Denise Cresso debatterar gärna med Stefan Löfven i Almedalen om hur vi kan få aktivitet och rörelse i den politik som gäller personer med normbrytande funktionalitet. Hur vi skapar tillgänglighet för alla behöver debatteras mer, det är alldeles för mycket som inte fungerar trots att det kunde vara enkelt åtgärdat, säger Denise. Denise Cresso står som Feministiskt initiativs trettonde riksdagskandidat vid valet i september.

– Denise, vad ser du fram emot med Almedalen?

Att  få sätta funktionsrätt på dagordningen. Alla är så överens så att det blir en icke-fråga och konsensus blir som en våt filt över hela frågan. Alla tycker att funktionsrätt är en självklarhet, men ingen förändring sker!

– Vilka frågor vill du ska få ta mest plats på Almedalen och varför?

Tillgängligheten! Den har ju varit en fråga i alla år, särskilt den fysiska möjligheten att komma in som oftast är mycket begränsad. Trots det saknar många seminarier hörselslinga och syntolkning. Det gör att vi med normbrytande funktionalitet är hindrade att aktivt delta i debatten. Självklart borde alla seminarier ha krav på tillgänglighet. Kan man inte vara med kan man inte heller ta del av det demokratiska samtalet eller bidra till det.

– Om du fick ta en debatt med någon på Almedalen, vem och varför?

Jag skulle gärna debattera med Stefan Löfven om hur vi kan få aktivitet och rörelse i den politik som gäller personer med normbrytande funktionalitet. Jag skulle vilja prata med honom om hur vi kan följa den handlingsplan för tillgänglighet som skulle varit genomförd redan 2010.

Även fokuset på fusk som präglat hela LSS-Lagen om stöd och service debatten vore också givande att diskutera med honom. Det fokuset gör att majoriteten av de som använder assistans far mycket illa. Och det är fegt att lägga förslaget till ändring först efter valet. Den enorma fallgrop som lagstiftningen skapat mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan har gjort att många i Sverige har blivit utan möjlighet till försörjning.

Dessutom skulle jag vilja få en förklaring till valfläsket om att ge mer medel till kvinnojourerna, men att ändå inte permanenta verksamheten. Det har konsekvenser för många våldsutsatta kvinnor med normbrytande funktionalitet, hur ser han på det?