Den 21 december 2010 beslutade Förenta nationernas generalförsamling i resolution 65/209 att deklarera den 30 augusti den internationella dagen för offer för påtvingade försvinnanden. Detta vill vi uppmärksamma idag. Feministiskt initiativ kräver att alla ansvariga för detta avskyvärda brott ställs inför rätta.

Begreppet ”påtvingat försvinnande” används när en person utsätts för ett hemlighållande anhållande, häktning, bortförande eller annan form av frihetsberövning som är utfört av representanter för staten eller av individer eller grupper som handlar med statens bemyndigande, stöd eller godkännande.

Enligt den internationella konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden är detta olagligt under alla omständigheter, inklusive under krig, under inrepolitisk instabilitet samt vid andra allmänna nödsituationer.

Påtvingade försvinnanden är en strategi som används för att tysta och terrorisera civilbefolkningen, människorättsaktivister samt politiska motståndare och används i olika delar av världen. Enligt Amnesty International drabbades cirka 100 000 personer i Spanien av detta brott på grund av diktator Franco och inbördeskriget. De rapporterar att cirka 40 000 personer i Colombia också var offer under den interna väpnade konflikten. I Syrien rapporteras mer än 60 000 personer försvunna.

Detta är en av de värsta kränkningarna mot de mänskliga rättigheterna. Det utsätter inte bara personen som påtvingas att förvinna utan också deras anhöriga och vänner. De utsätts för ett psykiskt lidande då de ofta står totalt maktlösa, utan kännedom om familjemedlemmars hälsa, var de befinner sig eller om de ens är vid liv. Det kan handla om år av ovisshet, att inte veta om en någonsin kommer att få se sin familj igen.

Påtvingade försvinnanden är en strategi som används för att tysta och terrorisera civilbefolkningen, människorättsaktivister samt politiska motståndare och används i olika delar av världen.

Det är ett brott som pågår kontinuerligt och det upphör bara den dag personen uppträder levande eller död.

Det är ofta kvinnor som går i spetsen och kräver svar om försvunna familjemedlemmar, som ”Madres de la Plaza de Mayo” (Mödrarna på Plaza de Mayo) som under mer än 30 år har kämpat för att återförenas med sina barn som blev bortförda under militärdiktaturen i Argentina 1976–1983. Även i Peru, Colombia, El Salvador, Mexico och Kurdistan har mödrar varit de som organiserat sig och hållit frågan om deras försvunna anhöriga aktualiserad. När det är den huvudsakliga försörjaren som bortrövas innebär de en kamp om överlevnad även för den resterande familjen.

De försvunna utsätts ofta för både tortyr och våldtäkt. De lever under oacceptabla förhållanden med ständig fruktan inte bara för sina egna liv, utan även för sina familjers liv då hot om våld mot familjemedlemmar ofta förekommer.

Jag har vänner som har försvunnit och som jag alltid kommer att ha i mitt hjärta. För de och för de tusentals försvunna som finns i världen vill jag idag uppmärksamma den internationella dagen för offren för påtvingade försvinnanden.

Jag har vänner som har försvunnit och som jag alltid kommer att ha i mitt hjärta.

Feministiskt initiativ kräver att alla ansvariga för detta avskyvärda brott ställs inför rätta och att sanningskommissioner tillsätts för att ge sanningen chans att komma fram. Men framförallt vill vi att alla försvunna ska återföras levande till sina familjer.

Levande togs de, levande vill vi ha dem tillbaka!