Jag är 17 år, älskar politik och jobbar med det jag brinner för. Jag Ä L S K A R mitt jobb och skattar mig lycklig över alla fantastiska möjligheter det ger mig till att påverka, träffa människor och nå ut.

Den bästa känslan jag vet är att stå på scen och föreläsa eller hålla tal och ingenting gör mig gladare än när jag får vara med Fi. Men mitt jobb har en baksida.

Det där med att jag är just 17 år provocerar väldigt många vuxna, så pass att jag varje månad går och anmäler ca 250 brott riktade mot mig och mitt politiska engagemang. Mestadels sexuella ofredanden, trakasserier, hot, olaga förföljelse men också sen jag blev barnrättspolitisk talesperson bilder och filmer på döda barn/barn som dör.

Idag har jag behövt gå till polisen ännu en gång. 310 samtal, 12 mordhot och 18 sexuella ofredanden på två dagar.

Att engagera sig politiskt som minderårig är tungrott ibland. Inte bara möter man åldersdiskriminering av politiker, partier och motdebattörer. Det finns även människor i samhället som hellre ser mig död än i en talarstol och tar sin tid till att berätta det för mig. Men så kollar jag igenom jobbmejlen och ser att en jättefin främling skickar pepp, kollar meddelandeförfrågningar på instagram och möts av massor av hjärtan och folk som säger att de blir inspirerade av det jag gör. Plötsligt får en driv framåt igen (och jag har massor av fina partikamrater som hjälper mig).

Jag kommer alltid att fortsätta göra det jag älskar. Riksdagen, vi ses! 👋🏻💗