Förintelsens minnesdag 27 januari

Idag hedrar vi minnet av alla de människor som förlorade livet i nazisternas systematiska folkmord på judar, romer, personer med funktionsnedsättning, hbtq-personer och meningsmotståndare. Aldrig igen ska vi låta detta fruktansvärda ske. Samtidigt frågar jag mig, kan vi verkligen garantera det i den tid vi lever i nu?

Jag tänker på nationalistiska, fascistiska strömningar i världen, i Europa och här hemma i Sverige. Jag tänker på attacker mot synagogor och moskéer, jag tänker på mordbranden mot en judisk fritidspolitiker i Lund, jag tänker på mordet på Gica.

Visst rasism och hat har alltid funnits där, men det är när politiken bekräftar rasistiska idéer genom förslag som tiggeriförbud eller ”tillfälliga” uppehållstillstånd som det förändrar samhället. Det är först då det blir ”normalt” och ”rimligt” att att söka stöd från SD, ett parti med nazistiska rötter och att ge Nordiska motståndsrörelsen – NMR, en uttalat våldsbejakande nazistisk organisation, torgmötestillstånd, demonstrationstillstånd och tillstånd att slå upp sina tält på kommunal mark.

Min Fi-kollega, EU-parlamentskandidaten Joakim Månsson Bengtsson berättar att det på Stockholms gator bor en romsk 85-årig kvinna som överlevt Auschwitz. Längre bort än så är inte minnet av nazi-Tyskland. Hon och andra romer som sover utomhus möts av hat och hot från nynazister som spottar och heilar. Längre bort än så är inte hatet idag.

Förändringen sker gradvis, men snabbt. Det är därför det är viktigt att fortsätta stå upp för alla människors lika värde och en politik som också lever upp till det. Att våga ifrågasätta makten, när hela det politiska brädet tippar högerut. För politik är inte ett spel, det handlar om det mest grundläggande av allt – människovärdet!