Det är mycket viktigt att Sverige uppfyller målsättningen i ”en politik för global utveckling” (PGU), som antogs av riksdagen år 2003, eftersom vi annars inte uppfyller internationella förpliktelser och inte bedriver en human solidaritetspolitik.

Denna text publicerades i ETC:s papperstidning den 3 juni 2018.

FN har nyligen framfört svidande kritik mot Sverige bland annat avseende mänskliga rättigheter. PGU slår fast att mänskliga rättigheter och hållbarhet ska vägleda när det blir en intressekonflikt mellan politikområden.

Civilsamhällets granskning av regeringens politik för global utveckling fortsätter och CONCORD presenterade nyligen sin rapport ”Barometern 2018” som utvärderar hur målen i FN:s Agenda 2030 om en hållbar utveckling har uppfyllts. Feministiskt initiativ anser att tre områden är särskilt problematiska:

• De nya reglerna för vapenexport som fortsätter hota mänsklig säkerhet
• Klimatpolitiken som inte räknar in konsumtion utanför Sverige i våra utsläppsmål och avräknar klimatfinansieringen till FN:s klimatfond från internationellt samarbete
• Åtstramningen i asyllagstiftningen som normerar en inhuman flyktingpolitik, försvårar familjeåterförening och kränker mänskliga rättigheter

Agenda 2030 och PGU skulle, idealt sett, kunna förstärka och komplettera varandra. Men det fungerar inte därför att riktlinjerna i PGU om att mänskliga rättigheter och hållbarhet ska vägleda när det blir en intressekonflikt mellan politikområden, inte följs.

Feministiskt initiativ stödjer slutsatserna i Barometerrapporten om att Sverige ska vara ett ledande land för global rättvisa och hållbar utveckling. 2015 berömde OECD-DAC Sverige som en global ledare som formar utvecklingsagendan. En lyfte särskilt fram Sveriges roll i diskussionerna om multilaterala organisationers finansiering samt humanitära insatser. Dessa lovord stämmer inte med den politiska verkligheten i Sverige om vapenexport, flyktingpolitik och klimatpolitik.

Feministiskt initiativ hävdar med emfas att vår välfärd inte ska bygga på utnyttjande av människor och natur i andra världsdelar. Rätten till hälsa, rent vatten och att kunna odla sin egen jord måste gå före multilaterala företags investeringar i länder i syd. Globaliseringen späder på vår falska frihet att ändlöst konsumera materiella produkter ofta till priset av barnarbete och miljöförstöring. Men världen måste ses som en helhet. Vår utrikespolitik bygger på en vision om mänsklig säkerhet och utgår från en antikolonial analys som strävar efter att bryta den maktkoncentration och de strukturer som domineras av patriarkat, kapitalism och rasism. Internationell samverkan måste ske med ömsesidig respekt mellan likvärdiga parter. Koloniala och eurocentriska arv lever dock kvar och därför måste EU påverkas, där samarbete med rörelser och organisationer utanför Europa har en stor plats för att motverka nya former av kolonialt förtryck och för att bryta gamla normer och värderingar.

I vår budget redovisar vi förslag om internationell samverkan som stödjer global rättvisa och hållbar utveckling, inte minst nedrustning. Förslagen omfattar bland annat forskning om fattigdom och rasism i perspektivet nykolonialism och globalisering samt utredningar och andra insatser för att ställa om från militär till mänsklig säkerhet. Vi stödjer slutsatserna i rapporten att regeringen bör utreda möjligheterna för en lagstiftning om mänskliga rättigheter och arbetsvillkor i svenska företags verksamheter utomlands och stärkta insatser mot skatteflykt. Vi stödjer också att regeringen ska verka för att stärka EU som global fredsaktör. För att driva denna fråga bör den pågående militariseringen av EU starkt ifrågasättas eftersom den motarbetar upprättandet av konfliktförebyggande och konfliktlösande institutioner inom EU.

Gita Nabavi, partiledare för Feministiskt initiativ
Jaime Gomez, Utrikespolitisk talesperson och Riksdagskandidat för Feministiskt initiativ
Mats Ekenger, ersättare i utrikesutskottet i Fi:s Riksdagsgrupp
Maria Persson, politisk sekreterare i utrikesutskottet i Fi:s Riksdagsgrupp