Idag uppmärksammas den internationella flyktingdagen. Enligt rapporten som UNHCR presenterade nyligen så är det så många som 82,4 miljoner människor runt om i världen som var på flykt vid slutet av 2020 på grund av förföljelse, konflikt, våld, brott mot de mänskliga rättigheterna eller händelser som allvarligt stör den allmänna ordningen. Inga av dessa människor valde att bli flykting. Rapporten river ner återigen myten om att flyktingar befinner sig i länder i den globala nord. 86% av alla flyktingar befinner sig i länder av den globala syden. Turkiet var värd för nästan 3,7 miljoner flyktingar, den största befolkningen över hela världen. Colombia var andra med mer än 1,7 miljoner och Pakistan kom på tredje plats med 1,4 miljoner.

De flesta av alla flyktingar i världen kommer från Syrien, Venezuela, Afghanistan, Sydsudan och Myanmar. Samma organisation beräknar att 1 miljon barn födes som flyktingar. Allt detta är upprörande siffror som borde skämma alla länder som kallar sig demokratiska. Gemensamt för dessa länder är att de drabbats av allvarliga konflikter några av de av beväpnade karaktär. Det är lätt att se att vapenflödet är en stor och avgörande faktor som bidrar till att konflikter eskalerar.

I stället för att arbeta för fred så utgår en från den patriarkala tanken att konflikter löses genom användning av vapen. Enligt SIPRI, Stockholm International Peace Research Institute, fortsätter världens militära utgifter öka till 16 700 miljarder svenska kronor år 2020, en ökning av 2,6% från 2019. I dag är militär upprustning ett av de största hoten mot den mänskliga säkerheten.

Ett annat sorts våld, det ekonomiska våldet, förhindrar att miljarder människor världen över kan garanteras ekonomiska och sociala rättigheter. En rapport från Oxfam visar att över halva jordens befolkning kan komma att leva i fattigdom efter pandemin. I stället för att ta fram en politik som bekämpa orsakerna till konflikt och krig slås länderna i det globala nord för sin rätt att sälja vapen och militär utrustning av olika karaktär. Samma organisation visar att ”kvinnor utgör också 70 procent av världens sjukvårdspersonal och står för 75 procent av allt obetalt hem- och omsorgsarbete globalt.” Det krävs inte en djup analys för att dra slutsatsen att så mycket ojämlikhet är en av de strukturella orsakerna till att vi har miljoner flyktingar. Vad som är värre är att dessa siffror kan gå upp om vi inte gör något drastiskt idag.

Att ha en dag för att uppmärksamma de människor som tvingats på flykt är en skam för de länder som tillverkar vapen och där en del av de inkomster som finansierar välfärden kommer från vapenexport.

En kan tycka ett det borde trigga en reflektionsprocess bland invånarna i dessa länder – bland annat Sverige – där vi ställer oss frågan om vilken värld och vilket samhället vill vi fortsätta bygga upp. Det går inte att tro att en kan förhålla sig neutral i den frågan. Att vara tyst innebär en acceptans av den rådande situationen och det ger makt till de som genom maktmissbruk har skapat en ojämlik, ojämställd och ohållbar värld. Medan vi arbetar för att vapen ska försvinna från världens horisont och för att klimatpåverkan minskar till en nivå som inte hotar livet i vår planet bör regeringar uppfylla sina internationella åtaganden.

Jag kom till Sverige tillsammans med min familj som politiska flyktingar. Vi kunde utöva denna rätt som fastställs av internationell rätt. Utövandet av rätten till asyl räddade våra liv. Därför är så sorglig att se hur Sverige gång på gång bryter mot de genom att deportera människor till länder där deras mänskliga rättigheter kränks trots att landet har förbundit sig att följa FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och flyktingkonventionen.

Låt oss arbeta så att i framtiden denna dag inte existerar av den enkla anledningen att orsakerna för vilka människor måste fly inte finns. Låt oss under tiden garantera asylrätten.

Jaime Gomez Alcaraz, Utrikespolitisk talesperson för Feministiskt initiativ