Carmen Blanco Valer, Antirasistisk talesperson

Om ökenspridning och feminism

17 juni 2018

Visste ni att den nuvarande Saharaöknen var fram till för ungefär 55 sekler sedan en fuktig och bördig regnskog? Det var förändringar som påverkade jordens lutning i förhållande till solen som omvandlade regnskog till det öken den är idag.

Idag beräknas cirka 25% av jordens yta riskera att bli öken. Under de kommande 30 åren kan 135 miljoner människor bli tvungna att flytta från sina hem på grund av att deras åkrar blivit öken. Därför har FN skrivit en konvention och utnämnt den 17 juni som Internationella dagen mot ökenspridning.

Med anledning av denna dag vill jag lyfta fram hur bristen på vatten och förstörda bördiga marker orsakade av en hänsynslös global ekonomisk system, drabbar i synnerhet kvinnor, barn och äldre. Jag vill lyfta fram hur kamp mot ökenspridning och för vatten är feministiska frågor. Eftersom min feminism skiljer inte människor från vår miljö och dess element utan ser människor och andra varelser som beståndsdelar av miljön. Därför lyfter min feminism högt hur det ohållbara ekonomiska systemet som styr världen idag drabbar urfolkskvinnor och
småbrukarkvinnor och män.

Ökenspridning försvårar ekonomiska verksamheter och tvingar folk att migrera med familjesplittring som konsekvens. De som migrerar är i första hand män vilket leder till jordbrukets feminisering, dvs. att det är främst kvinnor som står för småjordbruken i världen.

Torka och ökenspridning påverkar dessa familjer genom att fördjupa fattigdomen. Något som i sin tur ökar spänningar även i hemmen genom ökad manligt våld mot kvinnor och barn, men även våldsammare samhällen. I de hushåll som saknar vattenledningar drabbas främst kvinnor och barn då det ligger i deras ansvarsområden att hämta vatten till matlagning, hygien, dricksvatten till hushållsdjuren och till bevattning. De hämtar vatten från avlägsna brunnar, floder eller sjöar, livsnödvändiga sysslor som är både fysiskt tunga och tidsödande.

I barnens fall kan torka ledda till skolavhopp då deras arbetsinsatser är nödvändiga för familjens överlevnad. Brist på vatten kan även försvåra att unga flickor att gå till skolan när de har mens, inte främst pga. av patriarkala traditioner utan pga. av vattenbrist i hemmet eller skolan.

Vattenbrist ökar även kvinnornas börda. Tvätt, städning, etc. försvåras och blir tidsödande när tillgången till vatten försvåras. Men inte minst ifall familjemedlemmarnas hälsa försämras som resultat av vattenbrist eller försämrad vattenkvalitet. Det är kvinnors ansvar att vårda folk som insjuknat på grund av dåligt vatten och en familjekatastrof ifall även hon insjuknar.

Vattenbristen är en verklighet även i de slumområdena som omringar stora städer i den globala syd. De får köpa vatten genom vattencisternbilar som de förvarar i stora
vattenbehållare där vattnet riskerar att förorenas. Men även medelklassen i t.ex. mitt hemland Peru börjar känna av vattenbrist.

Men vilka är de faktorer som orsakar ökenspridning? En är det intensiva
skogsavverkningen som innebär att rycka bort den vegetabiliska huden från vår planet så den torkar ut. Men även plantager av snabbväxande ekonomiskt lönsamma trädarter som dricker enorma mängder vatten och skapar ”grön öken” samt tar livet av andra arter runt om. Plantage av exempelvis tallar, eucalyptus och palmolja torkar ut vattendrag och brunnar och lämnar kalhyggen där all ursprunglig vegetation är utrotad. Något som drabbar även tillgången på medicinalväxter och därmed även kulturen.

Även storskalig och högintensiv jordbruk och boskapsskötseln bidrar till ökenspridning. Stora jordbruksföretag som producerar exportgrödor och kött för export utsätter stora arealer för intensiv jordbruk med konstgödsel som på kort sikt ger större skördar men på lång sikt förstör mark och vatten. Men även de med begränsade markarealer som tvingas att leva i fattigdom bidrar till ökenspridning när de överutnyttjar sina åkrar för att kunna överleva som småbrukare eller fattiga herdar. På så sätt får marken aldrig någonsin ta igen sig.

Gruvindistrin är enormt vattenkrävande och förorenar vatten med tungmetaller. Även fracking kräver mycket vatten. Men även stora vattenkraftverk påverkar småsamhällenas tillgång till vatten, eftersom de fördammar och avleder floder.

Men inte minst vi i det högkonsumerande globala nord påverkar ökenspridningen. Bland annat genom att genom våra konsumtionsmönster dra till oss vatten från platser där vatten redan är bristfälligt. När vatten i form av vindruvor, vattenmeloner, sparris och apelsiner hamnar på våra bord. Eller genom bomullsodlingar som suger ut vatten för att tillfredställa våra klädvanor baserade på en ”slit-och-släng” klädkonsumtion.

Ökenspridning är därmed resultat av en aggressiv överutnyttjande av planetens resurser men inte minst av maktobalanser människor emellan. Maktobalanser som fördjupas när planeten utsätts för allt bryskare klimatförändringar som innebär utebliven regn där det borde regna eller kraftiga regn som sköljer bort den bördiga jorden.

Det är där feminismen kommer in i form av ökad organisering, mobilisering och kamp som kvinnor driver till försvar av vattnet. Många av dessa kamp kombinerar kampen till försvar av deras kroppar och rättigheter som kvinnor. Deras kamp mot ökenspridning och till försvar av vattnet sker med risk för sina liv. Ett känt exempel är mordet på Berta Caceres urfolksledare, en feminist i Honduras som kämpade för att försvara en flod. Men desto fler trakasseras, hotas och mördas utan att deras namn ens blir känt. Bakom morden finns ekonomiska intressenter som vill privatisera och beslagta vatten till utvinningsindustrier eller exportjordbruk och bakom straffriheten stater som dansar efter kapitalets pipa.

Därför vill jag denna dagen tillägnad kampen mot ökenspridning tacka särskilt aymara och likan-antay medsystrar från norra Chile som fick mig att få upp ögonen för att kampen för vatten är en kamp för livet. Tack även mapuchesystrarna i södra Chile som lärde mig att ett enda eucalyptus-träd konsumerar lika mycket vatten som en hel småbrukarfamilj, dvs. 200 liter per dag. Medsystrarna från Celendin i Cajamarca och Valle de Tambo som fick mig att ropa ”Ja, till vatten, Nej till gruvor” men även feministerna i Chiclayo, Peru som under en 8 mars hade många vattenslagord och därmed visade att kampen för vattnet är en feministiskt kamp. På samma sätt som feministsystrarna på Gotland engagerade sig i försvaret av Ojnareskogen och kopplade feminism till försvar av vatten.

Men det var av mina medsystrar från Kimsakocha i Ecuador samt Nelida och Máxima i Cajamarca som lärde mig även att kampen till försvar av vatten skulle inge mig särskilt mod och styrka, inte minst för att den handlar om försvar av vår MODER VATTEN, i vårt språk kallad Yakumama.

Fler Röster

Vår politik

Feministiskt initiativ är en demokratirörelse. Vi försvarar de mänskliga rättigheterna, förnyar politiken och förändrar makten. Med kärleken som drivkraft vill vi skapa ett jämställt samhälle där alla människor har samma rättigheter och möjligheter inom livets alla områden.
Vår politik