Vi behöver verktyg för att komma åt kvinnohatet i media

I en krönika i SvD idag uttrycker Mårten Schulz oro för Fi:s mediepolitik. Han menar att grundläggande värdefrågor såsom organisationsfriheten, yttrandefriheten, integritetsskyddet, religionsfriheten och mötesfriheten skulle kunna vara hotade.

Läs krönikan hos SvD här

Vi tycker att det finns anledning att förtydliga var vi står. Vi menar att publicister måste ta ansvar även för vad som de tillåter publiceras i sina kommentarsfält. Som jag tidigare sagt är vi inte klara med ett förslag men en möjlig tanke för mig, utan att det är förankrat i kongress etc, är att ett observatorium skulle granska exempelvis kommentarsfält och påpeka om det förekommer genusbaserat våld, hot och kränkningar baserat på könstillhörighet samt uppmana ansvarig utgivare att moderera eller på annat sätt förhindra att fortsatta kränkningar publiceras. Om publicisten struntar i det kan man tänka sig förfaranden liknande PON och GNR, vilket redan inkluderar en avgift. Det är inte märkligare än så.

Det som ifrågasatts är ett citat ur en enkät, som besvarats av vår presstjänst så här:

Ska Sverige införa ett medieråd med makt att bötfälla publicister, såsom EU-kommissionen föreslagit?
– Nej, intressantare att titta på den argentinska modellen där ett observatorium granskar mediernas efterlevnad av exempelvis jämställdhetsmål. Vi grova överträdelser, som kallas ”medialt våld”, har de sanktionsmöjligheter som kan innebära skadestånd för enskilda publicister.

I texten hänvisas till hur det går till i Argentina, d.v.s. att det finns möjligheter till sanktioner och skadestånd. Det står däremot inte att Fi föreslår detta i en svensk modell. I efterföljande intervju med mig frågar Journalisten hur jag ställer mig till skadestånd och mitt svar är:

– Tveksamt, kanske någon form av avgift liknande de som PON och granskningsnämnden har, vid grova överträdelser, men den viktigaste uppgiften är just att granska och komma med utlåtanden. Vi vill titta på modellen och ser hur den skulle kunna anpassas till Sverige.

Jag har ombetts att utveckla mig kring detta och jag har publicerat det här inlägget på min officiella Facebooksida:

Det här är ett område som vi har intresse av, och som det funnits en önskan att utveckla, under lång tid i Fi. Den har dock inte hört till en av våra prioriterade frågor. Därmed är den inte helt genomlyst, och det finns ingen politik tagen av kongressen än. Vad det gäller svaren i Journalisten så var det inte jag som svarade på enkäten, det var pressjouren, Jag är korrekt citerad i intervjun som gjorts med mig, däremot är slutsatserna journalisten drar: att vi är för bötfällning eller skadestånd fel. Jag har kontrollerat hur enkätsvaret såg ut från oss och det såg mycket riktigt ut så som Journalisten har återgett det, men det blir missledande då svaret på enkäten baserades på hur den argentinska lagstiftningen ser ut och att vi har sagt att vi ska titta på den.



Så Fi vill se hur den argentinska modellen kan anpassas efter svenska förhållanden. Feministiskt initiativ vill INTE införa bötfällning eller skadestånd som verktyg. Vi har sagt nej till EU:s förslag om domstol och bötfällning. Vi kan eventuellt tänka oss en avgift liknande den som PON och GNR tar ut. Vi vill framför allt att det fristående observatoriet ska uppmärksamma och påpeka när kvinnors rättigheter kränks i media, vilket idag kanske framför allt sker i kommentarsfälten på medieföretagens digitala plattformar.



Argentinas lagstiftning mot medialt våld bygger alltså på åtaganden som världens regeringar gjort enligt sektion J om genus och medier i Pekingplattformen (I korthet 1. ökad tillgång och inflytande över medier och nya teknologier 2. främja balanserade och icke-stereotypa skildringar) och saknar motstycke som exempel, när det gäller omsätta handlingsplanen i praktik.



Förbudet i den argentinska lagen mot medialt våld bygger på skrivningarna om könsstereotyper i Pekingplattformen, och definieras såhär:



”sådan publicering eller spridning av stereotypa budskap och bilder via alla former av massmedia, som direkt eller indirekt främjar exploatering av kvinnor eller vars bilder förtalar, trakasserar, diskriminerar, vanärar, förnedrar kvinnor eller kränker deras värdighet, liksom sådant utnyttjande av kvinnor, tonårsflickor och flickor i pornografiska budskap eller bilder som legitimerar ojämlikhet eller skapar sociokulturella mönster som reproducerar ojämlikhet eller genererar våld mot kvinnorna”



Förbudet har lagt grunden för en omfattande politik för att genomföra förbudet. Med utbildning och kompetensutveckling på olika nivåer. Ett observatorium (typ forskningsinstitut) som bevakar och analyserar innehållet i både reklam och journalistik och en myndighet dit könsstereotyp reklam kan anmälas och sanktioneras (vilket vi redan har i Sverige).



Eftersom sektion J också är det mål där minst framsteg gjorts sedan Pekingplattformen antogs har FN:s utbildningsorgan Unesco påkallat en global allians för jämställda medier och höll en första konferens om detta med närvaro av medieägare, regeringar och NGO:s från 80 länder (dock ej Sverige) i december 2013. Den argentinska modellen lyftes fram som best practice.



Europarådet har också tagit fram rekommendationer för att följa upp målen som ser ut så här.

EUROPARÅDETS REKOMMENDATIONER

Till medlemsländernas regeringar

• Anta adekvat politik i linje med riktlinjerna i bilagan som kan skapa de nödvändiga villkor för att medierna ska främja jämställdhet som en grundläggande princip för sina aktiviteter och institutionella organisering i den nya, mångfacetterade mediala miljön;
• Sprid den här rekommendationen och dess riktlinjer brett och öka medvetenheten bland relevanta intressenter och inom media, särskilt om den centrala roll jämställdhet spelar för demokrati och fullt åtnjutande av mänskliga rättigheter;
• Uppmärksamma mediesektorn, journalister, andra aktörer och deras respektive organisationer, liksom myndigheterna som reglerar media och nya kommunikations- och informationstjänster på rekommendationen så att de kan förbereda eller se över sina reglerande och självreglerande strategier och handlingsplaner, i enlighet med riktlinjerna nedan.

RIKTLINJERNA I KORTHET

• Regeringar som inte redan gjort det bör skapa ett juridiskt ramverk utifrån principen om mänsklig värdighet som förbjuder all diskriminering på grund av kön – inklusive hatpropaganda och varje form av genusbaserat våld inom medierna.
• Stöd till initiativ och kampanjer som ökar kunskapen om hur könsstereotypa medieskildringar bekämpas.
• Jämställdhetsprinciperna ska genomsyra beslut och praxis hos myndigheter för mediegranskning
• Åtgärder för att öka allmänhetens kunskap om mediernas roll i jämställdhetsutvecklingen och möjligheterna att utkräva ansvar
• Forskning, utvärdering och ständig utveckling av indikatorerna.
• Medieorganisationernas eget ansvar för att nå jämställdhetsmålen lyfts också fram, efterlyser åtgärder för könsbalans på alla nivåer internt, utveckling av rutiner som främjar jämställdhet i medieinnehållet – till exempel genom att undvika språk och innehåll som kan leda till könsdiskriminering eller hot, hat och våld mot kvinnor.

Det finns också en intressant artikel om EU:s arbete för jämställda medier på Feministiskt perspektiv, för den som vill veta mer.

Feministiskt initiativ har länge sökt vägar för att ta vår antagna politik vidare.

Till skillnad från Sverige där kvinnors representation i nyheterna legat stilla runt 31 procent i Global media monitoring project, gjorde Argentina ett lyft från 21-29 procent mellan 2005 och 2010, kanske bara genom debatten som fördes.

Då nu Unesco pekar på Argentina som Best practice och EU-rådet utfärdat rekommendationer vill vi undersöka hur de bäst kan anpassas till svenska förhållanden. Förslag kommer att läggas på nästa kongress 2015.

Lotten Sunna, Riksdagskandidat