Stäng vapenbutiken!
Gudrun Schymans feministbrev nummer 133
Idag börjar FN:s nedrustningsvecka. Varje år uppgår världens militära utgifter till ca 1750 miljarder dollar. Det skulle räcka för att finansiera FN:s organ för kvinnors rättigheter i 6300 år. I Sverige fortsätter vapenexporten.
Enligt Svenska Freds sker en femtedel av den svenska exporten till länder som befinner sig i väpnad konflikt.
Sverige ska nu sälja radarsystem till krigförande land. Saab har fått klartecken av Inspektionen för strategiska produkter (ISP) att skriva kontrakt på det avancerade luftradarsystemet Global Eye med Förenade Arabemiraten. Samtidigt deltar landet i den Saudiledda koalitionen som genomför ständiga flygbombningar i Jemen där civila dödas och skadas. Förenade Arabemiraten klassas av Amnesty som en diktatur som gör sig skyldig till grova kränkningar av mänskliga rättigheter.
I Sverige är grundregeln för export av krigsmateriel att inte sälja till länder som befinner sig i krig och konflikt. ISP ser ändå Förenade Arabemiraten som en möjlig köpare eftersom koalitionen slåss på samma sida som Jemens exilregering mot Hothirebellerna med stöd av Iran. Folkrättsligt handlar det då inte om en konflikt mellan stater, menar man.
Ett ihåligt resonemang som överfört till dagens situation i Syrien skulle klassa Syrien som icke krigförande land genom att påstå att det krig som pågår där är en intern konflikt och inte krig mellan stater.
En feministisk säkerhetspolitik måste synliggöra det militärindustriella komplexets vinstintresse och hur det är sammanvävt med ett politiskt och patriarkalt dominanstänkande inom den globala politiken. För att ha makt måste ett land ha militära muskler och visa att ingen annan kan komma in på min gård. Det spelar ingen roll om det finns reella hot eller inte. Så länge som alla spelar samma spel och håller sig till samma regler så kommer alltid det egna landet vara kartans mittpunkt, med alla omkringliggande länder som potentiella fiender. Varje försvarsstab är sitt eget centrum av världen.
I Sverige har det nu resulterat i en krigshets som för tankarna till det kalla kriget. Vi ser en miljardrullning till det militära försvaret i budget och krav på återinförande av värnplikten. Liberalerna går nu så långt att man vill att Sverige nu ska understödja krigförande parter i Syrien med vapen. Helt på tvärs med den svenska lagstiftningen. – I slutändan är det alltid regering och riksdag som bestämmer, menar Liberalernas försvarspolitiske talesperson Allan Widman.
Vi vet att internationell vapenhandel bidrar till upprustning och beväpning av konflikter, vilket i sin tur motverkar demokratiutveckling och fattigdomsbekämpning. Vi vet att mänsklig säkerhet kräver frihet från våld och vapen. Vi kan inte med trovärdighet prata om kvinnors och flickors rättigheter i väpnade konflikter, när Sverige samtidigt säljer vapen till krigförande stater.
Om förutsättningen för det svenska militära försvarets existens är att vi motarbetar global fattigdomsbekämpning och försvårar ekonomisk och demokratisk utveckling i köpande länder är det hög tid att säga stopp. En politik för mänsklig säkerhet kräver militär nedrustning och icke-vålds-lösningar på konflikter. Sverige kan gå före. Vi behöver inte investera i vapen och krig. Det är ett val vi gör och vi skulle kunna välja en annan väg.
Vi behöver ställa om från militär och territoriell säkerhet till mänsklig säkerhet. Det betyder att säga tydligt och högt att vi stänger butiken! Vi ska annonsera att vi inte tänker medverka till en global upptrappning av våldet. Vapen löser inga konflikter. Det är diplomati, dialog och demokrati som blir vårt bidrag. För att bli trovärdiga ställer vi om vår egen försvarsindustri till civil produktion. Kunnande och kompetens överförs till civila områden. Ingen behöver bli av med jobbet.
Utveckling och säkerhet är tätt sammankopplade. Väpnade konflikter är idag det allvarligaste hindret mot länders utveckling. Fred och stabilitet leder till utveckling. Utveckling leder till fred och stabilitet.
Svårare än så är det inte.
Gudrun Schyman