Ingenting motiverar att inte följa det som riksdagen bestämde 2010. Att regeringen inte fullföljt detta beslut är ett svek av historiska dimensioner. Vi kompromissar inte med folkrätt eller med mänskliga rättigheter.

Plats: det Osmanska riket under första världskriget. År: 1915. Under natten mellan den 24 och 25 april arresterades, deporterades och mördades flera hundra armeniska politiska, intellektuella och religiösa ledare i den osmanska huvudstaden Konstantinopel. Under de efterföljande veckorna mördades ytterligare flera tusen ledande armenier. Det var tvångsdeportationer, avrättningar och framkallad hungersnöd. Människor brändes till döds. Hundratusentals dog av hunger och törst. Kvinnor våldtogs, fördes bort och såldes på slavmarknader.

Dessa tragiska händelser benämns ofta som Folkmordet 1915, armeniska folkmordet eller, av framförallt assyrier och syrianer, som Seyfo. Över 1,5 miljoner människor beräknas ha mördats.

År 2009 beslöt Socialdemokraternas kongress att trycka på för att riksdagen skulle erkänna folkmordet. Ett sådant erkännande har redan gjorts av Frankrikes och Tysklands respektive parlament och av IAGS (The International Association of Genocide Scholars). Den 11 mars 2010 röstade riksdagen för en reservation som meddelade regeringen att Sverige borde erkänna folkmordet. Den dåvarande alliansregeringen vägrade, genom utrikesministern Carl Bildt, att uppfylla riksdagens beslut. Den nuvarande statsministern Stefan Löfven (S) lovade i april 2014 att fullfölja det: ”Har vi fattat beslut om det i riksdagen så ska vi naturligtvis fullfölja det”, sa statsministern till bland annat Assyria TV.

Nu, åtta år senare, vägrar regeringen att uppfylla sitt löfte. Detta samtidigt som Turkiets ambassadör Emre Yunt har varnat för de konsekvenser som ett erkännande skulle ha för Sverige (https://www.svt.se/nyheter/lokalt/sodertalje/efter-lofvens-folkmordsbesked-nu-stottas-han-av-turkiet): ”Vi påtalar att det enbart har en negativ effekt på relationen mellan Turkiet och Sverige.” Assyriska och Syrianska riksförbundet uttrycker sin stora besvikelse. Feministiskt initiativ delar denna känsla. Detta är ett svek av historiska dimensioner. Ingenting motiverar att inte följa det som riksdagen bestämde 2010.
Feministiskt initiativ kommer att arbeta för att fullfölja riksdagens beslut när vi kommer in i riksdagen. Vi kompromissar inte med folkrätt eller med mänskliga rättigheter.