Stoppa jakten på papperslösa

Torsten Elofsson, riksdagsledamot för KD, och Patrik Ruppel, ordförande för KD Malmö, kritiserar den politiska ledningen i Malmö för att den öppet och tydligt uttryckt avståndstagande till det SD-influerade förslag på en angiverilag, som innebär att välfärdens medarbetare – anställda inom skola, vård och omsorg – kommer att tvingas ange papperslösa till polisen (Aktuella frågor 30/8).

Vi är bestörta över hur Kristdemokraternas människosyn avspeglas i Elofssons och Ruppels resonemang. Men vi är inte förvånade med tanke på den nationalistiska högersväng som präglat KD under Ebba Buschs partiledarskap.

Att peka ut papperslösa som ett hot mot samhället är inte seriöst, än mindre verklighetsförankrat. Det är ett ynkligt sätt att undvika ansvarstagande och avleda människors uppmärksamhet från de verkliga samhällsproblem som uppstår till följd av den sociala nedmontering som pågår. Papperslösa är en sårbar grupp som under flera år utsatts för förnedring och falska anklagelser bland högt uppsatta politiker.

Häxjakten på papperslösa, liksom mot andra samhällsgrupper, till exempel hbtqi-personer och muslimer, är en upptrappning med ett uppenbart syfte: att avhumanisera dem.

När det råder kris, katastrofer och säkerhetshotande aktiviteter ska staten enligt regeringen värna om befolkningens liv och hälsa, upprättålla grundläggande värden som demokrati, rättssäkerhet och mänskliga fri- och rättigheter samt se till att samhället fungerar.

Riksdag, regering, myndigheter, länsstyrelser, kommuner, regioner och näringsliv har ett gemensamt ansvar för den beredskap som är nödvändig.

Tidölaget – Moderaterna, Liberalerna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna – har hittills nått ständigt nya bottennivåer när det gäller att skapa trygghet för landets invånare.

Att som Elofsson och Ruppel jämföra angiveri med den anmälningsplikt som myndigheter har kring orosanmälningar när barn far illa, när brottsoffer vårdas och vid vapeninnehav avslöjar både okunskap och inkompetens kring avsikten med lagen om orosanmälningar, liksom den in- humana synen på specifika samhällsgrupper.

Orosanmälningarna när barn far illa, när brottsoffer vårdas och vid vapeninnehav är till för att skydda människor, inte för att förvärra för dem.

Det är ingen slump att den angiverilag som Tidöpartierna förordar har kommit att kallas för Lex Anne Frank, utifrån att det utrymme där den judiska flickan Anne Frank och hennes familj i Amsterdam hade gömt sig avslöjades av en angivare i andra världskrigets slutskede.

Att ställa människor mot varandra och skapa misstro resulterar i otrygghet och rättsosäkerhet. Att piska upp stämningar och utnyttja rädsla som politiskt redskap löser inga problem, utan fördjupar bara polariseringen i ett samhälle som redan är kantat av sociala orättvisor.

Vi anser att det är viktigare än någonsin att stå upp för asylrätten och för papperslösas mänskliga rättigheter.

Alla ska kunna leva sina liv utan att känna rädsla och utmattning av konstant misstro och utsatthet från samhällets håll. Det handlar i grund och botten om ideologi: vår utgångspunkt är universella mänskliga rättigheter, något som vi utgår ifrån på alla sakpolitiska områden.

Den enda hållbara vägen framåt för Sverige är ett förtroendeskapande, humanitärt och fredsskapande förhållningssätt, både nationellt och internationellt.

Feministiskt initiativ föreslår att jakten på papperslösa ska stoppas. Istället bör regeringen och riksdagen säkerställa att de får tillgänglig vård, skola och omsorg, och fokusera på att skapa en generös asyl- och migrationspolitik genom rättssäkra bedömningar och en värdig asylprocess.

 

Filip Hallbäck & Sengül Köse Lindqvist, ledamöter i Fi:s nationella styrelse