Att se människor, unga vuxna med skyltar där det står "låt oss leva" - tänk er om en vit ung person satt i ett annat land med den skylten på en manifestation.

Vi kan inte ens föreställa oss det. Och tänk då att samma personer som inte kan föreställa sig detta ska ta beslut om andra människors liv? Samma människor som inte förstår konsekvenserna av att leva i limbo, inte få besked, leva på paus och på det nekas möjligheten att besöka eller få besök av nära och kära.

Det politiska och rasistiska klimatet tär inte bara på den som vill hit eller vill stanna, dagens klimat gör att många funderar på att inte stanna kvar. Inte för att det kanske alltid finns bättre alternativ. Inte för att vi kanske kommer att ta klivet och flytta på riktigt. Men att känna obehag och att till och från fundera på var utvägen är – det tar mycket energi. Särskilt när en förstår att det kanske ändå inte finns ett alternativ ut.

Flyktingkrisen är den vi kommer få när folk inte längre vågar eller vill bo kvar i Sverige. Det kallar jag en kris utöver de stängda gränserna. När ett rikt land inte kan behålla sina medborgare och de väljer att fly, då är det kris på riktigt. Denna kris är redan på gång.

På bilden: Foton från Majupproret i Karlstad där jag talade 20 maj, på en stor gräsmatta framför publik med skyltar, foto på mig med F!-tröja och F!-ballong.