Rasism är strukturellt och återfinns i våra institutioner och vardag.

I dag, 21 mars, är det FN:s internationella dag för avskaffande av rasism och rasdiskriminering.

Rasism är strukturellt och återfinns i våra institutioner och vardag. FN:s konvention om avskaffande av alla sorters rasdiskriminering från 1965 (CERD) tar upp vad som är att betrakta som rasism och kravet på en stat att avskaffa organisationer som främjar och uppmanar till rasdiskriminering. Sverige ratificerade konventionen, men genomför inte fullt ut det som står i den, det borde vi!

De afrofobiska hatbrotten ökar mest av alla hatbrott i Sverige, enligt Brå. Rasistiska uttalanden, även från folkvalda politiker, återkommer kontinuerligt. Det finns en vithets- och västerländsk norm i vårt samhälle som ger luft åt rasismen. Vittnesmål från personer som utsätts för vardagsrasism berättar om hur ett rasistiskt näthat även blir till handling.

När en afrosvensk politiker blir uppsökt och knivskuren i sitt hem svämmar nätet över av fördömande kommentarer – mot den utsatte. När attacken mot en romsk kvinna inte leder till åtal men istället ytterligare attacker nästa dag. När en f.d. statsminister uttalar sig om sin egen upplevelse av att känna sig trängd när han möter människor som tigger – istället för att problematisera strukturer som skapar och upprätthåller ett vi och dom tänkande.

Dessa är bara några få exempel, från medierapporteringen den senaste tiden, på hur det skett en förskjutning i felaktig riktning i samhällsdebatten.

Rasistiska strukturer påverkar människors materiella villkor, trygghet, delaktighet, inflytande och tillgång till makt. Den politiska retoriken i Sverige blir en del av att normalisera rasism och diskriminering. Den strukturella rasismen och etniska diskrimineringen i våra institutioner visar sig genom diskriminering på arbetsmarknaden, bostadsmarknaden, i hälso- och sjukvården samt skolan. Vi i Sverige måste bryta synen på rasism och rasideologier som något som tillhör de högerextrema, när det i själva verket genomsyrar hela samhället.

I Sverige har vi lagen om hets mot folkgrupp, men lagen är otillräcklig då den inte tillämpas och är för snäv. Detta då den endast begränsar hets genom tal och skrift. Den hindrar inte rasistiska partier från att få demonstrationstillstånd eller ta sig in i parlamentariska församlingar. Nazism och fascism har kommit till makten genom demokratiska val tidigare, i Tyskland ledde det till Förintelsen. I Sverige har vi även lagen mot hatbrott, men det är få hatbrott som leder till åtal vilket givetvis urholkar hela tanken med lagen. Kommissionen mot antiziganism har bland annat gett Diskrimineringsombudsmannen (DO) kritik för att romers anmälningar faller bort och inte leder till åtal. Kommissionen påpekar även att myndigheter helt enkelt inte förstår att det som sker är ett hatbrott och går inte vidare med det.

Feministiskt initiativ kräver därför att Sverige uppfyller de åtaganden som gjorts i internationella avtal kring mänskliga rättigheter samt implementerar fullt ut FN:s konvention om avskaffande av alla sorters rasdiskriminering (CERD). Feministiskt initiativ kräver också att alla hatbrott ska prioriteras och resurser som krävs för att komma till rätta med det ges till myndigheterna. Vi får inte låta historien upprepa sig.

Läs hela artikeln i Feministiskt Perspektiv

 

Gudrun Schyman, partiledare Feministiskt initiativ
Victoria Kawesa, antirasistisk talesperson Feministiskt initiativ