Kunskapen om så kallade ”kvinnosjukdomar” behöver öka inom såväl vården som samhället i stort, och forskningsanslag bör i större utsträckning riktas mot dessa områden. Sjukdomarna är både vanligt förekommande och i en del fall livshotande. Fi har tydligt tagit ställning för att detta behöver prioriteras.

Det finns en rad diagnoser som behöver uppmärksammas och behandlas i högre grad än vad som görs idag. Det gäller t ex cancer och andra sjukdomar hos personer med kvinnliga reproduktionsorgan. Vi har lyssnat på flera berättelser där kvinnor som drabbats av cancer vittnar om inte bara en bristfälligt organiserad vård, utan även om dåligt bemötande och okunskap kring deras sjukdomar. Ett annat exempel är endometrios som är inget mindre än en dold folksjukdom. Trots att det i Sverige handlar om 200 000 drabbade tar det i genomsnitt åtta år att få en fastställd diagnos. Kunskapen om endometrios och andra så kallade ”kvinnosjukdomar” behöver öka inom såväl vården som samhället i stort, och forskningsanslag bör i större utsträckning riktas mot dessa områden. Fi har tydligt tagit ställning för att dessa vanligt förekommande och i en del fall livshotande sjukdomar behöver prioriteras. Det handlar om folkhälsa, och det handlar om att vi ska ha en jämställd vård.

Att sjukvården är ojämställd ur ett patientperspektiv är etiskt och värderingsmässigt fel. Vi ska få – och ge – vård på lika villkor, oavsett kön. Vi ska ha en jämställd fördelning av vårdens och forskningens resurser.

En jämställd vård är också direkt ekonomiskt lönsam. Låt oss ta osteoporos, benskörhet, som exempel. Det är en sjukdom som drabbar hälften av alla kvinnor och en fjärdedel av alla män. Bilden av en individ med svår benskörhet är en äldre kvinna som passerat klimakteriet. Samhällets totala kostnad för osteoporos och osteoporosfrakturer uppgår till mer än fem miljarder kronor per år. Enligt Socialstyrelsens ”Nationella riktlinjer för rörelseorganens sjukdomar” kan prevention och behandling förhindra upp till hälften av alla osteoporosorsakade frakturer. En halvering av benbrott på grund av benskörhet bedöms alltså vara fullt möjlig med annorlunda prioritering och rätt behandling!

Det är varken mänskligt eller ekonomiskt försvarbart med en sjukvård som underbehandlar hälften av befolkningen. Det är dags för en jämställd vård.

I Sverige får färre är 18 procent av alla kvinnor som drabbats av osteoporosfraktur rätt behandling. Många landsting och regioner har fattat beslut om att förändra detta och på olika sätt förbättra omhändertagandet av patienter med osteoporos, för att minska onödigt lidande och onödiga samhällskostnader. Internationella studier visar att systematisk riskvärdering (screening) av alla patienter med osteoporosrelaterade frakturer minskar risken för nya frakturer, framför allt frakturer i ryggkotor. Vårdprogrammet i Region Skåne beskriver processen hur patienter med extra hög framtida frakturrisk identifieras bland de som söker med en fraktur. Det klargör även vilken diagnostik som bör användas samt lämpliga behandlingsstrategier. Här definieras också vilka ansvarsområden som gäller för primärvård respektive slutenvård. Det finns således riktlinjer att tillgå och det finns tillräckligt med kunskap för att veta vilka läkemedel och vilka andra insatser som är mest effektiva. Trots detta får långt från alla den vård som är en besparing vad gäller både pengar och mänskligt lidande.

Som det är idag så ordineras inte de bästa och mest effektiva läkemedlen mot osteoporos. I stället för en effektiv injektion eller infusion som ger ett gott skydd upp till ett år, men kostar ett par tusen kronor, ordineras billigare tabletter som är mindre effektiva och framför allt svåra för den enskilde patienten att ta på rätt sätt.

Det som borde göras är att implementera vårdprogram i hela vårdkedjan och se till att fler kvinnor erbjuds korrekt behandling. Primärvårdens roll är central. Om primärvården gav mer förebyggande effektiv behandling så hade det visserligen kostat dem mer, men de ekonomiska vinsterna för sjukvården i stort hade varit hög eftersom det gett färre frakturer, förmodligen färre smärtrelaterade sjukskrivningar och förstås mindre lidande för de enskilda individerna. De kronor som den bästa medicinen kostat hade förebyggt frakturer som är avsevärt dyrare. Det kan inte handla om att enstaka kvinnor har turen att fångas upp eller själva ska kämpa på för att få hjälp via en av de få osteoporosmottagningar som finns i landet. Klart vi kan göra detta bättre!

Feministiskt initiativ budgeterar för en kraftig förstärkning av primärvården och i vår vårdpolitik ryms alla. Det är varken mänskligt eller ekonomiskt försvarbart med en sjukvård som underbehandlar hälften av befolkningen. Det är dags för en jämställd vård.

Cherry Batrapo och
Sandra Isaksson, riksdagskandidat och specialistläkare

Läs även ”Inte bara menssmärta!” .