Två av världens ledare (med kärnvapenkoder inom räckhåll) möts för ett samtal. Borde inte vara något speciellt med det egentligen. Borde vara självklart att lösa problem genom samtal. Eller hur? Tyvärr verkar det vara något ovanligt, speciellt och till och med provocerande att hävda detta.

Idag på Järvaveckan var jag i Svenska Freds tält och gjorde en quiz om bl a vapenexport och säkerhetspolitik. Plötsligt dyker två unga killar upp. De börjar med hånfull tonfall säga något om att Svenska Freds är deras ”fiende”. En av tjejerna i tältet börjar prata med en av dem. Snart hör jag att killen är aggressiv och höjer rösten, han är tydligen ”provocerad och upprörd” (hans egna ord). Han menar att vapen behövs för att tvinga fram demokrati i världen.

Jag blir klar med quizen (9 av 11 rätt, berättigade till en ”brutet gevär”-pin ) och börjar med att lyssna för att sedan lägga mig i. Kunde inte hålla mig då killen uppenbart var provocerad. Frågade om han hade något exempel där västvärlden lyckats med vapenmakt tvinga fram demokrati. Han blev svaret skyldig och tyckte att jag var naiv som trodde att det går att lösa konflikter med samtal. Jag påpekade om att vi hade typ en konflikt just då mellan oss och frågade hur han trodde att vi skulle lösa det. Skulle våld vara svaret?

Jag tog också exemplet med Donald Trump och Kim Jong-Un och deras samtal. Han menade att det var Trumps hot om våld som fått Jong-Un till förhandlingsbordet. Jag menade att det var snarare sanktionerna och andra samtal som olika medlare jobbat hårt med som lett till mötet.

Den andre killen kom ut från tältet och hade en annan mer ödmjuk stil och det gjorde att den förste killen lugnade sig. Vi skakade hand och agreed to disagree, helt utan våld.

Det är alltså inte bara äldre män med makt som behöver fundera på sitt uppförande utan även helt vanliga unga killar också. En dag kan de vara våra ledare.

PS. Det var inte orten killar utan en upprörd CUF:are och en lite lugnare KDU:are. Det ska vi självklart inte belasta deras partier för 😜