Urfolken är inte en del av problemet utan en del av lösningen

Feministiskt Initiativ verkar för en omedelbar ratifikation av ILO169 och en implementering av Urfolksdeklarationen (UNdrip). Mänskliga rättigheter för urfolket samerna är inte ett hot mot den svenska staten eller vårt lands överlevnad. Däremot är frånvaron av en sådan utveckling det.

Samerna är ett folk som sedan historiska tider bebott & brukat det område som man än idag kallar för Sápmi. Så är läget ännu idag. Detta väldiga område kolonialiserades och den samiska kulturen fick ge vika för kunglig befallningshavares, birkarlars & lappfogdars krav på tillgång till mark och vatten enligt Kungligt dekret. Och med nationalstaternas bildande med gränsdragning på tvärs genom Sápmi skiljdes den samiska familjen åt. Gränserna som etablerades genom Sápmi har bara bekräftat motstående intressen, olikheter och förstärkt konflikter.

Olika processer etablerades som framhävde nationalismen, elitismen och fanatismen för varje nationalstat för sig. Och ytterst manifesterades försvenskningsprocessen som hade som mål att få varje same att bland annat glömma sitt modersmål och gömma kolten. Detta skedde alltid på bekostnad av mångfalden och urfolkskulturens fortlevnad. Gångna tiders agerande kan inte ske lika enkelt i dag, inte minst har Världssamfundet etablerat en mängd mänskliga- rättighetsinstrument som är avsedda att skydda och stärka.

Den 5 maj 1966 undertecknar konungariket Sverige en internationell konvention om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering. Knappt sex år senare, 5 januari 1972, träder konventionen i kraft i Sverige.

Kommittén för avskaffande av rasdiskriminering (CERD) är ett organ som består av oberoende experter som övervakar genomförandet av konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering av nationalstaterna. Kommittén för avskaffande av rasdiskriminering (CERD) grundades 1970 i enlighet med artikel 8 i konventionen om avskaffande av rasdiskriminering. CERD var det första fördragsorganet som skulle inrättas. Den 95:e sessionen pågår just nu i Geneve under tiden 23 april och till den 11 maj. Länder som ska besvara kommitténs frågor och sedan avge sina rapporter är Kirgizistan, Mauretanien, Nepal, Peru, Saudiarabien & Sverige.

Inte minst Sveriges agerande eller snarare frånvaro av agerande för att stärka urfolket samernas möjligheter att även framledes kunna bära, hävda och utöva sin kultur efter eget gottfinnande kommer att ifrågasättas och kritiseras. Fortfarande i färskt minne har många svenskar bilden av hur Kronofogdemyndigheten i Västerbottens län brände ner en samisk kulturbyggnad med stöd av svensk lagstiftning. Och det i ett län vars politiska elit för blott fyra år sedan under manifestationen av Umeå Kulturhuvudstadsåret 2014, påstod sig uppskatta en levande urfolkskultur i Arktis.

Rovdjurens härjningar i betande renhjordar har sedan länge passerat det acceptabla och även hur inventeringen av rovdjur sker har en tydlig dimension av svensk överlägsenhet riktat gentemot den samiska kulturen. De samiska renägarna tvingas att delta i en inventering av statens rovdjur på ojämlika villkor jämfört med statens tjänstemän, för att överhuvudtaget kunna erhålla någon skadeersättning för de förluster som åsamkas renägarna utifrån enkelriktad svensk rovdjurspolitik. Inte minst för de samer som enligt rennäringslagen (1971:437) inte är berättigade att kunna vara medlemmar i samebyinstrumentet. Den är dock bara en fortsättning på 1928 års renbeteslag, och grunden för den försvenskningsprocess som gäller än idag.

Sverige har allteftersom åren gått och rapporterna inlämnats haft förvånansvärt svårt att försvara och förklara sig och det gyllene på Riksvapnet Tre Kronor verkar allt mer bli förvandlat till sand, precis som i Peter Jöbacks skönsång. Sverige har också agerat mot att utan dröjsmål ratificera ett internationellt mänsklighets-instrument ILO-169 eller omedelbart implementerar den av FN:s Generalförsamling antagna urfolksdeklarationen. Det skapar ett omänskligt skimmer över nationalstatens agerande och Sverige undviker därigenom att ta sitt folkrättsliga ansvar och åtagande genom de folkrättsliga förpliktelser som ett folk som är erkänt i Regeringsformen (1 kapitlet, 2 §, 6e stycket), en av Sveriges Grundlagar, har rätt att erhålla.

Feministiskt Initiativ menar att Sveriges agerande bara kan innebära att viljan till fortsatt rovdrift av kvarvarande naturresurser på traditionella urfolksmarker ibland annat Lappland och renbetesfjällen inte har minskat eller förändrats. Vi ifrågasätter detta!

Feministiskt Initiativ verkar för en omedelbar ratifikation av ILO169 och en implementering av Urfolksdeklarationen (UNdrip). Mänskliga rättigheter för urfolket samerna är inte ett hot mot den svenska staten eller vårt lands överlevnad. Däremot är frånvaron av en sådan utveckling det. Eller som det urfolken själva säger: ”Urfolken är inte en del av problemet utan en del av lösningen”. Denna mänskliga dimension gäller för Feministiskt Initiativ och måste även gälla för nationalstaten Sverige.

Stefan Mikaelsson, riksdagskandidat F!

Carmen Blanco Valer, antirasistisk talesperson F!