Allt färre äldre får plats på vård- och omsorgsboende. Två av tre som är 60 eller äldre bor i dag ensamma, och antalet ökar stadigt. Men även bland de som bor på vård- och omsorgsboende upplever en stor del, nästan sju av tio, en ensamhet. Detta samtidigt som forskning visar att social isolering och ofrivillig ensamhet bidrar till ökad psykisk och fysisk ohälsa samt ökar risken att dö i förtid. Svenska Dagbladet ställer tre frågor om äldreomsorg till Feministiskt initiativs sjukvårdspolitiska talesperson Cherry Batrapo.

På vilket sätt arbetar ni – och vill arbeta vidare – för att komma till rätta med den ofrivilliga ensamheten bland äldre?

Vi inkluderar alla när vi talar om att vi försvarar de mänskliga rättigheterna. Det innebär att gruppen äldre -precis som andra- ska vara delaktiga och inkluderas när politiken tar sig konkreta uttryck. Från utformning av det offentliga rummet och i hur vi bygger och underhåller transporter, till att vi har tillgänglig kultur och ger människor möjlighet att både mötas och ha en meningsfull vardag. Vi driver att alla ska ta plats, och det betyder också att vi vill ge alla plats, oavsett ålder.

Feministiskt initiativ har egen syn på vad arbete ska vara. Vi anser att yrkesverksamma personer ska arbeta för att leva, inte leva för att arbeta. Vi vill införa arbetstidsförkortning där en av många fördelar skulle vara att vi får mer tid till att skapa och vårda mellanmänskliga relationer, och se varandra som medmänniskor.

Vidare vill vi se en annan utveckling när det kommer till bostadsbyggande. Vi ser att dagens bostadsmarknad skapar isolerade områden, med isolerade människor. Genom samhällsplanering kan vi påverka jämställdhet, minska segregering och öka delaktigheten i samhället. Vi vill också se fler alternativa boendeformer, som har olika grad av kollektiva ytor för att öka gemenskapen. Det kan exempelvis vara gemensamma kök eller delade rum som kan användas till bibliotek eller liknande för boende som vill interagera mer med sina grannar.

I vissa delar av landet behöver människor som beviljats serviceboende av olika slag vänta alldeles för länge, vi behöver fler platser så människor kan flytta in innan livsförändringen blivit för stor. För att det ska bli möjligt behöver det byggas många fler serviceboenden och äldreboenden i hela landet. Vi omfördelar därför medel i vår statsbudget så att statsbidragen till kommunerna kan öka och byggandet ta fart. Att bygga fler bostäder med service åt äldre skulle dessutom skapa en positiv omflyttning på bostadsmarknaden och frigöra många bostäder åt unga. Vi satsar också pengar på att bygga små bostäder öronmärkta till äldre som inte har behov av eller ekonomi längre för ett större boende, samtidigt som vi poängterar att det handlar om mer än bara ha en lägenhet, den som bor där ska också vara del av ett större sammanhang. Och vara inkluderad i såväl närområdet som samhället i stort.

Samtidigt blir vi allt äldre och därmed allt fler att ”ta hand om” på ålderns höst. Hur tänker ni kring framtidens äldreomsorg? Vad konkret vill ni lägga pengar på när det kommer till äldres boende- och levnadssituation?

Vi är väl medvetna om att mycket måste göras för att möta dagens och framtidens behov inom äldreomsorgen. Det handlar om en kompetensförsörjning som kräver omfördelning av resurser både i form av pengar och värdering, av såväl de som behöver omsorgen – som de som ger den. Feministiskt initiativ omfördelar så att vård och omsorg får betydligt mer än idag. Konkret innebär det att äldre ska ha en värdig pension och att äldreomsorgen organiseras och finansieras så den kan utformas för att möta det behov Sverige har, och för att den ska kunna hålla hög kvalitet. Den kommunala äldreomsorgen påverkas i hög grad av hur övriga vårdinstanser fungerar. F! vill därmed kraftigt stärka primärvården och öppna upp de vårdplatser som stängts på sjukhusen. Detta behövs också för kommunerna ska kunna driva en god äldreomsorg.

F! ser det som nödvändigt att öka resurserna till Vård och omsorg generellt. Det behövs
krafttag för att uppvärdera vårdyrket och säkra bemanningen inom hela vården, och
äldreomsorg är en stor del av den välfärd som ska utformas efter den enskildes behov. Vi ser att gruppen äldre inte är homogen och vill bland annat lägga pengar på utbildning inom normkritik för omsorgspersonal och att samtliga vårdutbildningar ska ge beredskap för att motverka diskriminering och främja ett gott och likvärdigt bemötande.

Vidare vill vi reformera hela pensionssystemet på ett sätt som kommer att ge gruppen äldre en pension det går att leva på. Pensionssystemet i sin helhet behöver ses över, men vi vill börja med de grupper som har det allra sämst och kraftigt höja garantipensionen till 11.800 kronor i månaden i ett första steg.

Målet med socialtjänstlagen (SoL) är att tillgodose behov för att uppnå ”skälig levnadsnivå”. Hur definieras skäligt? Hur säkerställs en likvärdig implementering av begreppet i samtliga kommuner? Varför ska äldre nöja sig med en ”skälig” levnadsnivå?

Begreppet ”skälig levnadsnivå” tolkas idag olika av de beslutsfattare som arbetar med SoL. Det krävs en ansvarsfull statlig styrning för att kommunerna ska kunna ha en trygg lokal implementering. Vi vill att människor ska ha värdiga liv oavsett ålder och vi är villiga att ta de beslut som krävs för att värna om människors rättigheter. Vi ser att våra ambitioner om vad som ska anses vara just skäligt ofta är mer omfattande än hur begreppet tolkas idag.

Dessutom, människor ska inte behöva “nöja sig” med undermåliga villkor. När det gäller personer som har rätt till LSS är det idag så att den rätten upphör vid 65 års ålder. Eftersom Feministiskt initiativ avser att göra FN:s funktionshinderkonvention till svensk lag med straffpåföljd så kommer rätten till LSS-insatser att gälla oavsett ålder. Vi anser att “funktionshinder” uppstår när samhället är utformat så att inte alla kan delta, exempelvis som en följd av fysisk kapacitet. Till följd av det kommer äldre att ha laglig rätt till de insatser de har behov av, helt enkelt.