Feministiskt initiativ konstaterar och beklagar att utrikesdeklarationen inte bygger på en feministisk utrikespolitik som har sin utgångspunkt i en djupgående förståelse av patriarkala maktstrukturer.

Utrikesministern, Ann Linde, har presenterat en ny utrikesdeklaration bara fyra månader efter den första deklaration. Det är en unik händelse som innebär en historisk förändring av säkerhetspolitiken och det grundar sig i Rysslands invasion av Ukraina.

Huvudspår i den nya inriktningen av den svenska säkerhetspolitiken är Sveriges ansökan till medlemskap i Nato och har ändrats från ”Regeringen avser inte att ansöka om Natomedlemskap. Den säkerhetspolitiska linjen ligger fast. Vår militära alliansfrihet tjänar oss väl och bidrar till stabilitet och säkerhet i norra Europa.” som sas i februaris utrikesdeklaration till ”svenskt Nato-medlemskap är det bästa sättet att värna Sveriges säkerhet”.

Denna radikala förändring av säkerhetspolitiken visar att militär logik har segrat över Sveriges traditionella linje att med diplomati och internationella förhandlingar som verktyg säkra fred och stabilitet i världen.

Nato är en försvarsallians som bygger på militära medel inklusive kärnvapen. Att närma oss Nato minskar inte hotbilden mot Sverige – tvärtom kommer den att öka – liksom risken att vi dras in i krig. Nu har regeringen valt att fortsätta på en militarisering av utrikespolitiken genom att arbeta, i samarbete med M, KD, SD och L, för att Sverige ska bli en del av Nato och kallar detta för en feministisk utrikespolitik.

Inte nog med det är deklarationen en eftergift till Turkiets regering, där Erdogan genom påtryckningar vill styra Sveriges utrikespolitik och till och med bestämma vilka intervjuer journalister kan göra och inte göra. Det är beklämmande att se regeringens roll ger efter för en auktoritär regering för att uppnå medlemskap i Nato. Det är därför ministerns ord låter tomma när hon i riksdagen säger: ”Sverige kommer att fortsätta att vara en stark röst för nedrustning, icke-spridning och rustningskontroll även som framtida Natomedlem”. Det verkar som om utrikesministern pratar om en parallell värld där ett land kan vara med i en militär organisation som har kärnvapen och samtidigt arbeta för nedrustning. Det vore mer trovärdigt om Sverige skrev under FN:s konvention om förbud mot kärnvapen men även där ger regeringen efter och tillåter att USA styr Sveriges utrikespolitik eftersom den accepterar påtryckningar om att militärt samarbete skulle skadas om Sverige gör det.

Feministiskt initiativ konstaterar och beklagar att utrikesdeklarationen inte bygger på en feministisk utrikespolitik som har sin utgångspunkt i en djupgående förståelse av patriarkala maktstrukturer. Feministiskt initiativ anser att Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik bör bygga på nedrustning och stopp av vapenexport. Den bör uppmuntra till en politik som säkerställer mänsklig säkerhet i stället för den patriarkala tanken om territoriell säkerhet som måste garanteras med militärt våld.

Låt oss fortsätta utveckla en antirasistisk, dekolonial feminism med global solidaritet. Världen behöver en sann feministisk utrikespolitik!