Soraya Post, EU-parlamentariker

Europa är vi, alla

24 maj 2019

Kultur behandlas ofta som en icke-fråga i EU-sammanhang. Dels för att kunskapen om europeisk kulturpolitik är låg, dels för att kultur generellt har låg politisk status. Vi menar istället att kulturpolitiken är fundamental för ett demokratiskt och öppet samhälle. Inte minst i tider då en nationalistisk högerpopulism är på stark frammarsch i Europa. 

Gruppfoto på Feministiskt initiativs alla kandidater till EU-parlamentet

Fotograf: Eleonore Andersson

I projektet New Narrative for Europe, initierat av Europakommissionen, lyfts frågan om det europeiska kulturarvet. De tendenser vi ser där kan närmast beskrivas som slags europeisk nationalism. Ett av målen med projektet är att ge röst åt konstnärliga, kulturella, vetenskapliga och intellektuella aktörer, som ska klargöra vad Europa står för. Den ”europeiska andan” ska användas för att föra Europa närmare sina invånare genom konst och vetenskap. I projektets deklaration, ”The Mind and Body of Europe”, författad av en grupp europeiska kulturarbetare med framskjutna positioner i det internationella kulturlivet, står det att ”Europa är en identitet, en idé och ett ideal.”

Häromdagen kom nyheten att EU:s kulturutskott vill satsa 460 miljarder kronor över en sjuårsperiod på att stärka den europeiska identiteten. Stefan Jonsson, professor i etnicitet vid institutet för forskning om migration, etnicitet och samhälle, säger i sin kommentar att ”nästan varje idé som försöker ena ovanifrån, bidrar bara till att öka splittringen underifrån”.

På liknande sätt kan vi se hur begreppet ”svenska värderingar” används för att begränsa vårt tänkande kring vad det innebär att vara svensk. Och för att skapa splittring.

Naturligtvis finns det skillnader mellan olika kulturer och naturligtvis går det att uppleva en gemenskap inom en viss kultur. Men det finns inte någon gemensam berättelse eller något värderingssystem som alla inom ett visst geografiskt område delar. Kulturer präglas av många saker, som pluralism och paradoxer, lokala traditioner, klass, utbildning, tro, boende i storstad eller glesbygd. Och de förändras hela tiden.

Gemensamt för den här typen av politiska projekt, varav New Narrative for Europe är ett, är en bristande problematisering av de delar av historien som inte uppfattas som stolta. Vilken plats kommer definierande drag av europeisk kulturhistoria – kolonialism, rasism, sexism, militarism, fascism, miljöförstöring och ekonomisk exploatering för att nämna några – att ha, när vi talar om europeisk anda? Vår gissning är att de kommer att städas bort och ersättas med fina ord som demokrati, jämlikhet och hållbarhet.

I kombination med den växande högerpopulismen borgar denna homogeniserande kultursyn för en kulturell katastrof. Vi, som är Feministiskt initiativs kandidater till EU-parlamentet, har erfarenhet som kvinnor, rasifierade, arbetarklass, politiska flyktingar, sexuella och etniska minoriteter och boende i glesbygd. Erfarenheter som manar till aktsamhet. Vi vet vad det innebär att inte passa in i en berättelse som formas uppifrån och vi vet vad det innebär när historien utnyttjas och förvrids av makten, för att skapa enhet för vissa. Vi vågar gissa att våra erfarenheter inte kommer att rymmas inom den nya europeiska andan.

För några år sedan publicerade den polska, konservativa högertidningen wSieci ett nummer med titeln ”Den islamiska våldtäkten av Europa”. Omslaget pryds av en blond kvinna draperad i en EU-flagga. Hon blir attackerad av mörkhyade händer från alla håll. Den här bilden av vårt samtida Europa är talande. Den visar så tydligt nyfascismens mycket framgångsrika strategi för att skapa splittring, oro och ge en grogrund för tilltagande rasism. En giftig cocktail av rasism, islamofobi och aggressiv anti-feminism. Den här bilden ligger som ett filter över stora delar av den samtida politiska diskussionen. Den äter sig ända in i den progressiva vänstern. Men Feministiskt initiativ står kvar. Vi kommer aldrig att acceptera att jämställdhetsfrågan exploateras av rasistiska agendor.

Ironiskt nog är det ofta konservativa och nyliberala aktörer som talar mest om gemensamma värderingar, den egna kulturens förträfflighet och ”de andras” kulturella underlägsenhet. Samtidigt är det dessa aktörer som konsekvent drar undan förutsättningarna för ett levande kulturliv, en demokratisk folkbildning och en tillgänglig välfärd. I flera kommuner där Fi är representerade, har olika typer av borgerliga allianser skurit kraftigt i verksamheter som möjliggör ett demokratiskt och brett samhällsdeltagande. Bibliotek läggs ner, bidrag till kulturskolan försvinner, fri kultur beskärs kraftigt, aktivitetshus och demokratiska mötesplatser blir av med ekonomiskt stöd.

Feministiskt initiativs syn på kulturarvet bejakar den pluralism som alltid är utgångspunkten för kulturellt skapande och tradition. Tidigare har kulturarvet definierats som ett enhetligt arv som ska spegla en gemensam nationell eller europeisk historia. Ett sådant synsätt leder till en ofullständig bild av det förflutna. Det återskapar en föreställning om att alla inom vissa geografiska gränser lever med samma erfarenheter och ignorerar kulturell gränslöshet. Det förflutna används i samtiden för att skapa tillhörighet och makt. Därför utgör kulturarvet alltid en arena för politisk konflikt.

Samtidigt pågår ett aktivt arbete bland engagerade aktivister, kulturarbetare, journalister, hembygdsföreningar, arkivarier och forskare för att belysa olika historiska rörelser, levnadssätt och grupper som tidigare osynliggjorts. Vi vill verka för att främja dessa verkliga, spretiga, brokiga, heterogena, rörliga och gränslösa kulturarv. Underifrån och i förändring. I ett aktivt samtal om det förflutna och dess historiebeskrivningar. Vi arbetar för att stärka folkkulturella former, så att dessa kan fortsätta att utvecklas, breddas och inkludera allt fler kulturyttringar. De samtida och folkliga traditionerna är dynamiska processer, som i relation med globala utbyten skapar vidareutveckling av det lokala.

Kulturarv är alldeles för viktiga för att politiken ska tillåtas skapa något som inte finns – kulturell enhetlighet och avgränsning. Genuin gemenskap kräver nyfikenhet och öppenhet inför våra olikheter, oväntade likheter, och inför det allmänmänskliga. Vi satsar mer än gärna stora pengar på immateriella och materiella kulturarv, liksom samtida och traditionella konst- och kulturformer, men då ska fokus ligga på lokala perspektiv liksom jämlika utbyten på gräsrotsnivå mellan aktiva kulturutövare.

Rörelser som ”Folkmusiker mot rasism” har i Sverige visat att dessa aktiva kulturutövare inte går med på att kidnappas för nationalistiska syften. Vi behöver liknande röster på EU-nivå.

Vi lovar att föra fram de rösterna. För Europa är vi, alla.

Soraya Post, EU-parlamentariker
F!, Stina Svensson, EU-kandidat
Jaime Gomez, EU-kandidat
Toktam Jahangiry, EU-kandidat
Joakim Månsson Bengtsson, EU-kandidat
samt Feministiskt initiativs kulturutskott

Fler Röster

Vår politik

Feministiskt initiativ är en demokratirörelse. Vi försvarar de mänskliga rättigheterna, förnyar politiken och förändrar makten. Med kärleken som drivkraft vill vi skapa ett jämställt samhälle där alla människor har samma rättigheter och möjligheter inom livets alla områden.
Vår politik