Delaktighet i samhället förutsätter tillgång till mänskliga rättigheter. För att detta ska bli verklighet för människor med normbrytande funktionalitet måste mycket göras nu.

Människor med normbrytande funktionalitet har fått uppleva en kort tid av förbättringar av sina livsmöjligheter men sammantaget har gruppen alltid levt i ett parallellt, på alla sätt, sämre samhälle, jämfört med majoriteten. De politiska kamper som vunnits respekteras inte idag och håller på att omintetgöras. Vi vill vända utvecklingen nu. Vi prioriterar att värna och utveckla LSS-lagstiftningen, säkra rätten till hjälpmedel och att göra funktionsrättskonventionen till svensk lag med straffpåföljd. 

Samtidigt som Sverige skrev under på att följa funktionsrättskonventionen började tillämpningen av LSS sättas på ett riktigt sluttande plan. Det har fortsatt utför och att återupprätta LSS är nu akut. Insatserna misstolkas med resultatet att människors liv inte kan levas utan förstörs. LSS-användare utmålas som ständiga kostnader trots att vi vet att till exempel personlig assistans är billigare än både kommunal hemtjänst och boende. Det konstaterades ännu än gång så sent som häromveckan i en rapport från RBU. Den personliga assistansen har vid det här laget trasats sönder, men även övriga insatser som ledsagning misstolkas, bland annat med resultatet att synskadade inte får ledsagning. Detta händer för att den ursprungliga intentionen med LSS inte följs.

LSS ska tolkas i enlighet med ursprunglig intention och respekteras som den rättighetslagstiftning den är. För att uppnå jämlikhet landet över måste insatserna knytas till en riksnorm. Vi vill också se en tillämpning av LSS så att insatserna beviljas även efter pension. Normbrytande funktionalitet finns kvar livet ut och livet ska kunna levas oavsett ålder. Arbetet med att återställa och vidareutveckla LSS måste ske i nära samarbete med funktionsrättsrörelsen. Det kräver utbildningsinsatser och kompetenshöjning om funktionsrätt inom både rättsväsende och på tjänstemannanivå för att få genomslag. Detta, i sin tur, kräver tillgängliga rättssystem och rättslokaler.

Över hela landet sker nu kraftiga försämringar på hjälpmedelsområdet som inskränker människors möjlighet till delaktighet och självständighet. Detta är allvarligt. Vi vill till en början återinföra högkostnadsskyddet på hjälpmedel, ta bort införda avgifter och ge socialstyrelsen i uppdrag att ta fram en nationell lista över klassificerade hjälpmedel för att göra hjälpmedelstillgången jämlik över landet. Vi vill se en en rättighetslag som ger rätt till behovsprövade, kostnadsfria hjälpmedel oavsett funktionalitet, ålder och bostadsort.

Gång på gång kritiseras Sverige av FN för att vi inte lever upp till att utforma politiken i linje med funktionsrättskonventionen, utan tvärtom backar på funktionsrättsområdet. Funktionsrättskonventionen ger inte särskilda rättigheter till gruppen med normbrytande funktionalitet men behövs för att säkerställa samma rättigheter som för andra medborgare: att själv kunna bestämma över sitt liv och vara en delaktig medborgare, i allt ifrån att kunna ta en fika när en vill till att att kunna rösta. I konventionen finns paragrafer och skrivningar som skärper efterlevnaden av LSS, hjälpmedelstillgång och alla livssituationer. 

Därför vill Feministiskt initiativ göra funktionsrättskonventionen till svensk lag med straffpåföljd, för att all politik även ska omfatta människor med normbrytande funktionalitet.

Teysir Subhi, partiledare samt toppkandidat till riksdagen och Göteborgs kommun, Feministiskt initiativ

Denise Cresso, funktionsrättspolitisk talesperson, Feministiskt initiativ

Karin Ploen, toppkandidat till Region Stockholm och riksdagskandidat, Feministiskt initiativ

Leia Nordin, toppkandidat till Region Uppsala och Uppsala kommun samt riksdagskandidat, Feministiskt initiativ