Läs Gita Nabavis tal på #katastrofbudgeten

Ibland måste en få säga som det är. Den här jävla skitbudgeten är en jävla skitbudget.

Det är en ultrakonservativ högerbudget som är ett öppet hån mot jämställdheten, ett hårt slag mot jämlikheten och en spik i kistan för hållbarheten.

Med Fi i riksdagen hade den inte varit möjlig, våra 14 mandat hade säkrat en rödgrönrosa majoritet om 152 mot Alliansens 138.

Feministiskt initiativs prioriteringar är glasklara. Vår systemkritiska och progressiva rosa budget sätter jämställdhet, jämlikhet och hållbarhet överst på dagordningen. Vi prioriterar ett stärkt jämställdhetsarbete genom lika lön för lika arbete, arbetstidsförkortning samt ökade och långsiktiga anslag till arbetet mot mäns våld, en självklarhet i sviterna efter #Metoo istället för miljardrullning till militären och nedläggning av Jämställdhetsmyndigheten. Vi prioriterar ett jämlikt och starkt samhälle genom att omfördela från de som har mycket till de som har lite genom att ta bort jobbskatteavdrag och RUT och ROT-bidrag istället för fler skatteavdrag för de som redan har det bäst ställt. Vi prioriterar hållbarhet genom skatter för det som smutsar ner, som flyg och kött, och satsningar på avgiftsfri kollektivtrafik istället för kraftiga besparingar på klimatarbetet.

Men den här katastrofala M- och KD-budgeten är tyvärr inte unik i Sverige.

Vi ser samma sorgliga nedmontering av demokrati- och jämställdhetsarbetet i flertalet högerledda kommuner. I Stockholm läggs Rådet för mänskliga rättigheter ner och anslagen till arbetet mot våld i namn av heder minskas kraftigt. I Göteborg hyvlas anslagen till socialtjänsten och arbetet mot mäns våld. I Lund har tid och medel för verksamheter som skapar boenden och trygghet för ensamkommande barn kapats. Skillnaden är att där och i tio andra kommuner har vi faktiskt tagit plats i maktens rum och där har vi också tagit vårt demokratiska ansvar och bjuder motstånd. Vi bjuder motstånd genom rosa, rosaröda och rödgrönrosa kommunala budgetar som vågar satsa på kvinnor och barn, på mänskliga rättigheter och på klimatomställning.

Kanske får vi möjlighet att även rätta till mandatfördelningen i riksdagen tidigare än vi räknat med – genom ett nyval. Eller kanske så är det dags för de som redan sitter i maktens rum att våga ta ställning mot fascisterna i bänkraderna bredvid och de som gör sig beroende av dem. Det är dags att de vågar släppa låsta positioner, maktspel och prestige. För demokratier faller inte genom fascisternas högljudda kaos, de faller genom majoritetens öronbedövande tystnad. Fråga Tyskland. Fråga Polen. Fråga Ungern.

Vi kan inte längre bara sträva efter att bevara våra mänskliga rättigheter och vår demokrati. Vi kan inte längre förlita oss på att vårt strävsamma klimatarbete kommer att kunna fortsätta. Vi kan inte längre ta våra jämställdhetspolitiska vinningar för givna och våra ekonomiska strävanden för jämlikhet som självklara. Vi måste försvara och förstärka dem.

Den här budgeten är ett rejält kliv bakåt, den underminerar viktiga framsteg som tagit oss årtionden att uppnå, den omöjliggör viktiga reformer för att säkra vår framtid årtionden framåt. Men den här budgeten är inte satt i sten, än finns det tid att avvärja några av katastroferna. Gör det!

För vi vet att en annan värld är möjlig. Och vi måste höja blicken för att se att den är inom räckhåll om vi bara vågar stäcka oss efter den. Det är vi som vågar höja blicken och se bortom nationsgränser, som vågar se att det är möjligt att leva inom planetens gränser och som vet att vi måste göra det i solidaritet med varandra, som gör den möjlig! Det är vi feminister och antirasister som vågar ta ställning mot fascism och nationalism. Vi som fortsätter och fortsätter och fortsätter, trots bakslag och motstånd. Det är vi som är motkraften, som med kärleken som drivkraft, står upp mot konservativa krafters rädsla och hat. För det är nu Sverige behöver feminism och det är nu Europa behöver feminism. Och alla är välkomna att delta!