Nu ska vi prata pengar. Låt oss börja med att klargöra skillnaden mellan miljoner och miljarder genom att tänka tid istället för pengar. Då motsvarar en miljon sekunder 11,5  dygn och en miljard sekunder ungefär 31,5 år! Så när beslutsfattare pratar om miljardsatsningar handlar det inte om snuspengar precis.

Vi som bor i inlandet behöver bara åka över gränsen till Norge för att uppleva skillnaden mellan avveckling och utveckling. Där betraktas vattenkraft som en lokal resurs av stort nationellt intresse, vilket gör att både vinster och inflytande stannar lokalt. De har även ett flertal riktade insatser, som exempelvis geografiskt differentierade arbetsgivaravgifter och att studielån skrivs ner år från år för de som bor i glesbygd.

Norsk regionalpolitik är effektiv och inspirerade bland annat alla riksdagspartierna i landsbygdskommittén, när de enades om 75 viktiga åtgärder för lands- och glesbygd. Vi vet nu att bara ett fåtal av dem kommer att klubbas igenom, men även om alla förslag hade förverkligats, skulle vi inte ens vara i närheten av det som görs i vårt grannland. Att kopiera norsk landsbygdspolitik skulle kosta 40-50 miljarder. Inte ens landsbygdskommittén trodde att det skulle vara politiskt möjligt.

För några veckor sedan blev det däremot en angelägenhet för hela Sverige att satsa 230 miljarder på höghastighetsståg mellan Stockholm, Göteborg och Malmö. Jag tog mig för pannan och funderade på om jag verkligen hört rätt. För de pengarna skulle vi kunna modernisera 10 procent av landets totala järnvägsnät, införa allt som finns i norsk regionalpolitik och ändå ha pengar över!

Att rusta upp Inlandsbanan med bibanor till modern standard och fossilfri drift beräknas till 6-8 miljarder. Det skulle avlasta vägnätet från frakter av tungt gods som exempelvis fisktransporter från Nordnorge, malm, skog och kalk till stålindustrin. Leveranser ömsom från söder och ömsom från norr. Det skulle också innebära att turisttrafiken kunde vidareutvecklas och erbjudas året runt, samt göra det möjligt att pendla mellan orter längs banan. För en, i det här sammanhanget, billig penning går det med andra ord att skapa ett väl fungerande järnvägsnät – som dessutom skulle gynna stora delar av landet. Men just det är tydligen inte av nationellt intresse!

Tvärtom så planerar Trafikverket fortsättningsvis att satsa betydligt mer per invånare i Stockholm och Göteborg än i resten av landet. Det rimliga vore att göra precis det motsatta. Avsätta mer pengar per person till vägar och järnvägar i områden utanför storstadsområdena, eftersom avstånden är större där. Men argumenten för investeringar i storstadsområdena tar aldrig slut. Miljö och tid försvarar exempelvis höghastighetståg.

Med de tågen skulle sträckan Stockholm – Göteborg ta strax under två timmar och resan mellan Stockholm och Malmö knappt två och en halvtimme. Behjärtansvärt, men ohemult dyrt med tanke på att där redan finns tåg och bussar. För de som har enormt bråttom finns dessutom flyg. I våra nejder anses det ju rimligt att greja ett par timmar i bil med födslovärkar. Vad är problemet?

Mest provocerande är snacket om att höghastighetståg skulle motverka ett kluvet land! Jag tänker faktiskt tvärtom.

Det signalerar med största tydlighet att koncentration är önskvärt och att resa fort på vissa håll, är viktigare än att värna bra transporter i sin helhet. Och att prata miljö i det här sammanhanget är faktiskt korkat. Koncentration, det vill säga städer, står för den största miljöförstörelsen.

Hur många miljarder sekunder behövs för att fatta det?