Martin Jordö, Ekonomipolitisk talesperson

Äntligen satsar regeringen pengar! Fast på fel saker...

21 september 2020

Efter flera veckors presskonferenser med miljardregn över olika samhällssektorer så presenterade finansminister Magdalena Andersson (S) till slut den 21 september regeringens budget för 2020.

Jag vill utbrista ett “Äntligen!” när Sverige till slut får en expansiv finanspolitik med över 100 miljarder i satsningar. Det är precis det Fi länge förordat för Sverige – men det krävdes en Corona-kris för att regeringen skulle fatta att vi haft rätt hela tiden. Men den där glädjen förbyts sen i en djup suck när det står klart att över en tredjedel av pengarna går till skattesänkningar och lättnader för företag.

Budgeten är som vanligt framförhandlad med L och C, och de har fått igenom sin destruktiva tankar om att sänkt skatt. Förra året rykte värnskatten, och nu ska inkomstskatt och företagsskatt sänkas. Det bisarra är att Vänsterpartiet i realiteten är en nödvändig del för att få igenom den här budgeten, och därmed kan sägas ge sitt tysta stöd till dessa skattesänkningar. Det är svårt att lasta dem för det då alternativet är budgetkaos och M/KD-budget med SD-stöd.

Det är svårt att bedriva progressiv politik när 60% av svenska folket har röstat till höger, och det hade Feministiskt initiativ också fått förhålla sig till. Men det måste skära i hjärtat hos Socialdemokrater och Vänsterpartister när de släpper igenom den här budgeten. För mitt i Corona-kris så redovisar Sveriges regering åtgärder som kommer öka skillnaden mellan rika och fattiga, och som kommer öka skillnaderna i inkomst mellan män och kvinnor. Sverige är i en kris, och som vanligt så är det de som är mest missgynnade som drabbas värst.

Extra tydligt märks detta i det jämställdhetspolitiska bilagan om ekonomin för män och kvinnor i Sverige. Den lever en undanskymd tillvaro och får sällan stå i fokus på presskonferenser. Kanske är det för att regeringen skäms över att administrera en utveckling där den ekonomiska jämställdheten mellan män och kvinnor inte alls blir bättre, utan tvärtom ännu sämre. Det går på tvärs med alla uttalanden, målsättningar, och till och med riksdagens nu 15 år gamla jämställdhetspolitiska fastlagda mål. Inga rosa röster driver på – och mäns kapitalinkomster drar ifrån kvinnors. Regering fifflar med graferna för att försöka visa att socialförsäkringar och bidrag ger tillbaks lite mer till kvinnor som grupp, men visar inte lika tydligt att varje enskild kvinna får mindre i socialförsäkringar än en enskild man – för ersättningarna är ju inkomstbaserade, och löneskillnaderna fortplantar sig genom hela systemet. Värst är det för pensionärer, där tusentals kvinnor, i många fall utrikesfödda, tillförs gruppen fattigpensionärer varje år.

Ekonomisk ojämställdhet ger en skillnad i makt i samhället. Att män har så mycket mer pengar än kvinnor är en grundorsak till många andra missförhållanden, där kvinnor far illa i samhället. Att verka för att minska de ekonomiska klyftorna mellan män och kvinnor är inte bara frigörande och egalitärt, det är också bland de viktigaste vi kan göra för ett tryggare, humanare och mer demokratiskt samhälle.

Magdalena Andersson (S) presenterar budgeten som en “jobb, jobb, jobb”-budget. Hon visar föredömligt hur pengar satsade på offentliga investeringar skapar tre gånger så mycket jobb som skattesänkningar. Men undviker att ta upp varför regeringen i så fall lägger 35 miljarder (!) kronor på att sänka skatten i krissituation. Den så kallade värnskatten infördes när Sverige var i kris, förra året tog Magdalena Andersson bort den. Det hade varit bättre politik att idag presentera att den ska återinföras, än att permanent ytterligare sänka skatten när välfärden behöver mer pengar!

Skattesänkningarna, som vi alla vet kommer från C och L, är inte enda problemet – det är också en budget som tydligt går åt traditionella värderingar. Och där bär S själva en stor del av hundhuvudet.
Det ska till exempel upprustas enormt inom svensk militär. Det är en paradox – när Sverige i Corona genomgår den största säkerhetskrisen sen andra världskriget – och hotet visar sig vara tydlig icke-militärt, så blir svaret ändå att satsa ännu mer på ubåtar, Patriot-missiler och JAS-plan. Hade FI:s budget fått råda så t.ex. Tyngdpunkten istället förskjutits mot krisberedskap – Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap hade haft en dubbelt så stor kostym, och de värnpliktiga hade varit utbildade i krishantering för att kunna rycka in.
När finansministern sen på fullaste allvar säger att svensken kan ta sig en stor stark på fredagen och via en liten höjd alkoholskatt känna sig stolt över att betala Försvarsmakten så vill jag bara skratta. De där männen som nu röstar SD ska vinnas tillbaka med alla medel…

Det kanske mest allvarliga bristen i regeringens budget är att MP fått igenom så lite på klimatområdet. Med stora ord presenteras en “Grön omstart” för Sverige, men i själva verket så rör det sig som helhet om fortsatt tillväxtpolitik, skapa jobb och öka privat konsumtion. Systemkritiken och omställningen för att ha en chans att nå Paris-målen saknas helt, det är miljöteknik, biobränslen och laddstolpar under ett ‘grön tillväxt’-mantra som inte förstår problemets magnitud eller hur fort vi måste vända utvecklingen. Svensken är en planetens värstingar, och vår konsumtion är ca: 10 gånger för hög. Det löser vi inte med mer BNP-tillväxt, vi måste börja titta på arbetstidsförkortning, basinkomst och hur vår ekonomi kan fungera utan ständig expansion.

Fi välkomnar att staten nu ger mer till kommuner och regioner. Budgeten lånar upp pengar på riksnivå, och fördelar ut pengarna där det behövs. Det är mycket bra, för vi har ett strukturproblem där staten vältrat över allt mer ansvar på speciellt kommuner som inte själva har möjlighet att satsa. Det får dock inte bli engångs-satsningar, staten måste kontinuerligt fördela ut pengar från t.ex. skatt på kapital till landets kommuner – de som driver huvuddelen av den invånarnära välfärden. Fi vill satsa på sociala investeringar – och i det ingår bättre kommunal service.

Till regeringens budget så presenteras också satsningar på trygghet och mot kriminalitet. Det är bra – vissa mäns våld och gränsöverskridande är ett konstant samhällsproblem, och forskningen vet vad som orsakar kriminalitet. Det regeringen missar är att den farligaste platsen för en kvinna fortfarande är i sitt eget hem. Brotten på gatan bleknar i allvarlighetsgrad och omfattning jämfört med de tiotusentals misshandelsfall och våldtäkter som sker i lägenheter och hus runt omkring i Sverige. Men eftersom det är opinionsmässigt mindre tryck på att få stopp på mäns våld mot kvinnor och hedersvåld så satsar regeringen hellre på våld i offentligheten, dvs mäns våld mot män. Det är en jämställdhetsmiss, och återigen så är det kvinnors liv och säkerhet som nedprioriteras.

En annan politik är möjlig som sätter människor först, och som ökar jämlikheten och jämställdheten. Men då krävs det andra samarbetspartners för S och MP. Då krävs ett till parti med en ekonomisk politik som står både till vänster, men som också tar klimatet på allvar i Sveriges riksdag.

Feministiskt initiativ har i valbudget 2018, (se här) visat på hur vi vill satsa på samhället och invånarna. Vi hade också 100 miljarder i satsningar  – men eftersom vi inte lägger pengarna på att sänka inkomstskatt eller biffa upp militären så fanns pengar kvar. En rosa budget är en som vågar höja skatten, omfördela från resursstarka grupper till resurssvaga och satsa på klimatet. Det är vad Sverige och världen behöver. Vi hoppas kunna vara med och forma en sådan budget efter nästa val.

 

Martin Jordö,
ekonomipolitisk talesperson

Fler Röster

Vår politik

Feministiskt initiativ är en demokratirörelse. Vi försvarar de mänskliga rättigheterna, förnyar politiken och förändrar makten. Med kärleken som drivkraft vill vi skapa ett jämställt samhälle där alla människor har samma rättigheter och möjligheter inom livets alla områden.
Vår politik