Strandskydd, bensinskatt, elcyklar och höghastighetståg – landsbygdspolitikens sammanbrott. Riksdagsdebatten om landsbygd den 5 juni var visserligen vass men den skiljer sig inte nämnvärt från det som vi hört åtminstone de senaste 30 åren. Debatter där de regerande partierna berättar om allt de gjort och vill göra, och där oppositionspartierna kontrar med att peka på att det inte räcker.

Provocerande är att samtliga riksdagspartier, som i största enighet ställt sig bakom 74 av landsbygdskommitténs 75 förslag, inte verkar minnas vad de sagt och tyckt. De har ju själva tagit fram alla förslagen som är grunden för debatten. Än mer provocerande är att det här är regeln och inte undantaget. Den här undvikande strategin har använts flera gånger förut.

I klartext: Precis som med jämställdhet spelar det ingen roll hur överens våra nuvarande riksdagspartier säger sig vara om att satsa på lands- och glesbygd. När det kommer till kritan är de ännu mer eniga om att inte göra något alls. Det här handlar om makt och tolkningsföreträde. Det handlar också om ryggrad. Feministiskt initiativ verkar vara det enda partiet som vågar se, tala om och utmana strukturer vars syfte är att behålla rådande maktordningar.

Vi ser landsbygder som fundamentet för vår framtid – ekonomiskt, miljömässigt, socialt, materiellt, demokratiskt och politiskt. Lands- och glesbygd har en helt avgörande roll för en hållbar samhällsutveckling. Mänskliga rättigheter ska inte bero på var du bor. Målet för vår politik är att skapa ett rättvist, jämställt och jämlikt samhälle. Vi vill trygga rätten till hälsa, arbete, bostad, trygghet, utbildning och social omsorg. Ideellt arbete ska inte vara en förutsättning för tillgång till grundläggande service. Välfärden ska vara likvärdig i hela landet.

Det här innebär i praktiken exempelvis att vi i vår skuggbudget satsar 3,5 miljarder mer än nuvarande regering på bredbandsutbyggnad och statlig samordning via PTS Bredbandsforum. Fungerande infrastruktur och mer likvärdiga villkor är avgörande faktorer för företagande i hela landet. Förutom diversifierade arbetsgivaravgifter kommer vi att öka satsningarna på järnvägsunderhåll och värna det statliga stödet till kommersiell service. Det här är bara ett axplock.

Alla som bor i lands- och glesbygd vet att den enskilt viktigaste frågan är att utmana den urbana normen, inte bara i ord utan även i handling. Det handlar om fundamentala förändringar och är långt mer övergripande än elcyklar och strandskydd.

Klyftorna växer och merparten av de investeringar som görs leder till ökad koncentration och att stora städer växer. Resurser behöver fördelas på nya sätt och rådande maktordningen utmanas – på riktigt.

För att vända utvecklingen måste Sverige investera på och i lands- och glesbygd. Vi kan och bör dra lärdomar från den verkningsfulla och effektiva regionalpolitiken i Norge. Kan vi skapa en livskraftig lands- och glesbygd? Klart vi kan!

Gita Nabavi

Partiledare, Feministiskt initiativ

Inez Abrahamsson

Riksdagskandidat och talesperson för lands- och glesbygdsfrågor, Feministiskt initiativ

Publicerad i Nya Wermlands-Tidningen, 2018-06-13. https://nwt.se/asikter/debatt/2018/06/13/fina-ord-om-landsbygden-men-hander