Konventionen om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet, Istanbulkonvention, är en internationell konvention inom Europarådet med syfte att förebygga och bekämpa våld mot kvinnor och flickor samt våld i nära relationer. Konventionen upprättades den 11 maj 2011 och trädde i kraft den 1 augusti 2014. I mars 2019 hade 45 stater samt Europeiska unionen undertecknat konventionen.

Istanbulkonventionen är det första juridiskt bindande regionala instrumentet om våld mot kvinnor i Europa och fastslår att våld mot kvinnor är könsrelaterat på strukturell nivå och att det är ett brott mot de mänskliga rättigheterna.

Organisationen UN Women påpekar med all rätt att ”våld mot kvinnor har många former – i hemmet, i nära relationer, sexuella trakasserier, kvinnlig könsstympning, barnäktenskap, trafficking, sexuellt våld i krig och mord”. En förutsättning för att konventionen kan genomföras är att länder utvecklar konkreta åtgärder för att förebygga och stoppa alla dessa former av könsbaserat våld.

Världen har sett hur Turkiet under Erdoğans ledning har använt statsapparaten för att säkerställa makten och driva landet i auktoritär riktning. Människorättsorganisationer har visat i rapport efter rapport att Turkiet kränker mänskliga rättigheter och utövar statlig terror mot det kurdiska folket.

UN Women har rapporterat att under coronapandemin har våldet ökat mot kvinnor i Turkiet. År 2020 mördades minst 300 kvinnor. Nu drar president Erdoğan tillbaka sitt land från konventionen genom ett presidentdekret. Som argument hävdas att konventionen är ett hot mot familjen och dessutom ”normaliserar homosexualitet”. På detta sätt, försöker de mest konservativa grupperna i Turkiet vinna utrymme och ytterligare begränsa kvinnors rättigheter i landet. Samma tendenser har redan setts i Polen.

Feministiskt initiativ uttrycker sin solidaritet med alla som protesterar mot Erdoğans beslut, samt med alla organisationer i det civila samhället i Turkiet som arbetar för demokratiutveckling och för kvinnors, HBTQ-personers, kurders och andra förtryckta gruppers rättigheter. Vi uppmanar den svenska regeringen att använda alla tillgängliga medel för att få Turkiets regering att inte lämna Istanbulkonventionen och att kräva skydd för kvinnor och HBTQ-personer i Turkiet.