Ingen har undgått de senaste veckornas rapportering kring situationen vid Ukrainas gränser där Putins ryska regim mobiliserat ett stort antal trupper och hotar med militärt våld. Detta har lett till många starka reaktioner i Sverige där de mest högljudda på högerkanten vill att Sverige ska ta steget fullt ut och gå med i Nato, och passar samtidigt på att kräva ännu mer pengar till militär.

I det svenska civilsamhällets ögon pågår en militär upprustning och militarisering av samhället som bara eskalerar. Försvaret mobiliserar och stridsfordon rullar nu bland boende på Gotland och fullt utrustade soldater patrullerar i Visbys hamn. Försvarsmakten påpekar att ”insatsen ska ses som anpassning till det spända läget mellan Ryssland och Ukraina.”

Det är klart att Rysslands agerande i området upplevs som aggressivt och flera handlingar som annekteringen av Krim halvön strider mot internationell rätt. Putin representerar en politik som står för nationalism och militarism. Men det är i den här typen av scenarier som dialog- och kommunikationskanalerna måste förbli öppna för att fredliga lösningar ens ska vara möjliga, så vi kan undvika väpnade konflikter som vi vet påverkar hela civilbefolkningen, och framförallt kvinnor och barn.

I det här läget är det av största vikt att komma ihåg att Sverige har ett värdlandsavtal med Nato, vilket innebär att Natos styrkor kan använda baser i Sverige. De senaste regeringarna har även fördjupat samarbetet med Nato, en militär allians som har kärnvapen och som har visat en aggressiv karaktär, vilket framgår av dess roll i till exempel Irak och Libyen.

Det är häpnadsväckande hur det alltid finns pengar för att öka Sveriges militära kapacitet samtidigt som vitala samhällsfunktioner som vård- och omsorg, skolan och radikala åtgärder mot klimatförändringarna inte får det stöd de behöver.

Ännu en gång prioriteras militär säkerhet över mänsklig säkerhet. Militarism och våld skapar inte en långsiktig, hållbar och verklig fred utan bidrar snarare till en våldsspiral som är nära kopplad till stereotypa och destruktiva maskulinitetsnormer. Centralt i en feministisk säkerhetspolitik är att motverka orsaker till väpnade konflikter som fattigdom, ojämn resursfördelning, förtryck, marginalisering, maktlöshet och ojämlikhet.

Feministiskt initiativ kräver att regeringen ger freden en chans och stoppar militariseringen och militärupprustningen av samhället. Det enda sättet för oss att uppnå fred är att aktivt främja nedrustningsarbete och satsa på förebyggande arbete. Vi kommer aldrig att titta mellan fingrarna när Försvarsmakten vill normalisera att stridsvagnar rullar på våra gator och fullutrustade soldater patrullerar bland civilbefolkningen.

Jaime Gomez,
utrikespolitisktalesperson

Luis Lineo,
säkerhetspolitisktalesperson