Klimatfeministisk kommentar på Januariöverenskommelsen

Feministiskt initiativ är glada att miljön och klimatet fått ta plats i överenskommelsen mellan S, Mp, C och L, men att sätta klimatförändringarna och klimatet först i meningarna innebär inte att dessa görs till utgångspunkt för politiken. Att tala om systemförändringar när hela överenskommelsen går ut på att marknaden och marknadskrafterna ska lösa samhällets samtliga frågor är systembevarande och djupt olyckligt. Grön tillväxt kan aldrig vara lösningen på en jord med ändliga resurser, men det är den politiska ordning som vi har vant oss vid.

Det är talande att det är marknadskrafterna och framförallt ekonomiska styrmedel som ska lösa frågor som i grund och botten handlar om att vi måste minska vår resursanvändning drastiskt. Genom dessa skrivningar och politiska förslag döljs också helt det faktum att det är vissa som utnyttjar vår planet mer än andra, både om vi ser till det globala perspektivet och det lokala. Att det är en kompromiss får vi så klart ta i beaktande men den visar också med all tydlighet att ”mitten” i svensk politik är kraftigt förskjuten åt höger. Det är därför positivt att Vänsterpartiet använde sina mandat för att stävja överenskommelsens mest marknadsliberala förslag.

Vi i F! menar att den omställning av ekonomin som krävs aldrig ska ske på arbetares bekostnad (sänkta löner, sänkta arbetsgivaravgifter och minskade krav på kollektivavtal). Vårt förslag är istället arbetstidsförkortning. En reform som vi också visar på kan vara fullt finansierad till 2026. Då skulle heller inte arbetsförmedlingen lägga sina resurser på att kontrollera – utan på att förmedla. En arbetstidsförkortning skulle även kunna utjämna ekonomisk ojämlikhet och ge människor tid att skapa en meningsfull fritid som inte präglas av ökande konsumtion av varor och resor. En sådan utveckling får positiva konsekvenser för miljön och klimatet.

Det är märkbart och positivt att Mp fått igenom flera förslag i delarna om miljö och klimat. Uppdraget att bereda frågan om mål för konsumtionsbaserade utsläpp är viktig och något som även F! lyft fram under valrörelsen 2018. Investeringarna i fossilfria transporter och ett förbud mot nyförsäljning av bensin- och dieselbilar 2030 är offensiva förslag. Den ansats som skrivs i förhållande till flyget är steg i rätt riktning även om flyget fortfarande ska hållas under vingarna skattemässigt. Detta är djupt olyckligt då en minskning av antalet flygresor är absolut nödvändigt för att stoppa klimatförändringarna. Att flygskatten kvarstår är därför positivt, men den behöver höjas och kombineras med fler åtgärder får att nå nödvändiga resultat.

I skogspolitiken är det äganderätten som betonas i förslaget. Det är skogsnäringens intressen som sätts före hållbarhet. För att skogsägare av alla storlekar ska kunna bruka sin skog på ett för jorden hållbart sätt krävs det dock ökade investeringar i innovationer och att anslagen till skydd för värdefull natur förstärks avsevärt. Förhoppningsvis kan detta bli av men att nyckelbiotopsinventeringen inte återupptas är samtidigt ett rejält bakslag för den biologiska mångfalden i våra skogar. F! saknar även förslag om skydd mot prospektering och etablering av gruvverksamhet. Vi behöver höja mineralskatten, öka andelen skyddad natur samt slå vakt om urfolks rättigheter.

Omställningen av ekonomin börjar och slutar med politiken för hela landet. Det är otillbörligt att göra dessa grundläggande frågor om ekonomi till en fråga om strandskydd, gårdsförsäljng av alkohol och möjligheter att bygga ridhus på tomten. I synnerhet strandskyddets uppluckring är ett hot mot såväl biologisk mångfald som allas rätt till rekreation. Det är dessutom ostrategiskt att underlätta byggande på mark som riskerar att översvämmas i framtiden. Symptomatiskt är även att höghastighetstågen prioriteras medan Norrbotniabana ska få en plan. Detta tyder på ett bristande landsbygdsperspektiv där storstäder i söder prioriteras över mindre städer i norra, samt ett okritiskt perspektiv på hur mycket och hur snabbt vi bör resa. Väl är ändå att de absolut nödvändiga investeringarna i järnvägen, både utbyggnad och underhåll, finns med. Ambitionen att underlätta för tågresor i Europa är ett mycket välkommet förslag.

Vad gäller livsmedelsproduktion och jordbrukspolitik finns mycket kvar att önska. Det är inte konkurrenskraften inom jordbruket som behöver stärkas – vi behöver en livsmedelsstrategi för ökad självförsörjning och matsuveränitet, med betoning på ekologiskt jordbruk med minimal påverkan på klimat och miljö. Detta innefattar bland annat en kraftig minskning av animalieproduktionen och – konsumtionen. Det enskilt mest effektiva vi kan göra för klimatet idag är att konsumera mer vegetabilier och mindre kött och mejeri. Ett seriöst förslag för en sådan utveckling saknas i överenskommelsen. En livsmedelsstrategi som tar hänsyn till det globala perspektivet på mat och hänsyn till småbrukares rättigheter är en nödvändighet.

För Feministiskt initiativ är det kort sagt inte det finanspolitiska ramverket, företag och entreprenörer inom RUT-sektorn och sänkta skatter för de rikaste (slopad värnskatt och sänkt statlig skatt) som ska prioriteras. Vi vill se en grön skatteväxling från arbete till kapital, skärpta direktiv till AP-fonderna och en allmännytta som gör skäl för namnet dvs. är nyttig för oss alla. Grön omställning kan inte skapas inom ramarna för ett tillväxtberoende, kapitalistiskt samhälle utan kräver systemkritiskt tänkande och radikala reformer som sätter miljön och klimatet före kortsiktiga ekonomiska vinstintressen.