
Bästa medlemmar och vänner i kampen!
23 december 2021Vi närmar oss ett bokslut för året och snart går vi in i ett nytt år. För Fi innebär det också att vi snart går till valkonferens både nationellt och lokalt och gör oss redo för valet 2022 där Fi ställer upp på alla nivåer.
Pandemin fortsätter göra sitt tydliga avtryck och har för oss som parti bland annat gjort det svårt med fysiska möten som är så viktiga för att samla kraft. Däremot har det politiska utvecklingsarbete fortsatt och vi har fortsatt vårt arbete innanför såväl som utanför maktens rum. På ett personligt plan har det varit ett år med mycket arbete och lite utrymme för vila. Vi började året med förberedelse för vår första digitala kongress och vi avslutar med att arbeta med vår valstrategi och valplattform för 2022 inför valkonferensen i februari.
Kvällar och helger har många gånger, och för många av oss, gått till Fi och vårt arbete för en feministisk och antirasistisk värld. När samhällsklimatet känts kallt, vilket det ofta tyvärr gör, känns det tryggt att få utlopp för frustration och sorg inom våra politiska rum. Fi har varit och är min och mångas frizon där idéer om framtiden och visioner för ett tryggare och vackrare samhälle får utrymme och respekt, utan ifrågasättande eller förminskning. Det är viktigt att det finns ett parti som står för något större och bättre och som ger plats till hopp och optimism utan att lämna någon efter.
Jag började mitt engagemang i Fi för att förändra vårt socialförsäkringssystem och i synnerhet vårt pensionssystem. System som lämnar många grupper utanför. Jag är engagerad för att alla ska få en trygg pension och jag gör det för att mina föräldrar ska undvika att bli fattigpensionärer. För som pensionssystemet ser ut idag så kommer den som inte levt i över 40 år i Sverige att få fattigpension utan tillgång till full garantipension och med en låg allmän pension. Detta är ovärdigt och inom dagens rikspolitik ser det tyvärr inte ut att finnas en ljusning för dagens utrikesfödda och övrig pensionärer som behöver ett helt nytt pensionssystem för att kunna leva utan skam och beroende av sina nära och kära.
Mina föräldrars livssituation är en viktigt del av min kamp och mitt politiska arbete, men jag är mer än en politisk varelse. Jag är en människa som vill må bra, som vill ha balans i livet mellan hälsa, familj, vänner och arbete. En balans jag idag inte har. En balans dagens arbetslinje och arbetssamhälle inte understödjer. Jag kämpar för mina föräldrar, men har samtidigt inte tid att träffa dom. Så kan och vill jag inte ha det. Hälsan måste gå först och det var jag tydlig med när jag först fick äran och förtroendet att vara med och leda Fi. Jag vill inte gå in i en vägg för engagemangets skull och jag vill visa på det i både teori och praktik. Att ständigt vara stressad och upptagen är inget jag ser som beundransvärt eller inspirerande. Därför vill jag sluta innan jag blir utbränd, för kampen är ett maraton och ingen sprint.
Jag har därför efter en lång tankeprocess tagit beslutet att avgå som partiledare efter vår valkonferens i februari 2022. Jag kommer inte ställa upp på någon lista och kommer ta paus på obestämd tid från allt ideellt engagemang. Jag vill tydliggöra att det inte handlar om att jag inte känt en avlastning och glädje av att ha fantastiska Teysir som kollega, utan beslutet handlar om helt andra faktorer.
Det grundar sig i två saker: min hälsa och tiden jag lägger på mig själv och mina närmaste. Jag har sedan grundskolan varit aktiv i civilsamhället och har så länge jag kan minnas haft något för mig på fritiden som handlar om politiskt arbete. Jag har sedan tio år tillbaka haft olika engagemang som tagit ALL tid, som givit mig mycket lärdomar, vänner, glädje men som också kommit med en stor stress och ett fullbokat liv. Jag har under senaste åren som aktiv i Fi haft partiet med mig i tankarna både när jag går och lägger mig och när jag vaknar, både med kreativa idéer men också med en hög stressnivå. Det har alltid varit ”mycket nu” och jag har samtidigt haft ett heltidsarbete vid sidan av Fi. Under denna period har jag tyvärr inte heller alltid varit frisk och haft olika åkommor och har även haft det turbulent omkring mig vilket tagit både kraft och lust.
Det handlar inte för en sekund om tvivel på vår politik och vårt syfte. Jag tror på vår politik mer än något annat och det blir tydligare för varje dag. Jag är så stolt över det arbete våra kommuner och regioner gör och jag är så glad över den utveckling som skett och sker i styrelsen och bland våra olika grupper såsom valberedningen, revisorer och kommunikation för att nämna några. Jag har varit rädd för att lämna nu då det skulle kunna skicka en signal om att Fi faller, partiledarna ger upp och att det inte är ett parti att lita på. Men jag kan inte stanna för någon annans skull när jag mår som jag mår och när energin inte finns där. För med ett så stort ideellt uppdrag och en kommande valrörelse så vet jag inte hur ska skulle få ihop det med mitt arbete, hälsa och familj. Samtidigt känner jag också att det är precis just nu som vi behövs, när den politiska utvecklingen i mycket går emot det vi kämpat och kämpar för, men det behöver inte betyda att det måste vara jag som fixar det. Därför är jag också glad över vårt interna arbete med att bygga en trygg organisation där alla medlemmar och aktivister är viktiga men där ingen ska vara oumbärlig.
Vi vill så mycket samtidigt som majoriteten gör detta helt ideellt. Jag tror på ett starkt Fi som håller i längden och som jobbar långsamt och har blivit mer övertygad med vikten att jobba lokalt innan vi går vidare nationellt. Det finns massvis med människor inom Fi och utanför Fi som kommer göra viktiga saker för den politiken vi vill se och jag ser fram emot att tipsa om personer och heja på. Det måste vara hållbart. En organisation kan inte vila på oumbärliga människor som egentligen inte orkar eller mår bra, utan vi måste byta av och visa på att det är ok att sluta, ta en paus och göra det en behöver så länge en behöver. Vi behöver vara en stor rörelse där många gör lite istället för få som gör allt. Hälsan och balansen kommer först och därför är jag även stolt över att vi prioriterar dessa frågor både internt men också i vårt valplattform där förkortad arbetstid ihop med en god folkhälsa är några av våra viktigaste frågor framöver.
Jag hoppas ni förstår, att jag inte gör er allt för besvikna och ledsna och framför allt hoppas jag vara en gladare och piggare människa som kan hålla i längden för att även komma tillbaka med ny kraft och nya idéer. Detta brev är mer dramatiskt än vad det hela är, för det här fixar sig och jag är så trygg i våra medlemmar, föreningar, vårt syfte och i Teysir. Jag ser fram emot att jobba ihop med kraft fram till februari och utveckla en valstrategi tillsammans med medlemmar och styrelsen.
Tack för allt du som medlem gör, gjort och kommer att göra och tack för att du givit mig det vackra förtroendet att leda vår rörelse tillsammans med er. Jag tar inte er tid och energi för givet och inte heller ert förtroende.
Jag slutar i februari men det betyder inte att du inte kan börja engagera dig redan nu tillsammans med mig och alla andra inom Fi. Vi behöver bli fler och bli bättre på att bjuda in fler till engagemang. Många av de som idag inte engagerar sig gör det enligt studier antingen för att de inte har tid, eller för att de aldrig fått frågan.
Därför ställer jag nu dig frågan – Vill du engagera dig i Fi? Hör då av dig till din lokalavdelning, kika in aktuella uppdrag eller kontakta mig på [email protected] om du vill höras eller har frågor om hur du kan ta ditt engagemang vidare.
Massa kärlek
Farida