Jag hoppas innerligt att S och MP vrids mer åt vänster med hjälp av Reformisterna och Vändpunkt Partiet. De kommer med många bra synpunkter och idéer som Sverige behöver.Vad som blir tydligt i båda Reformisterna och Vändpunkt Partiets ambitioner är att dessa initiativ främst bygger på att kritisera den liberala ekonomin, att erkänna klasskillnader och att ha klimathotet i fokus. De nämner inte i deras befintliga program ETT enda ord om rasism, nationalism, funktionalitet, urfolk, feminism eller en annan syn på migrationspolitik.

En miljöpolitik och en ekonomisk politik som inte har för ambition att nämna dessa livsviktiga politiska områden i sitt program är inte en politik som är tillräcklig och som kommer se förändring.

• Vi har ett EU-val framför oss och #Metoo i ryggen men inte ett parti eller nytt initiativ förutom Fi har för ambition att driva frågan om våld mot kvinnor och icke-binära och rätten till den egna kroppen.
• Vi har en minst sagt åtstramad asyl och migrationspolitik men inget av dessa nya initiativ har migrationspolitiken i åtanke som ett område som behöver reformeras.
• Vi ser hur nationalismen breder ut sig, även inom vänstern i Europa, men ändå saknar vi ambitioner hos de gamla och nya initiativen att göra något detta.

Jag välkomnar en rörelse åt vänster av både MP och S, men skälet till att det inte räcker är för att det finns mer än ekonomiska frågor som avgör människors liv. Att kritisera den kapitalistiska politiken och samtiden vi lever i välkomnar jag och Fi alla dagar och samma gäller att lyfta problemet med de växande klyftorna mellan de som har och de som inte har. Vi behöver dock också göra särskilda analyser och blicka ljuset extra på flera områden för att synliggöra fler grupper och fler diskriminerande strukturer än bara kapital.

Vi kan prata om klimatet hur länge som helst och prata om konsumtion men är inte den politiken kopplad till människors förutsättningar som kvinnor, rasifierade, transpersoner, funktionsvarierade eller deras status i landet och EU – ja då räcker inte det hela vägen. Så som klimatpolitik inte får bli en trendpolitik så gäller detsamma för frågor som t.ex. feminism och antirasism. Dessa frågor hör ihop hela tiden och kan inte separeras.

En del brukar säga ”Vi har bara en planet, det är den viktigaste frågan”. Att rädda planet för sin egen skull är viktigt, Fi har nyligen klubbat för ny politik som omfattar naturens rättigheter. Men de som förstör planeten, vi människor, om vi och våra livsförutsättningar inte finns med i ekvationen så kommer inte förändringen ske någon gång snart.

Jag är inte bara oroad över att vi går höger ut i svensk politik utan att få verkar bry som om att vi blir mer konservativa och nationalistiska (TAN). Högern om några klimatskeptiker, så har vi inte med de i vår ekvation missar vi mycket.

En del kan säga, ja med detta är bara ett utkast, det kommer mer till dessa program. Jag hoppas att dessa program utvecklas men har ändå en oro över vad det betyder att dessa frågor inte är med från början. Läggs feminism och antirasism till för att lyssna in kritik eller lämnades de utanför att attrahera en bredare grupp. Glömdes dessa frågor bort eller lämnades de medvetet utanför? Båda alternativ känns inte riktigt bra.

Är glad för att vänstervinden är här och att de som satt med när den gick högerut nu tar ansvar för att vända riktning. Min fråga är, var är helheten?