9 oktober släppte FN:s klimatpanel IPCC sin senaste rapport som behandlar de konsekvenser temperaturökningar om 1,5 respektive 2 grader har för miljön och klimatet. Läsningen lämnar oss med en känsla av domedag, och rapportförfattarna gör det mycket tydligt att vi måste agera kraftfullt och vi måste agera nu.

Feministiskt initiativ driver en miljöpolitik med fokus på klimaträttvisa och synen på människan som en del av naturen, inte herre över den. Vad som blir tydligt i rapporten från IPCC är att det är just ett sådant perspektiv som kan möjliggöra förändring. Vi kommer inte kunna stoppa klimatförändringarna och genomföra nödvändig omställning genom att utveckla ny teknik som möjliggör status quo. Vi måste istället göra en helomvändning i synen på vår makt över sakernas tillstånd, men framför allt i vilka rättigheter och skyldigheter vi har gentemot naturen, djuren och de människor vi delar vårt jordklot med.

En feministisk miljö- och klimatpolitik synliggör de patriarkala och människocentrerade (antropocentriska) strukturer, samt det tillväxtfokuserade kapitalistiska systemet som försatt oss i knipa, och som burit fram västvärlden till ett överflöd i orimliga proportioner på bekostnad av liv och hälsa hos människor i de delar av världen som nu drabbas av extremväder såsom torka, översvämningar och svåra stormar. I kriserna som följer av dessa extremväder förstärks patriarkalt och väpnat våld. I flyktingläger saknas skydd och sanitet för kvinnor, barn och mammor lämnas kvar när papporna flyr, och Sverige omöjliggör familjeåterförening vilket givetvis drabbar dessa kvinnor och barn i första hand.

I Sverige gapar vi över huruvida en flygskatt är effektiv eller inte, och ena handen motar bort de människor som flyr hit från den misär vår livsstil orsakat, medan den andra köper en till bil och bokar en resa till Thailand.

En feministisk miljöpolitik uppmärksammar att människan inte står över jordklotets ekosystem. Vi är en del av dem. Forskning berättar också att kvinnor tenderar att ta ett större ansvar för klimatet och sina medmänniskor. Fler kvinnor cyklar och åker kollektivt, fler kvinnor handlar ekologiskt, fler kvinnor är veganer och vegetarianer, och när kvinnor får delta i politiska beslut tenderar vi att besluta på ett sådant sätt att det gynnar kollektivet, inte individen. Detta är inte en nedärvd, kvinnlig essens, men likväl en socialt konstruerad egenskap hos gruppen kvinnor, grundad i upplevelsen av patriarkalt förtryck.

Det är dags att vi tar fasta på feministiska värderingar i arbetet för att stoppa klimatförändringarna. Vi är inte större än vår del i ett globalt ekosystem, och vi har en skyldighet att börja erkänna konsekvenserna av våra val. Sverige kan och bör vara ett föregångsland, och det finns en rad åtgärder vi kan göra redan idag:

• Inför ett globalt konsumtionsmål för nollutsläpp 2040. Detta mål ska innefatta såväl ekologisk som social hållbarhet, där Sveriges konsumtion och produktion lokalt som globalt ska ta hänsyn till ekosystem, biologisk mångfald och tillgången till resurser, och även rätten till hälsa och välbefinnande hos de arbetare som berörs av Svensk konsumtion.
• Divestera AP-fonderna. Våra pensionspengar ska inte agera medfinansiär i smutsiga fossila verksamheter och vapenhandel. Sverige måste omedelbart avskaffa sina placeringar i miljö- och människovidrig verksamhet och istället investera i arbetet för att rädda miljön och stoppa klimatförändringarna.
• Avskaffa klimatskadliga subventioner och gör det dyrare att släppa ut. Idag subventionerar svenska staten en mängd verksamheter med stor negativ påverkan på miljön. Allt från konstgjord andning till mjölkindustrin till att blåsa luft under vingarna på flygplatser som borde lagts ner för länge sedan. Vi måste omedelbart rikta om subventioner till verksamhet som möjliggör omställning och införa kostnadshöjningar såsom flyg- och köttskatt för att underlätta miljövänliga livsval.

Vi har alla fakta på bordet och det är dags att börja agera.