Teysir Subhi (Fi), kommunpolitiker och partiledare hyllar alla mammor på Mors dag!

Idag den 29 maj är det Mors dag, och Fi:s partiledare Teysir Subhi höll tal på Hammarkullefestivalen i Göteborg. Här är hennes tal:

Hej allihopa!
Mitt namn är Teysir Subhi och jag är partiledare för Feministiskt initiativ. Jag är uppvuxen på Hisingen, jag arbetar som högstadielärare och jag är också kommunpolitiker här i Göteborg. Idag är det Mors dag, och jag vill därför prata om mammor.

Min egen mamma kom till Hisingen från Sudan i början av 80-talet och arbetar idag som undersköterska. Undersköterskor är Sveriges största yrkesgrupp och består till 90 procent av kvinnor – många är också mammor. De jobbar inom hemtjänsten, hemsjukvården, på äldreboenden och sjukhus. Och min älskade Mamma är faktiskt här (där står hon). Har vi fler mammor och undersköterskor här idag? 

Okej! Jag vill tillägna det här talet till er:

Undersköterska är ett livsviktigt yrke. Ändå är lönen låg och stressnivån hög. För många är arbetsvillkoren dessutom osäkra. Jag tycker att alla har rätt till en trygg anställning med bra arbetsvillkor och arbetsförhållanden.

Bra! Tänk om all omsorgspersonal istället skulle ha 6 timmars arbetsdag med samma lön. Det är möjligt! Jag tycker att vår omsorgspersonal verkligen är värd det, och därför vill jag att vi ska höja lönerna och sänka arbetstiden för den kommunalt anställda omsorgspersonalen här i Göteborg. Men det behöver såklart ske stegvis, och därför föreslår vi i Feministiskt initiativ som första steg att börja med undersköterskorna. Som kommunpolitiker vet jag att det här går att göra. För det handlar ju bara om vilja. Det handlar om politiska beslut, och vad vi väljer att lägga pengarna på.

Ett exempel som jag tror att många här känner igen: i köket på många arbetsplatser hänger det en handskriven lapp där det står ”Din mamma jobbar inte här”. Har ni sett en sån nån gång?

Det ska vara ett lite lustigt sätt att säga till vuxna människor att diska efter sig. Underförstått skulle deras mamma ha ”gjort sitt jobb” och diskat åt dem om hon var där – gratis, såklart. Mamma förväntas städa upp och ta hand om andra, utan att klaga, oavsett om hon tar hand om hemmet eller om samhället. Det här speglas i politiken och det drabbar inte bara den som är mamma. Det drabbar alla kvinnor. Vi kvinnor förväntas tillsammans vara hela samhällets mamma! Och samhället behöver oss! Samhället behöver kvinnors arbetskraft lika mycket som ett litet barn behöver kärlek och omsorg. Och det som samhället behöver – måste vi också se till att samhället värderar, högt.

Därför ska pengarna läggas på de människor som bär upp vårt samhälle. På de som vårdar oss, genom hela livet. Jag pratar om de som arbetar på äldreboenden, gruppboenden, förskola och med annan livsviktig samhällsservice. Där de flesta som sagt är kvinnor, och många av dem är också mammor. 

Föreställ dig en enda dag då inga kvinnor går till jobbet. Omedelbar katastrof, eller hur? Jag är själv mamma. Det är på många sätt ett arbete i sig. Och vi kvinnor förväntas inte bara ta hand om våra egna barn och hem, utan vi ska även ta hand om, undervisa och vårda andras barn, och städa andra människors hem, och ta hand om deras närstående, så att de istället kan arbeta mer och tjäna mer pengar. På arbetsmarknaden räknas det här som lönearbete. Men i hemmet, där får vi ingen lön. Och det blir mycket obetald arbetstid.

För det är ju fortfarande mammor som tar ut mest föräldraledighet, och det är oftast mammor som stannar hemma med sjuka barn. Det är fortfarande mammor som gör det mesta av hushållsarbetet, och som ansvarar för barnens skolgång och ser till att de kommer iväg på sina fritidsaktiviteter. När kvinnor fick möjlighet att börja lönearbeta i samma utsträckning som män, så fick vi två jobb. För trots att allt fler kvinnor arbetar heltid, så läggs det huvudsakliga ansvaret för livspusslet fortfarande på mammorna. Det är med andra ord mycket av mammors tid och resurser som går åt till att ta hand om andra. 

När kvinnor väl tas om hand av andra, är det oftast av andra kvinnor.
Oavsett om det är på arbetet eller i hemmet. Vård- och omsorgsyrken är samhällsbärande. De är livsviktiga, och vi måste börja behandla dem som det. Vi kan inte fortsätta tvinga personalen gå på knäna år efter år och bli färre och färre.

Det här är ett allvarligt problem, och det syns tydligt både när vi tittar på kvinnors löner, pensioner och hälsa. Kvinnors löner motsvarar endast 90 % av mäns löner, och pensionerna motsvarar endast 69 %, där skillnaden fortsätter öka med åldern. Och det beror till stor del på att kvinnodominerade yrken värderas lägre, trots att arbetet vi gör är livsviktigt.

Du måste dessutom ha bott och arbetat heltid i minst 40 år i Sverige för att ha rätt till full garantipension. Det är orättvist mot den som kommer hit i vuxen ålder. Garantipensionen är ett grundskydd för alla som haft liten eller ingen arbetsinkomst under livet. Det är vad som i folkmun brukar kallas för ”fattigpension”, för det är inte mycket pengar. Ändå misslyckas samhället med att ens ge den tryggheten till alla invånare. Det är inte rättvist att många faller utanför det systemet och det är inte rättvist att garantipensionen är så låg. Vi ska inte ha fattigpensionärer i Sverige – vi ska höja garantipensionen så att den går att leva på och vi ska göra om pensionssystemet så att det blir en trygghet som finns till för alla.

Det är tyvärr så illa att varannan kvinna riskerar att bli fattigpensionär. Så lågt värderas kvinnors arbete och tid. Så kan vi inte ha det! Det fungerar inte. Hela pensionssystemet måste göras om, och kvinnors löner måste höjas!

Kvinnors arbetsvillkor och arbetsförhållanden måste förbättras, och den kvinnodominerade arbetsmarknaden uppgraderas. Det är det minsta vi kan göra för alla kvinnor som bär välfärden på sina axlar.

Vi vet också att kvinnor har högre sjukfrånvaro än män, ofta på grund av stressrelaterade symptom och sjukdomar. Men blir vi sjukskrivna förväntas vi fortfarande bära huvudansvaret för hushållsarbete och familj. Det försvårar återhämtningen och därmed också möjligheten att återgå till arbetet.

Vi behöver en politik som stöttar och stärker kvinnors livsvillkor. De är grundpelarna för vår välfärd och ägnar hela sina liv åt att se till så att andras vardag fungerar. Vi behöver en politik som fångar upp alla kvinnor, oavsett sysselsättning. Och vi behöver en politik som skapar möjligheter även för oss mammor att ha det bra – genom hela livet.

Nu är det dags att ta ett rejält kliv framåt för att öka jämställdheten, eller hur?!
Och att höja lönerna och sänka arbetstiden för den kommunalt anställda omsorgspersonalen här i Göteborg är ett bra första steg, eller hur?!

Ja! Bra! Tack så mycket för att ni lyssnade – jag ser fram emot att träffa er mer i valrörelsen!