Igår, den 5 september, uppmärksammades främst i Latinamerika Urfolkskvinnornas dag. Dag som instiftades till minne av mordet på Bartolina Sisa 1782, kvinna från urfolket aymara som tillsammans med andra ledde ett av de största uppror mot det koloniala väldet i Sydamerika.

Koloniseringen mötte från första stund hårt motstånd av urfolkskvinnorna. En bidragande faktor var det sexuella våldet som inkräktarna använde som krigsstrategi, men även de koloniala lagarnas patriarkala karaktär.

Lagar som begränsade kvinnornas liv och rättigheter, bland annat ekonomiska lagar som avskaffade kvinnornas rätt att förfoga över jord samt inskränkningar i rätten att representera sina samfälligheter. Allt detta som resultat av att kolonisatörerna kom från samhällen där kvinnors plats var ytterst begränsad.

På så sätt var de koloniala intrång hos urfolkssamhällen förutom militära, geopolitiska och rasistiska projekt, även ett patriarkalt invasionsprojekt. Inte så att urfolkssamhällena var fria från patriarkala uttryck, men så att nya former av patriarkalt förtryck tillkom och försämrade urfolkskvinnors positioner.

Det var därför kvinnor som Micaela Bastidas, hövdingen Tomasa Tito Condemayta, Cecilia Tupac Amaru, Bartolina Sisa, Gregoria Apaza m fl. deltog aktivt i de andinska urfolksupproren 1781-1782. Bartolina och Gregoria i nuvarande Bolivia, hade organiserade kvinnoarméer som genomförde hårda slag mot de koloniala arméerna. De lyckades under tre månader belägra staden Chuquiago (nuvarande Bolivias huvudstad La Paz) och satte kolonialmakten i svårigheter. Men till slut besegrades och fångades de och efter flera månaders fångenskap och tortyr avrättades Bartolina den 5 september 1882.

Dagens urfolkskvinnor håller deras exempel i minnet och kämpar även idag mot rasism, patriarkat, klassamhälle och kolonialism. Detta gör de både själva och tillsammans med andra.

Därför vill jag mitt i valspurten hedra de urfolkskvinnor som inspirerar min feministiska antirasistiska kamp i dessa tider då hat och hot tar allt större plats i det svenska samhället. Inte minst vill jag hedra Elsa Laula Renberg och andra samiska kvinnor som för 100 år sedan satte grunderna för samisk organisering och de samiska kämpar som än idag försvarar Sápmi och sina rättigheter.

Med alla de som förebilder och inspiration fortsätter jag och många andra, dag för dag skapa urfolksfeministiska uttryck som går ut på att förena vår kollektiva urfolkskamp till försvar av Moder Jord med en antirasistiskt och avkoloniserande feminism!

Jallalla warmikuna!