REPLIK I AFTONBLADET Erik Uddenberg väljer att inte kalla sig för feminist av respekt för feminismen. Detta är förstås något vi respekterar, även om vi själva kallar oss feministiska män. Feminism för oss är inte bara konstaterandet att alla människor oavsett kön ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter i sina liv utan också en vilja att göra något för att det ska bli verklighet.

Män i Fi: Finns ingen anledning att känna sig hotad

Feminism för oss är mer än att “slänga sig med etiketter”, det är en insikt om att världen är orättvis och en vilja att förändra det.

Feminism för oss är något som kan vara frigörande och gynna alla kön och att alla oavsett kön kan engagera sig feministiskt och kalla sig feminister. Patriarkatet skadar även män, konkret och tydligt, och feminism är ett sätt att frigöra män från de traditionella könsnormer som begränsar oss. Inte minst är mäns användning av våld, mot sig själva, mot andra män, och mot kvinnor och barn, ett samhällsproblem av gigantiska mått.

Vi kan hålla med om att det allra viktigaste inte är att kalla sig feminist utan att agera feministiskt för jämställdhet och jämlikhet.

Det kan till exempel vara att som man ta mer ansvar för barn och hushållsarbete. Det kan vara att ge mer plats och utrymme för kvinnor och icke-binära på arbetsplatsen, på fritiden och i offentligheten. Det kan vara att lyssna på kvinnors berättelser om utsatthet likt de hundratusentals berättelser vi tagit del av under #metoo och att vilja ta ansvar för att stoppa sexuella övergrepp och trakasserier.

Feminism är för oss också en politisk ideologi, inte bara något i privatlivet. Det finns feminister i alla politiska läger, men för oss går politisk feminism längre än att önska jämställdhet. Politisk feminism är att verka mot strukturella orättvisor, värna alla människors lika rätt och arbeta för en hållbar värld.

Politisk feminism är att verka mot strukturella orättvisor, värna alla människors lika rätt och arbeta för en hållbar värld.

Vi kallar oss inte feminister ”lättvindigt”. Som män försöker vi förhålla oss ödmjuka inför det faktum att vi tillhör en privilegierad grupp som genom årtusenden och inom olika kulturer och på olika platser i världen har haft makt och privilegier på bekostnad av kvinnor och icke-binära och hållit fast vid den makten oftast med våld.

Det är inte heller vår avsikt att ta oproportionerligt mycket plats i feminismen utan att göra plats för feminismen där den behövs som mest, förslagsvis i manligt dominerade miljöer.

Vi tycker i grunden att det är tråkigt att färre män väljer att kalla sig feminister. Istället borde fler av de män som sett orättvisan, göra något åt det och påbörja en resa för att förändra och förändras och kalla sig feminister. Ju fler män som verkar feministiskt, desto snabbare kommer feministiska förändringar.

Ju fler män som verkar feministiskt, desto snabbare kommer feministiska förändringar.

Vi känner oss inte ”hotade” av feminismen. Tvärtom anser vi att feminismen, utöver en rättvisare värld  erbjuder en öppning till att vara de mångfacetterade människor vi vill själva vara. Det kan vara utmanande och det är inte alltid smärtfritt att bli av med makt, resurser och privilegier men det är definitivt mer rättvist, nyttigt och nödvändigt. Vi vill därför uppmana fler män att kalla sig feminister och agera feministiskt för en jämställd värld utan våld.

Luis Lineo, säkerhetspolitisk talesperson, Feministisk initiativ

Martin Jordö, ekonomipolitisk talesperson, Feministiskt initiativ

Jaime Gomez, utrikespolitisk talesperson, Feministiskt initiativ

Gunno Gunmo, rätts- och kriminalpolitisk talesperson, Feministisk initiativ

Joakim Månsson Bengtsson, ersättare i partistyrelsen Feministiskt initiativ

Leo Calandrella, politisk sekreterare Feministisk initiativ

Anders Jacobson, politisk sekreterare Feministiskt initiativ

Mikael Gabrielsson, Feministiskt initiativ Värmland

Per Holve, Feministiskt initiativ Stockholm

Den här texten publicerades först på Aftonbladet 9 november 2018, läs här

Inlägget är en replik på detta