Idag inleddes rättegången kring Gheorge Hortolomei-Lupus mord. Denna får oss att se de faser som berövandet av någons människovärde eller avhumaniseringen av någon kan se ut. Vi har länge varnat för den växande rasismen i det svenska samhället. Vi har påpekat att rasism på sikt bidrar till avhumanisering av samhället och alla oss som del av det.

Avhumanisering är en långsam process

Det är inte så att vi från den ena dagen till den andra hävdar att människan vi möter på väg in i affären inte är lika mycket människa som oss själva. Detta sker snarare under långsama processer då vi vänjs att se rasistiska företeelser som del av det ”normala” vardagen. Det gäller inte minst språkbruk som vi till slut inte reagerar på trots att de visar på att människoliv värderas olika. Allt detta kan obemärkt hända även de som trott att de hade gedigna värderingar.

När det hela till slut mynnar ut i rasistiskt agerande och våldshändelser är redan vår medmänsklighet så avskalad att det kan vara för sent att stoppa det. Det var så nazismen och fascismen beredde vägen för förintelsen. Det var så ”helt vanliga” européer blev medansvariga för att de, trots att de inte hade dessa ideologier, snabbt lärde sig att acceptera sakernas tillstånd och människorättsbrotten som pågick.

Rasismens normalisering och avhumaniseringen får hjälp av språkbruk

Genom språket skapar vi människor våra värderingar och befäster alla människors lika värde. Men språket kan även användas för att beröva andra deras människovärde, bidra till acceptans och rättfärdigande av våldshandlingar och mord. Även tystnad när människor kränks eller deras existens ifrågasätts kan också vara uttryck för acceptans av rasism.

Gica, som Gheorge också tilltalades, utsattes under lång tid för subtila och mindre subtila former av våld. Detta våld kan betecknas som psykisk och fysisk tortyr. Utövarna tycks ha varit främst tonåringar men även vuxna kände till kränkningar utan att sätta stopp för dem. En symbolisk aspekt i detta fall av avhumanisering är att misshandlarna gav Gica öknamnet ”Råttan”. Detta troligtvis för att låta bli att tänka på att det var en medmänniska de plågade. Istället kunde de intala själva att den misshandlade var det avkydda däggdjuret. Det hela mynnade ut i att Gheorge 48 år först blev utsatt för diverse kränkningar och sedan mördades den 8 augusti.

På så sätt agerade Gicas mördare. Vilka det än var, var de inte ensamma utan hade många medhjälpare i alla de vuxna som tittade åt ett annat håll när detta pågick. Ytterligare medhjälpare är alla journalister och kommunikatörer som genom sättet de rapporterar om utsatta EU-migranter bidragit till avhumaniseringen av Gica. De berövar EU-migranter deras människovärde.

Advokaten bidrar till avhumanisering genom att kalla mord för ”pojkstreck”

Nu är Gheorge begravd i sitt gamla hemland, men idag fick han ytterligare en kraftig dödstöt i samband med rättegången. Martin Cullberg, advokat till en av de misstänkta, benämde ungdomarnas gärning för ett ”pojkstreck”. Ett ordval som uttrycker djupt människoförakt mot EU-migranter och troligtvist inte hade använts ifall mordoffret varit någon annan. Ponera att vi vänder på perspektivet och unga EU-migranter hade avsiktligt eller utan avsikt orsakat en 48 årig människas död. Hade advokaterna då sagt att dödsfallet var resultat av ”pojkstreck”? Men även journalistens tystnad bidrog till att ytterligare en gång kränka Gica, genom att istället för att fråga vad advokaten menade visa acceptans för bagatellisering av en medmänniskans mord.

Tillsammans bidrar dessa små och stora händelser och ordval att lära oss att acceptera att det är skillnad på liv och liv. Låt oss därför Gheorges mord bli en varningsklocka som visar det uppenbara förlusten av respekt för allas lika värde!

Läs om vår antirasistiska politik.