Våldtäkt och sexuella övergrepp

Sex bygger på frivilligt deltagande snarare än samtycke eller tillåtelse till sex.

Tiden är inne för ett paradigmskifte vad gäller samhällets syn på sexualitet och kroppslig integritet. Dagens sexualbrottslag kräver att tvång ska ha förekommit för att en våldtäkt ska räknas som våldtäkt. Lagen medför på detta sätt en syn på människor som sexuellt tillgängliga så länge de inte gör fysiskt motstånd. Detta synsätt är inte förenligt med ett demokratiskt samhälle där människans rätt att bestämma över sin sexualitet och kroppsliga integritet värnas. En mycket vanlig reaktion vid våldtäkt är just så kallad frozen fright, att bli paralyserad, och om detta fenomen krävs kompetensutveckling och ökad medvetenhet hos rättsväsende och relevanta professioner. Det är hög tid att införa en lag som grundar sig på att bristen på samtycke ska definiera våldtäkt.

Nuvarande lagstiftning kräver även uppsåt från gärningsmannen, vilket innebär att uppenbart orimliga invändningar från den tilltalade kan bidra till friande dom. Införandet av ett oaktsamhetsrekvisit innebär krav på den som har sex att faktiskt förvissa sig om att samtycke föreligger.

Enligt Brottsförebyggande rådet begås cirka 100 våldtäkter varje dag i Sverige. Ungefär en tiondel av alla fall anmäls. Mindre än en femtedel av anmälningarna leder till åtal och av dessa leder en ytterst liten del till fällande dom. Många flickor, kvinnor, pojkar, män och andra som utsätts för våldtäkt låter bli att anmäla av rädsla för att inte bli trodda. Statistiken visar också att chansen att få upprättelse är låg. Många som utsätts skäms över det som hänt och tar själva på sig skulden.

För att komma till rätta med såväl den låga anmälningsstatistiken som med den låga andelen fällande domar bör bemötandet av de utsatta förbättras och kvaliteten på förundersökningarna höjas. Insatser bör riktas mot obligatoriska utbildningar om genusperspektiv, hbtq-perspektiv och mäns våld mot kvinnor inom såväl polis- och rättsväsende som inom skolundervisningen. Förekomsten av och synen på våldtäkt hänger ihop med föreställningar särskilt kring kön, makt, sexualitet och våld. Sexuellt våld är den allra mest könade typen av våld, då det nästan uteslutande utövas av män. För att förändra föreställningar och praktiker kopplade till sexualitet och våld behöver normer kring kön utmanas.

Feministiskt initiativ ska också verka för att reparativ rättvisa införs som komplement till dagens rättssystem. Reparativ rättvisa syftar till att ge den som utsatts för sexualbrott upprättelse och kan ske genom exempelvis medling. Den utsatta sätter då upp villkoren och på vilket sätt den vill ha upprättelse, det kan vara materiella åtgärder som skadestånd eller kontaktförbud, eller mer symboliska åtgärder som ursäkter. Åtgärderna nedtecknas sedan i ett civilrättsligt avtal. Medlingen kan ske personligen, via ombud eller via digitala medier, och är ett sätt för den utsatta att få tillbaka makten. Reparativ rättvisa syftar inte till att ersätta det konventionella rättssystemet utan är ett sätt för de som av olika anledningar aldrig når domstolen att få upprättelse, och på så sätt minska det enorma mörkertalet av sexualbrott.

Precis som våldtäkt och sexuellt våld som strategi i krig och konfliktområden runt om i världen, handlar sexuellt våld i Sverige om maktutövande. Sammanhanget och övergreppen ser oftast annorlunda ut här än i krigssituationer, men skillnaden är inte väsensskild. Ytterst kan våldtäkt även förstås som ett demokratiproblem genom att hotet om att utsättas för våldtäkt begränsar i synnerhet unga kvinnors vardag och inskränker deras rörelsefrihet. På detta sätt handlar förekomsten och hotet om våldtäkt om människors skilda handlingsutrymme och frihet.