Fi:s partiledare Teysir Subhi vill förändra narrativet och bilden av de områden som kallas "utsatta".

I kväll deltog jag i ett panelsamtal i Hjällbo. Det är en av de stadsdelar i Göteborg som klassas som ett särskilt utsatt område, men jag tycker uttrycket missgynnat område är lämpligare. För medan termen utsatt område ofta förknippas med våld och annan kriminalitet är det viktigt att se hur utvecklingen har sett ut i dessa områden. Tyvärr har den ofta gått bakåt.

Segregationen har ökat och inkomsterna minskat, samtidigt som butiker och viktig samhällsservice som bank och postkontor lagts ned. I privatiseringens vinstjakt har vårdcentraler och apotek stängts i fattigare stadsdelar, eller helt enkelt inte öppnats alls, medan de trängs i rikare områden. Också på landsbygden ser vi att servicen försvinner, vilket riskerar att leda till att folk flyttar därifrån.

Det blir en ond cirkel. När det inte anses lönsamt att bedriva en verksamhet i områden där fattigdomen är utbredd finns det färre lokala arbetstillfällen och köpkraften minskar. Känslan av samhörighet med övriga samhället riskerar att minska, vilket leder till ytterligare segregering. Här i Göteborg är den disponibla inkomsten i vissa segregerade områden bara hälften så stor som i övriga staden. 

Många av de missgynnade områdena är miljonprogram som domineras av hyresrätter. I Hjällbo bor 90 % av invånarna i hyresrätt. Dessa lägenheter är ofta slitna och i stort behov av upprustning, men samtidigt är det viktigt att renoveringen sker utan stora hyreshöjningar så att de nuvarande hyresgästerna kan bo kvar. För vart ska annars de ta vägen som redan nu bor i stadens fattigare områden om hyrorna höjs kraftigt?