Idag 18 september presenterade S/MP-regeringen sin budget för 2020. Då den är framförhandlade med L och C, och kan räkna med stöd från V så kommer den troligen gå igenom, efter den så kallade “januariöverenskommelsen” som är till för att undvika förra årets kaos där M/KD fick igenom sin undermåliga budget med hjälp av SD.

Att landet inte styrs av M/KD/SD är vi i Feministiskt initiativ väldigt tacksamma över. Samtidigt så visar den här höstbudgeten med all tydlighet priset som har behövts betalas för detta. Budgeten är till sin helhet mest till höger i det politiska spektrat, och gynnar speciellt män med hög inkomst, ökar på klyftorna både mellan rik och fattig (ojämlikhet) och mellan män och kvinnor (ojämställdhet). Ser man specifikt på reformerna kring skatter och transfereringar så ser man att ca: Två tredjedelar går till män och bara en tredjedel till kvinnor. Att avskaffa värnskatten på inkomster över 59 000 kr/månad är inte en könsblind reform – det är att ge mer pengar till redan rika män. 

Men det är inte bara en högerbudget – det är också en budget som tydligt går åt traditionella värderingar. Efter de 6 miljarderna till att avskaffa värnskatt är den näst största kostnadsposten 5 miljarder extra per år till Försvarsmakten. Det är en svensk myndighet bland andra i vår offentliga sektor, men till skillnad från den kvinnodominerade välfärdssektorn så vilar militära satsningar enligt FI på låg grad av evidens och mätbar nytta för invånare. Istället menar vi att den här typen av satsningar i stor utsträckning utgår från tradition och en förlegad tanke om att försvara nationens gränser mot en hypotetisk invasion istället för att se till behovet av att skydda våra invånare här och nu mot närvarande säkerhetshot och risker.

På klimatområdet ser vi i Fi också med oro på hur den teknikoptimistiska och ingenjörsmässiga tilltron till ‘grön tillväxt’ flödar genom alla regeringens satsningar. Fi ser visst värde i satsningar på biogas till bilar, bonus/malus-systemet för bilar har en lovvärd tanke, men de vilar på en grund av nyförsäljning av bilar och ökad transportvolym. En effektivt klimatpolitik kan inte syfta på tillväxt och ställa om i marginalen. Fi menar att vi måste använda statsbudgeten för att ställa om själva volymen på vår konsumtion och produktion, inte bara ett par klimatsmarta val.

Som helhet så visar statsbudgeten att statens finanser går väldigt bra och vi menar att det finns utrymme för betydligt mer expansiv finanspolitik ( Läs mer om det här ). Staten går bra, men Sveriges kommuner och regioner gör inte det. Staten borde ta sitt ansvar för välfärden och tillskjuta betydligt mer pengar till kommuner och regioner. Där S/MP/C/L föreslår 5 miljarder så har Fi föreslagit över 30 miljarder. Det är ute i verksamheterna, nära invånarna, som överskottet behövs – inte som avbetalningar på statsskulden.

Naturligtvis finns det också mycket som är lovvärt i budgeten. Satsningarna på glesbygden är nödvändiga, även om Fi skulle prioritera kommunal service framför en skattesänkning för vissa glesbygdsboende. Satsningar kring HBTQ-personers rättigheter (14 miljoner) och mot rasism (10 miljoner) är också i rätt riktning, men skulle behöva en till nolla efter sig för att få effekt.

Nu sitter inte Feministiskt initiativ i riksdagen, men hade vi gjort det så hade det ökat chanserna för ett rent rödgrönrosa regeringsunderlag och budget, och inte dessa mittenkompromisser. Vi har i vår alternativa statsbudget, inför valet 2018, (se här) visat på vilka våra ingångspunkter i en sån förhandling skulle vara. En budget som vågar höja skatten, omfördela från resursstarka grupper till reurssvaga och satsa på klimatet är vad Sveriges invånare är värda. Vi hoppas kunna vara med och forma en sådan budget efter nästa val.

Martin Jordö,
ekonomipolitisk talesperson