Cherry Batrapo, Hälso -och sjukvårdspolitisk talesperson

Kära kollegor inom vården – varför blir vi färre?

Svensk vårdpersonal går på reservkraft och många väljer att sluta när de inte längre kan acceptera stressen eller känner att de kan göra ett bra jobb. Vi måste prata om hur samhället ser på oss som jobbar inom vården. Annars riskerar vi människors liv – bland både patienter och personal.

Jag har nästan 20 års erfarenhet av att arbeta inom vården. Jag har själv åtskilliga gånger fått frågan ”Varför stannar du kvar med den lönen, och i den arbetsmiljön?”. Och jag har själv ställt samma fråga till kollegor som uppenbarligen befunnit sig på gränsen till utbrändhet. De brukar svara att de ändå trivs med sina arbetsuppgifter, sina kollegor och att jobbet känns viktigt. För min del har det handlat mycket om att använda min utbildning och att göra ett gott arbete. Men även om att göra gott. För vart jag än befunnit mig inom vården har jag alltid sett att det funnits ett behov. Att jag gjort skillnad.

Sällan har mina kollegors förklaringar till att de stannat varit att de befinner sig i en så rolig organisation eller har så bra anställningsavtal. Tvärtom berättar de om en känsla av maktlöshet inför omorganiseringar, nya schemaregler och den egna löneutvecklingen.

Det är också det som gör att många av oss till slut inte orkar längre. Trots att jobbet känns viktigt. En del drabbas av utbrändhet eller fysisk förslitning. Tillstånd som alltför ofta hinner bli så allvarliga att de aldrig repar sig. För andra handlar det om känslan av att inte längre kunna göra ett bra jobb.

En etisk konflikt

Vi som jobbar inom vården är utbildade i etik och tränade i att göra gott för våra patienter. Vi har en etisk kod och vi bär på en yrkesstolthet som följer med vår förmåga att ge god omvårdnad och rätt behandling i rätt tid till patienterna. Men när förutsättningarna för god vård kompromissas med, när besparingar och så kallade effektiva patientflöden är ständigt närvarande, när varje arbetspass präglas av en känsla av otillräcklighet och när patientsäkerheten äventyras, ja då påverkas vi. Då skapas en känsla av skuld och skam som ofta riktas mot en själv. Det blir en konflikt med den etiska koden. Därför väljer vårdpersonal att lämna det yrke som de utbildat sig för och där de gör skillnad varje dag.

Alla har dock inte möjlighet att byta jobb. Det är en privilegierad grupp som kan byta bana när de inte längre står ut, innan känslan av otillräcklighet gått för långt. Ekonomiska förutsättningar och samhällets olika former av diskriminering gör att vi har väldigt olika makt att styra över våra liv. Det gör att många ändå blir tvungna att stanna kvar, även om vårdpersonalens situation blir ännu sämre. Tills de går in i väggen, så hårt att de kanske aldrig kommer tillbaka.

Ansvar och arbetsuppgifter

Vårdens professioner är många, men några gemensamma nämnare finns. Vi är många med utländsk bakgrund. Det gäller oavsett vilken yrkesgrupp vi tittar på. Vi är också många kvinnor. Undersköterska är det vanligaste yrket bland kvinnor i Sverige idag. Det vanligaste yrket bland män är säljare. Undersköterskor är i sällskap med bland andra biomedicinska analytiker, arbetsterapeuter och sjuksköterskor kraftigt underbetalda. Och prognoser visar att vi är på väg mot en stor sköterskebrist i landet.

Ibland får vi vårdanställda höra att ”lönen är låg för att ni jobbar med människor”. På min arbetsplats upptas en stor del av undersköterskornas arbetsuppgifter av medicinsk teknik, alltså apparater av olika slag. Jag har själv arbetat som undersköterska på en blodcentral. Där kunde ett helt arbetspass bestå i att centrifugera och filtrera blod eller svetsa ihop påsar. Som undersköterska krävs ofta kunskaper som inte handlar om mellanmänskliga relationer. En säljare däremot? Om den låga lönen handlar om att det är för att undersköterskor arbetar med människor, så borde väl säljarna ligga på samma lönenivå? Eller ännu lägre. Obalansen mellan dessa yrken ligger i något annat. Att kvinnors arbete på ett strukturellt plan värderas lägre än mäns är en betydligt rimligare förklaring.

Vad kan vi göra?

Vi måste börja prata om varför vårdyrken värderas lågt med tanke på det ansvar och den utbildning som krävs. Vi behöver också inse att synen på vårdyrket som ett kall, är en bidragande faktor till att vi själva och andra undervärderar oss när det kommer till lön och inflytande.

Den svenska vården måste lyckas locka nya medarbetare och värna om de som redan finns. Annars lär vårdköer, väntetider och vårdrelaterade patientskador öka ännu mer. Ett fåtal patienter kan välja privat vård och teckna egna sjukförsäkringar, men för den stora massan som är beroende av det offentliga måste trenden vända.

I F! finns en sann vilja att förändra makten och lyssna på de som berörs. Vi ser längre än till liggande budget eller nästa mandatperiod. F! förändrar politiken genom att se hur samhället hänger ihop. Våra förslag är både kortsiktiga satsningar och långsiktiga lösningar. Vi ser sambanden mellan makt och möjligheter. Mellan de som bär upp och de som drabbas av orättvisor och ojämlikhet. Och vi ser att vår politik ger hopp om förändring, förbättring och en ljusare framtid tillsammans.

Kollegor inom vården – håller ni med?