjänster för barn och andra personer som inte kan klara sig själva. Dessutom bör EU inom sin makroekonomiska politik ta hänsyn till situationen i medlemsländer där indragna eller minskade statliga investeringar i samhällsservicen har fått tydligt negativa konsekvenser för jämställdheten. Mot denna bakgrund krävs att EU anpassar sin politik så att den mer effektivt skyddar och stödjer utvecklingen av samhällsservicen.

Ett intersektionellt perspektiv i unionens sysselsättningsstrategier.

Antagna mål kan inte glömmas bort, de kräver uppföljning

Att kvinnor har möjlighet till självförsörjning är av avgörande betydelse för möjlighet till
ekonomiskt självständighet, och för ökad jämställdhet i samhället i stort. I EU2020 anges som ett av målen en höjning av sysselsättningsgraden till 75 procent för kvinnor och män i åldrarna 20–64 år. I dagsläget (2015) ligger genomsnittet inom EU på 69 procent. Sysselsättningsgraden bland kvinnor är dock lägre än bland män, 64,5 procent av kvinnor i åldrarna 20-64 år är sysselsatta jämfört med 75,6 procent av männen inom samma åldersspann. Bland äldre, i åldrarna 55–64, ligger sysselsättningsgraden på 46 procent, något som även är lägre bland äldre kvinnor jämfört med äldre män, vilket resulterar i att kvinnors pensioner i EU i genomsnitt är 39 procent lägre än männens. Det är därför nödvändigt att EU2020-strategin för tillväxt och sysselsättning får en kraftigare jämställdhetsdimension som tar hänsyn till de normer och strukturer som begränsar kvinnors möjlighet till ekonomisk självständighet.

I Barcelonamålen från 2002, vars syfte är att undanröja hinder för kvinnor att börja förvärvsarbeta och utöka tillgången till barnomsorg, var målsättningen att 33 procent av barnen under tre år och 90 procent av barnen från tre år upp till den obligatoriska skolåldern, skulle få barnomsorg senast 2010. Men det är bara åtta länder som har uppnått båda målen, samtidigt som en allt vanligare trend inom EU visar på att barnomsorgsplatserna för äldre barn minskar. Det finns med andra ord ett lågt intresse från EU:s medlemsländer att möjliggöra för kvinnor att kombinera yrkesliv och familj. Uppföljning av gemensamt antagna mål är därför en viktig del i arbetet.

För att påverka kvinnors situation på arbetsmarknaden i Europa krävs det metoder som kan motverka den könssegregerade arbetsmarknaden, och bekämpa diskriminering av kvinnor, inklusive kvinnor med minoritetsbakgrund och kvinnor med funktionsnedsättning på arbetsmarknaden och inom socialförsäkringssystemen. Viktigt är också att stödja utvecklingen av de sektorer där kvinnor är överrepresenterade. Ytterligare åtgärder som kan bidra till att öka sysselsättningen bland kvinnor är att lagstiftningen om likabehandling följs och att rättigheter inom skatte- och bidragssystemen individualiseras. Kvinnors yrkesarbetande kan dessutom inte behandlas skilt från frågor om vård och omsorg samt individualiseringen av skatte- och socialförsäkringssystemen. Möjlighet för alla vuxna till individuell ekonomisk självständighet är en förutsättning för jämställdhet mellan könen.

En europeisk kartläggning och handlingsplaner för att utrota lönediskriminering.

Trots att det finns EU-lagstiftning om lika lön för likvärdigt arbete tjänar kvinnor i genomsnitt 15 procent mindre än män i EU (skillnaden är upp till 33 procent i vissa länder). Denna skillnad har i stort sett inte ändrats trots EU:s direktiv om likabehandling i arbetslivet. För att komma till rätta med diskrimineringen av kvinnor, både inom och mellan branscher och yrkesgrupper, krävs kraftfulla åtgärder på alla nivåer inom unionen. En EU-strategi för sysselsättning måste innehålla särskilda och riktade jämställdhetsmål.

Full statlig pension till alla.

På sikt ska ett socialt trygghetssystem som är oberoende av arbetsmarknaden skapas

Det är i mångt och mycket en mänsklig rättighet och en förutsättning för jämställdhet att få tillgång till de sociala trygghetssystemen. I EU:s medlemsländer ser dessa system väldigt olika ut, och är i mycket olika grad utformade för att säkra lika möjligheter för kvinnor och män.

Feministiskt initiativ vill se att Europakommissionens arbete med ett förslag till en europeisk politik för sociala rättigheter ska genomsyras av ett tydligt intersektionellt perspektiv.

Som det ser ut idag måste alla hinder för kvinnor att ta sig in och stanna kvar på arbetsmarknaden undanröjas för att åstadkomma en tillgänglig arbetsmarknad. Arbetsmarknaden ska bli lika för alla och alla ska ha samma rättigheter och förutsättningar till pension. Det är dock fortfarande vanligare att kvinnor förvärvsarbetar under kortare tid än män, eller att de gör avbrott i karriären, vilket leder till sämre pension. Många pensionssystem i EU:s medlemsländer ger dessutom fortfarande många
kvinnor enbart ”sekundära rättigheter” baserade på deras makars förvärvsarbete. Det får till följd att majoriteten av äldre personer som lever i fattigdom är kvinnor. För att trygga ett bättre liv för äldre kvinnor måste vi avlägsna de strukturella faktorer som bidrar till ojämlikheter inom pensionssystemen, däribland organiseringen av vård och omsorg samt kombinerandet av familjeliv och yrkesliv, ojämlikheter på arbetsmarknaden, löneskillnader mellan könen och direkt diskriminering i pensionssystemen.

I EU diskriminerar medlemsländernas pensionssystem även migrerade och asylsökande kvinnor, eftersom de ofta grundar sig på hur länge en person vistats i ett visst land. I synnerhet kvinnor som migrerat och asylsökande är oftare anställda på villkor som ger begränsade möjligheter att samla ihop till pensioner vilket gör att de som gamla kan komma att leva i stor fattigdom. Papperslösa kvinnor står ofta helt utanför system som möjliggör arbete som ger rätt till pension. Kvinnor som på grund av funktionsnedsättning är oförmögna att arbeta hamnar i en liknande situation, eftersom de enbart får statlig pension. Även ensamstående föräldrar, äldre kvinnor eller kvinnor som arbetar i familjeföretag, till exempel inom jordbruk och fiske, drabbas av dessa pensionsordningar. Det är därför av stor vikt att kvinnorna genom de sociala skyddssystemen får tillräckliga förmåner, särskilt när de går i pension. Fattigdomens feminisering är en bestående trend i dagens europeiska samhällen. Det visar tydligt att den nuvarande ramen av sociala skyddssystem och EU:s hela politik på det sociala, ekonomiska och sysselsättningsmässiga området inte har utformats för att tillgodose kvinnors behov.

De sociala trygghetssystem som finns idag är i allra högsta grad beroende av och baserat på arbetsmarknaden. På sikt är visionen att skapa ett socialt trygghetssystem som är oberoende av arbetsmarknaden så att individer ska få sina mänskliga rättigheter tillgodosedda och sin trygghet garanterad, oavsett deras situation på arbetsmarknaden.

Det behövs en gemensamt samarbete inom omsorgstjänster.

EU har vid ett flertal tillfällen framhållit vikten av att uppnå balans mellan privatliv och yrkesliv för kvinnor och män. Det återstår emellertid mycket att göra för att förändra den könsbaserade fördelningen av sysslor i hemmet och nå en punkt där hushålls- och omsorgsarbete delas lika. Obetalt hushållsarbete utförs fortfarande huvudsakligen av kvinnor. Detta beror bland annat på att det på många håll i Europa saknas ekonomiskt överkomliga omsorgstjänster av god kvalité för att ta hand om personer som inte kan klara sig själva. Det är givet att det finns ett positivt samband mellan offentliga utgifter i form av sociala bidrag (kopplade till omsorg av barn och andra personer som inte kan klara sig själva) och kvinnors deltagande i lönearbete.

Könsroller och mäns våld har en påverkan på hälsorisker.

Även om befolkningarnas hälsa inom EU förbättrats betydligt under det senaste årtiondet, finns det fortfarande många faktorer som hindrar jämlikhet inom hälsoområdet. Könsroller och mäns våld samverkar med andra sociala och ekonomiska variabler, vilket leder till skilda och ofta orättvisa mönster när det gäller hälsorisker, samt till olika tillgång till och utnyttjande av hälsoupplysning, vård och tjänster. Kvinnor och män i olika sociala grupper utsätts för olika hälsorisker, sjukdomar och problem och har olika vanor som påverkar deras hälsa. Detta gäller även miljöfrågor, som användning av kemikalier och bekämpningsmedel. Medicinsk forskning och många hälso- och säkerhetsnormer utgår från män och mansdominerade arbetsområden. Kunskapen om ojämlikheter på vårdområdet måste bli bättre, och statistik och indikatorer måste vidareutvecklas.

Avkriminalisera prostituerade i hela EU.

Förgör idén om mäns rätt att konsumera och exploatera andras kroppar

Mäns våld mot kvinnor är Europas största säkerhetsproblem. Feministiskt initiativ vill se ett Europa fritt från trafficking och prostitution och därför måste arbetet mot alla former av våld intensifieras.

Bakgrunden till att människor hamnar i prostitution kan vara fattigdom, tvång och hot, missbruk eller som följd av en restriktiv migrationspolitik som tvingar människor till papperslöshet och brist på möjligheter till försörjning. Prostitution och människohandel för sexuella ändamål är en form av våld och ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Definitionen av vad människohandel är fastslås i Palermoprotokollet. Människohandel innebär rekrytering, transportering, mottagande av vuxna eller barn (under 18 år) som genom våld, hot om våld, bortförande, bedrägeri, utnyttjande av människor i en utsatt position eller missbruk av befogenheter, syftar till att exploatera någon. Vad gäller barn behöver inte våld eller hot om våld finnas med i bilden för att det ska vara ett fall av människohandel. Värt att notera här är också att handeln inte behöver vara transnationell utan kan även innebära handel inom en nation, mellan regioner eller städer.

Arbetet för att minska människohandel och prostitution måste fokusera på att förändra en restriktiv migrationspolitik och diskriminerande och otrygga arbetsvillkor som gör att kvinnor utan papper inte har några eller väldigt få möjligheter att arbeta och försörja sig. Arbetet måste också inriktas på att minska efterfrågan och att kraftfullt avvisa idén om mäns rätt att konsumera och exploatera kvinnors, transpersoners, barns och andra mäns kroppar.

Papperslösa kvinnor i EU är inte bara på flykt från förföljelse, hot, övergrepp, fattigdom, tortyr eller krig i länderna de flytt ifrån, utan befinner sig även i en ständigt otrygg situation på grund av sin papperslösa status i Europa. Den som är papperslös lever utan möjlighet till skydd eller rättssäkerhet om den skulle bli utsatt för brott. Den som blir utsatt för hot, rån, trakasserier, misshandel eller övergrepp har väldigt liten möjlighet att få skydd och att få sina rättigheter tillgodosedda. Att anmäla ett övergrepp är omöjligt eftersom polisen utgör ett hot om avvisning. Det innebar även en situation där myndighetspersoner som polisen kan vara den part som begår brott. Likaså kan det vara arbetsgivare, bostadsuthyrare, anförvanter eller andra som känner till situationen och som misshandlar, hotar, utnyttjar ekonomiskt eller sexuellt med vetskapen om att det inte kan polisanmälas. Rätten till skydd mot sexuella övergrepp och andra former av könsrelaterat våld ska, enligt FN:s kvinnokonvention, tillkomma alla utan diskriminering. Rätten till skydd mot till sexuella övergrepp och misshandel kan även anses utgöra tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och ska således tillkomma alla utan diskriminering, enligt artikel 3 i Europakonventionen och artikel 7 i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter.

Sedan 2011 finns ett EU-direktiv mot trafficking som sätter en gemensam standard för åtal mot och lagföring av brottslingar och skydd för brottsoffer. Kommissionen har också antagit en EU-strategi för att utrota trafficking som gäller till och med år 2016. Feministiskt initiativ anser att en sådan strategi aldrig kan fungera så länge vägarna in i Europa förblir stängda. Om kommissionen på allvar vill bekämpa trafficking måste den i framtiden lägga förslag som underlättar inresa i EU.

I de flesta EU-länder är det lagligt att köpa sexuella tjänster. Det är oacceptabelt och det strider mot Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.