Nu drar det ihop sig till budgettider, och S/MP-regering ska tillsammans med stödpartierna i C/L lägga sin höstbudget.

Den kommer bygga på förhandlingspunkterna i Januariöverenskommelsen mellan dessa partier – en lite-höger-om-mitten budget som fortsätter nedmonteringen av vårt välfärdssamhälle.

Feministiskt initiativ ser inte fram emot att en regering som kallar sig både ’rödgrön’ och ’feministisk’ lägger fram förslag som försämrar för utsatta och ökar klyftorna i Sverige. En budget som innehåller saker som sänkt skatt för de med högst inkomst (slopad värnskatt), sänkta arbetsgivaravgifter, höjt och utökat RUT-bidrag, samt kraftiga kostnadsökningar för militären, och fortsatta indragningar på socialförsäkringsområdet är en budget som är dålig för Sveriges kvinnor som grupp, som slår hårdare mot personer med utländsk bakgrund, och som inte är rätt väg för Sverige att gå. Om FI hade tagit sig in i riksdagen så hade vi ökat chanserna för ett rent rödgrönrosa samarbete, utan dessa skadliga inslag.

Men det finns ett mer övergripande problem med statsbudgeten, och det fanns redan under förra mandatperioden. Det är att den förväntas gå med överskott, och fortsätta betala av på Sveriges historiskt låga statsskuld. Det så kallade överskottsmålet binder fast regeringen vid att inte kunna satsa på klimatreformer för att ställa om svensk ekonomi, eller på sociala investeringar för att minska ojämlikheten i Sverige.

Som vanligt så rapporteras finansminister Magdalena Andersson hålla hårt i pengarna, och det så kallade ”reformutrymmet” vara begränsat. Till detta ska läggas en avmattning i ekonomin, där konjunkturen viker efter Trumps hot om handelskrig och Storbritanniens huvudlösa Brexit-process. Vad vi har att vänta oss är reformer någonstans i storleksordningen 20-30 miljarder, vilket FI menar är på tok för lite.

Det har länge byggts ett tryck för en mer expansiv finanspolitik, där staten går före och satsar på de områden där det behövs investeringar. Det går inte att behandla statlig ekonomi som en hushållsbudget, och snåla och spara sig till en bättre läge för framtiden. Vi menar att det krävs investeringar nu för utdelning senare.

Det är genom kraftiga investeringar i förnybart, grön teknik och förnybart som vi kan undvika en klimatkollaps. Inom ett par decennier måste Sverige ner till 10% av våra nuvarande konsumtionsbaserade utsläpp, vilket är en gigantiskt utmaning. Den går inte att möta med ”klimatsatsningar” på en miljard eller två. Istället krävs det en svensk ’Green new deal’ med massiva statliga satsningar och subventioner för att ställa om ekonomin. Till och med den kristdemokratiska Angela Merkel har förstått detta och talar om att lätta på Tysklands överskottsmål för att kunna klimatsatsa. Men Sverige vägrar.

För satsningarna behövs. Det handlar om förnybar energi, om återanvändning av produkter och resurser och inte minst massivt klimatbistånd och överföring av grön teknik till andra länder. Inget överskottsmål ska få stå i vägen för att rädda vår planet!

Lika viktigt är att investera i våra invånare. Vår fd. partiledare Gudrun Schyman brukar återkomma till hur ekonomer ofta ser att välstånd och ekonomisk utveckling är direkt knutet till sociala investeringar i utbildning, hälsovård, demokrati. Så länge det gäller så kallade ”utvecklingsländer”. Men att det är som att det sambandet är bortblåst när det kommer till hemmamarknaden.

Vi i Feministiskt initiativ menar att samhället på alla plan, även det ekonomiska och även i statens finanser, skulle tjäna på att satsa mer på en värdig socialpolitik så att ingen lämnas utan inkomst, på att utöka preventiva åtgärder så att färre hamnar i kriminalitet eller psykisk ohälsa, och på en utökad möjlighet för minoriteter och missgynnade grupper i samhället att få vara med och påverka sin vardag.

En satsad krona på ett barns utveckling kan ge tio kronor tillbaka i sparade kostnader senare. Det är inte för den goda statsfinansernas skull som vi vill se en rättighetsbaserad politik med stärkt socialt skydd, men det är god ekonomi att investera i våra invånare. Här har den nyliberala svångremspolitiken med krav på ”krona för krona”-finansiering skadat Sverige. Ersättningarna från a-kassa, sjukersättning och andra transfereringar för de med lägst inkomst i samhället sjunker jämfört med lönerna för de som har fasta jobb. Kombinerat med nedskärningar på välfärd så skapar det en grogrund för sociala problem, ohälsa och en mängd följdproblem för vårt samhälle.

När diskussionerna om höstbudgeten nu kommer svalla i ett par månader, och olika enstaka reformer kommer kritiseras eller hyllas så tycker jag att du som läsare ska ta ett steg bakåt och titta på helheten. Hur stora är egentligen regeringens reformer, och vad får de för mätbar effekt på att ändra vårt samhälle?

Jag menar att Sverige behöver släppa överskottsmålet. Istället för 20-30 miljarder i reformer så behöver vi satsningar mer i linje med FI:s förslag till statsbudget för 2018 – på över 100 miljarder. Överskottsmålet är passé, och Sverige bör åter till en statsskuld på iaf 30% av BNP.

Först med en sådan politik kan vi påbörja en omställning och värna både planeten och människor.

Martin Jordö,
ekonomiskpolitisk talesperson Feministiskt initiativ