Jag kommer från potatisens vagga i Anderna och älskar potatis. Men även min rättviseaktivism har med potatis att göra. Eftersom den har att göra med mina förmödrars och förfäders historia och kamp mot kolonialism samt är ihopkopplad med urfolkens nutida kamp för mark och historisk upprättelse. Men min feminism har även med arbetares rättighetskamp samt kamp för demokrati och mot globala orättvisor. Därför skall jag berätta varför min feminism har med potatis att göra.

Potatis växer ända upp till 4000 m.ö.h. Hos urfolk i Anderna, där jag kommer ifrån har potatisen varit basföda under minst 10 000 år. Men urpotatisen var inte som den potatis vi känner idag utan det var mina förmödrars och förfäders nogranna observationer, sortering, korsning och kunskap som såg till att de lyckades förädla fram c.a 2000 olika potatissorter. Men den eurocentriska omvärlden har knappt gett urfolken erkännande för de bidrag de gett mänskligheten i form av potatis, majs, tomat, kakao och andra kulturväxter som berikat mänsklig kost.

Potatisens särplats inom min kultur och är en av våra heliga växter som kallas axomama, eller papamama och får tacksamhets ceremonier för att den höll våra folk välnärda så de kunde organisera stora stater med utvidgade system av social rättvisaspeglas. I mitt urfolksspråk quechua finns det många fackord för att beteckna jordbrukssysslor som har med potatis och potatisberedning att göra.

När de europeiska erövrarna invaderade vår kontinent, förutom folkmord och försök att kuva oss, blev även potatisen drabbad. Denna matiga knölen som på vårt språk heter ”papa” föll i onåd för att de katolska inkräktarna ogillade att dess namn var samma som för deras heliga fader, dvs. påven, på spanska ”el papa”. Men knölen, alltså potatisen fördömdes också för att den växte under jorden och därmed ansågs ha med djävulen som enligt de härskade där

Idag försvarar urfolkssamfälligheterna potatisens mångfald. En enda samfällighet kan stolt visa upp till 200 olika potatissorter. Potatisen har även blivit förankrad hos majoritetssamhället, vilket speglas i dialektala varianter av spanska där man kan säga ”att äta potatis” dvs. ”papear” som synonym med verbet ”att äta” eller som adjektiv för någon välnärd och mätt=”bien papeado”. Eller som i Chile där man kan säga att något är häftigt genom att säga ”la papa!”.

Men potatis har inte bara med Anderna att göra, utan även med folk i Europa. Den blev ”rumsren” från 1700-talet framöver. Drottningen Marie Antoinette lär ha introducerat den i salongerna genom att använda potatisblommor som prydnad i håret. Men den blev framförallt arbetarklassens huvudföda eftersom potatis mättar och har vitaminer. Men det ryktas att Marx dömde den orättvist då han menade att om potatisen inte hade kommit för att rädda de arbetande från svält hade revolutioner mot överklasserna brutit ut i Europa.

Till Sverige kom den genom Olof Rudbeck som tog den som botanisk kuriösa och Alströmmer som kommersialiserade den. Så även här blev den en favorit i arbetarhemmen. Det var därför som i maj 1917, de arbetandemassorna var beredda att gå ut på gator och torg med krav på mat.

Bakgrunden till dessa hungerkravaller var att stora delar av skörden året innan hade blivit förstörd av den regniga hösten och den kalla påföljande vintern och att de rika bönderna prioriterade exportera potatis till kriget som pågick i Europa hellre än att sälja till de hungrande massorna. Från augusti 1916 till april 1917 hade potatispriset stigit från 29 till 87 öre per kg i den fria marknaden. Kungliga folkhushållningskommissionen beordrade att priset skulle sättas ner men handlarna såg istället till att potatisen försvann ur marknaden.

Därför gick arbetare på flera håll i Sverige ute i stora mobiliseringar. I Härnösand, Söderhamn, Göteborg, Norrköping, Gävle, på söder i Stockholm och många andra håll. Dessa mobiliseringar har senare kallats hungerkravaller eftersom de hungrande arbetarmassor gick ut på gator och krävde ”Bröd och potatis”. I frontlinjen för dessa mobiliseringar var desperata arbetarmödrar som inte stod ut med att deras barn grät av hunger. Många arbetare slogs ner och fängslades och det var nära till revolution, nämligen en POTATISREVOLUTION med kvinnor som huvudaktörer.

Det var som resultat av dessa mobiliseringar och revolutionen i Ryssland som det etablerade arbetarrörelsen kunde pressa högern att gå med på kravet om allmän rösträtt. Men både arbetarpartiet och suffragetterna tog åt sig all ära för demokratiseringsprocesserna och inte många mindes att det var dessa kvinnor och män som satte kraft bakom demokratikraven.

Idag, i globaliseringens tidevarv är fortfarande potatisen kopplad till både urfolkskamp och småbrukarkamp. Den råkar ut för genmanipulering, blir förgiftad med bekämpningsmedel och transnationella företag försöker patentera den. Men olika sorter är också hotade av utrotning i ett samhällssystem som inte bryr sig om vare sig biologisk mångfald eller människors och naturens hälsa.

Småbrukare och urfolk som spjärnar mot systemet får allt svårare att överleva i en värld där bara de lönsamma potatissorterna som duger åt skräpmatindustrin är värda något. Så potatisodlare i potatisens vagga ruineras av importerad ”holländsk” kommersiellpotatis som producerats med EU-bidrag och frihandelsavtal som gynnar enbart de som har makt och pengar.

Det är sånt som händer i ett kapitalistiskt, kolonial och patriarkalt system som ser allt levande, inklusive natur och människor som handelsvaror.

Därför vill jag bidra med avkoloniserande feministiska historiska perspektiv och ge upprättelse till de som förädlade potatisen, de som i sin kamp för potatis och värdighet banade väg för demokratin, men inte minst de småbrukare och urfolk som dagligen kämpar för att rädda den biologiska mångfalden och till försvar av Moder Jord.

Därför är min feministiska kamp även en kamp till försvar av potatisen! De som är intresserade kan bjuda mig att hålla Potatis-Partyn.

Referenser:

• Tankar för Dagen om mat med fokus på potatis. Lyssna när jag reflekterar.
• Radioprogrammet Meny – Peruansk potatispassion– Där jag talar om min relation till potatis, matsuveränitet, frihandelsavtal, etc.
• Potatis – Om pumatassar, kupning och obändig livsvilja av Anna Froster
  Där jag har intervjuats och citeras samt fått två av mina potatisrecept med i boken.
• Potatisrevolutionen och kvinnoupploppet på Södermalm 1917. Författare Håkan Blomkvist (vår ev. gäst)