Kvinnofrid, våld i nära relationer och våld i namn av heder

Alla våldsutsatta bör vidare ges samma möjligheter till skydd och stöd, oavsett medborgarstatus.

Mänskliga rättigheter samt frihet från våld och förtryck måste alltid vara utgångspunkten i politiken. Alla våldsutsatta bör vidare ges samma möjligheter till skydd och stöd, oavsett medborgarstatus. Ensamstående kvinnor på flykt, med eller utan barn, är en särskilt utsatt grupp. Många har erfarenheter av övergrepp och kan som asylsökande bli fortsatt utsatta på Migrationsverkets boenden. Det är oacceptabelt. Ensamstående kvinnor bör inte tvingas bo tillsammans med främmande män.

Kvinnor och barn utan medborgarskap i Sverige befinner sig i en särskilt utsatt situation om de kommit hit genom anknytning till en svensk medborgare och utsätts för våld av denne. Förövare kan utnyttja det faktum att de utsatta inte kan söka hjälp från myndigheter i fruktan för utvisning. Tvåårsregeln innebär att de som har kommit till Sverige genom anknytning, som äktenskap, inte får fortsatt uppehållstillstånd om en skilsmässa genomförs inom två år. Vissa män konsumerar på detta sätt ett antal kvinnor, utan att samhället reagerar. Kvinnans möjligheter att stanna i Sverige eller att få stöd är begränsade, då samhället skapat ett beroendeförhållande gentemot den svenska parten. Fenomenet är ett uttryck för hur rasism och sexism inte sällan samspelar och förstärker varandra. Regeln ger uttryck för en människosyn där svenska medborgare och personer med uppehållstillstånd ges rätt att utnyttja utländska medborgare, genom att de blir ett bihang till den svenska parten – och detta drabbar oftast kvinnor.

Många i Sverige lever med normer som innebär begränsningar av rätten att själv bestämma över sin sexualitet och sitt val av partner.

Feministiskt initiativ arbetar aktivt för att öka kvinnors, barns och ungdomars handlingsutrymme och genomdriver konkret politik mot förtryck och våld i namn av heder. Allt våld måste förebyggas och bekämpas, oavsett vilket uttalat motiv förövaren har. Frihet från våld och rätten att bestämma över sin egen kropp är en grundläggande mänsklig rättighet som måste säkras oavsett hur våldet tar sig uttryck. Med rätt insatser och en långsiktig politik som främjar jämlikhet, delaktighet och mänskliga rättigheter kan alla former av förtryck motverkas. Förbättringar inom rättsväsendet och ökade resurser till jourerna och socialtjänsten ska även komma utsatta för detta slags våld till del, men utöver det krävs särskilda insatser.

Många i Sverige lever med normer som innebär begränsningar av rätten att själv bestämma över sin sexualitet och sitt val av partner. Familjens heder anses enligt dessa begränsande normer vara överordnad individens frihet och kopplas särskilt till flickors och kvinnors påstådda eller faktiska sexuella beteende. Kraven på de unga kvinnornas oskuld är en nyckelfråga, men även hbtq-personer och unga män förtrycks genom att exempelvis tvingas delta i förtrycket av sina systrar eller utsättas för våld om de lever ut sin sexualitet som inte ingår i heteronormen. Social exkludering och rasifiering är en del av problemet, men det är möjligt att motverka med rätt politik.

Förtryck i namn av heder har inte sin grund i någon enskild religion. Både kvinnor och män kan såväl delta i som själva utsättas för förtryck i namn av heder. Feministiskt initiativ anser att det är av yttersta vikt att synliggöra alla berättelser om våld och förtryck.

Idag finns en beredskap att ge skydd från fortsatt våld. Insatserna är dock inte tillräckliga. Ökade resurser till skolans elevhälsa ska främja ungas möjligheter att få sina svårigheter hemma uppmärksammade. De utbildningssatsningar som genomförts har i många fall överbetonat endimensionella kulturella förklaringar till just hedersrelaterat våld, med en tendens att förstå kultur som något statiskt. Detta har gett näring åt nationalistiska uppfattningar om att förtryckande kulturella uttryck endast finns hos ”de andra” inom religionen islam.

Varken kultur eller könsförtryck räcker som enskilda förklaringar till våld och förtryck i namn av heder. Våld måste förstås i sitt sammanhang, i relation även till makt kopplad till ekonomiska resurser och social position, rasifiering med mera. Att vara ekonomiskt beroende av förövaren, att inte känna till sina rättigheter eller relevant lagstiftning, att samtidigt utsättas för rasism i kontakter med myndigheter och så vidare begränsar möjligheterna till frihet från våldet.

Förtryckets kollektiva karaktär innebär utmaningar för rättsväsende och för socialtjänstens familjeorienterade arbetssätt. När stora delar av en familj, skola, samhälle eller bekantskapskrets godkänner eller deltar i förtrycket krävs riskbedömningar och åtgärder som tar hänsyn till detta.

Feministiskt initiativ är tveksamma till att i brottsbalken instifta en särskild brottsrubricering för hedersrelaterat våld. Vi motsätter oss inte en utredning om straffskärpning, men tror att redan existerande brottsrubriceringar som grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning räcker när våldet ingår som en del i ett systematiskt förtryck av upprepade hot, våldshandlingar och kränkningar. Som nämnts i ett tidigare avsnitt vill vi se en skärpning av straffet för dessa brott till minst ett år, inte minst för att ge brottsoffren bättre möjligheter till återhämtning och att bygga upp sitt liv på nytt. Våld med så kallat hedersmotiv är inte nödvändigtvis ett grövre brott än annat våld med liknande mönster av disciplinering och upprepade kränkningar. Med en särskild brottsrubricering riskerar vi svåra gränsdragningsproblem, större rättsosäkerhet och att ytterligare förstärka den rasism som redan nu finns i rättssystemet.

Den 1 juli 2014 trädde lagen mot äktenskapstvång i kraft och möjligheten att erkänna utländska barnäktenskap har begränsats till fall där det finns synnerliga skäl. Även när det gäller utländska fullmaktsäktenskap (äktenskap som ingås utan att parterna är samtidigt närvarande) måste det numera finnas synnerliga skäl om de ska erkännas. Feministiskt initiativ menar att det inte ska vara möjligt att erkänna tvångsäktenskap, utländska barnäktenskap och fullmaktsäktenskap i Sverige. Alla barn ska ha rätt till sin barndom och alla människor ska ha rätt att välja sin partner. Vi anser inte att vi kan ha en lagstiftning som innebär att vissa barn undantas det skydd som alla borde ha rätt till.

Frågor och svar om vår politik mot våld i namn av heder.

Övergreppet är en form av våld som syftar till att kontrollera hennes kropp och sexualitet.

Könsstympning är en allvarlig form av våld, i strid med mänskliga fri- och rättigheter och med negativa konsekvenser för flickors och kvinnors hälsa. Övergreppet begås mot flickor och kvinnor, ofta med syftet att kontrollera kvinnans kropp och sexualitet. Mer än 130 miljoner kvinnor i världen är könsstympade och fortfarande utförs omkring tre miljoner könsstympningar årligen.

Könsstympning förbjöds i svensk lag år 1982. Sedan 1999 kan personer också dömas för könsstympningsbrott i Sverige, även om brottet begåtts i länder där det inte är straffbart. I Sverige bedrivs dock inte längre något aktivt arbete för att förebygga könsstympning. Mer kunskap krävs i såväl utbildningsväsendet som inom hälso- och sjukvården och föreningslivet. Trossamfund bör tydligare involveras då de kan ha en central roll i arbetet mot dessa övergrepp. Feministiskt initiativ vill att Socialstyrelsen får i uppdrag att ta fram en ny handlingsplan för att förebygga och bekämpa könsstympning i Sverige. Även möjligheten att förlänga preskriptionstiden för könsstympningsbrott bör ses över så att det även i vuxen ålder ska gå att anmäla brott en utsatts för som barn.

Eftersom det idag inte görs några kartläggningar om förekomsten av könsstympning i Sverige bör en större sådan genomföras. Riskbedömning baserad på evidensbaserad forskning på området bör utföras. Det är viktigt att arbetet mot könsstympning utgår från ett antirasistiskt perspektiv och inte inskränker flickors och kvinnors kroppsliga integritet, som vid omotiverade tvångsundersökningar.

Feministiskt initiativ motsätter sig omskärelse av icke medicinska skäl av pojkar under 18 år.

Sex bygger på frivilligt deltagande snarare än samtycke eller tillåtelse till sex.

Tiden är inne för ett paradigmskifte vad gäller samhällets syn på sexualitet och kroppslig integritet. Dagens sexualbrottslag kräver att tvång ska ha förekommit för att en våldtäkt ska räknas som våldtäkt. Lagen medför på detta sätt en syn på människor som sexuellt tillgängliga så länge de inte gör fysiskt motstånd. Detta synsätt är inte förenligt med ett demokratiskt samhälle där människans rätt att bestämma över sin sexualitet och kroppsliga integritet värnas. En mycket vanlig reaktion vid våldtäkt är just så kallad frozen fright, att bli paralyserad, och om detta fenomen krävs kompetensutveckling och ökad medvetenhet hos rättsväsende och relevanta professioner. Det är hög tid att införa en lag som grundar sig på att bristen på samtycke ska definiera våldtäkt.

Nuvarande lagstiftning kräver även uppsåt från gärningsmannen, vilket innebär att uppenbart orimliga invändningar från den tilltalade kan bidra till friande dom. Införandet av ett oaktsamhetsrekvisit innebär krav på den som har sex att faktiskt förvissa sig om att samtycke föreligger.

Enligt Brottsförebyggande rådet begås cirka 100 våldtäkter varje dag i Sverige. Ungefär en tiondel av alla fall anmäls. Mindre än en femtedel av anmälningarna leder till åtal och av dessa leder en ytterst liten del till fällande dom. Många flickor, kvinnor, pojkar, män och andra som utsätts för våldtäkt låter bli att anmäla av rädsla för att inte bli trodda. Statistiken visar också att chansen att få upprättelse är låg. Många som utsätts skäms över det som hänt och tar själva på sig skulden.

För att komma till rätta med såväl den låga anmälningsstatistiken som med den låga andelen fällande domar bör bemötandet av de utsatta förbättras och kvaliteten på förundersökningarna höjas. Insatser bör riktas mot obligatoriska utbildningar om genusperspektiv, hbtq-perspektiv och mäns våld mot kvinnor inom såväl polis- och rättsväsende som inom skolundervisningen. Förekomsten av och synen på våldtäkt hänger ihop med föreställningar särskilt kring kön, makt, sexualitet och våld. Sexuellt våld är den allra mest könade typen av våld, då det nästan uteslutande utövas av män. För att förändra föreställningar och praktiker kopplade till sexualitet och våld behöver normer kring kön utmanas.

Feministiskt initiativ ska också verka för att reparativ rättvisa införs som komplement till dagens rättssystem. Reparativ rättvisa syftar till att ge den som utsatts för sexualbrott upprättelse och kan ske genom exempelvis medling. Den utsatta sätter då upp villkoren och på vilket sätt den vill ha upprättelse, det kan vara materiella åtgärder som skadestånd eller kontaktförbud, eller mer symboliska åtgärder som ursäkter. Åtgärderna nedtecknas sedan i ett civilrättsligt avtal. Medlingen kan ske personligen, via ombud eller via digitala medier, och är ett sätt för den utsatta att få tillbaka makten. Reparativ rättvisa syftar inte till att ersätta det konventionella rättssystemet utan är ett sätt för de som av olika anledningar aldrig når domstolen att få upprättelse, och på så sätt minska det enorma mörkertalet av sexualbrott.

Precis som våldtäkt och sexuellt våld som strategi i krig och konfliktområden runt om i världen, handlar sexuellt våld i Sverige om maktutövande. Sammanhanget och övergreppen ser oftast annorlunda ut här än i krigssituationer, men skillnaden är inte väsensskild. Ytterst kan våldtäkt även förstås som ett demokratiproblem genom att hotet om att utsättas för våldtäkt begränsar i synnerhet unga kvinnors vardag och inskränker deras rörelsefrihet. På detta sätt handlar förekomsten och hotet om våldtäkt om människors skilda handlingsutrymme och frihet.

Handeln med människor för sexuella ändamål är vår tids slavhandel.

Handeln med människor för sexuella ändamål är vår tids slavhandel. Enligt FN:s beräkningar förs över två miljoner människor över nationsgränserna varje år i syfte att utnyttjas för sexuella ändamål, varav 85 procent är kvinnor och flickor. Global orättvisa, konflikter och fattigdom är grundläggande orsaker till människohandel och prostitution. Därför måste en feministisk kamp mot människohandel gå hand i hand med kampen mot fattigdom och global ojämlikhet, för fred. Bakgrunden till att människor hamnar i prostitution kan vara flykt undan krig och förtryck, fattigdom, tvång och hot, missbruk eller självskadebeteende. Prostitution och människohandel för sexuella ändamål är en form av våld och ett brott mot de mänskliga rättigheterna.

Arbetet för att minska prostitutionen måste tydligare inriktas på att minska efterfrågan och att kraftfullt avvisa idén om mäns rätt att konsumera och exploatera kvinnors, transpersoners, barns och andra mäns kroppar. Oavsett säljarens kön är köparna till allra största delen män. Den svenska staten måste ta ett betydligt större ansvar i denna fråga. Feministiskt initiativ vill inrätta ett nationellt kunskaps- och resurscenter mot sexköp och människohandel. Centret ska få i uppdrag att stärka sexköpslagens normerande funktion genom informationsinsatser, utbilda och samverka med alla berörda privata och offentliga aktörer. Det ska ta fram förslag som syftar till att minska mäns efterfrågan på sexuella tjänster, samordna och utveckla stödet till personer som vill lämna prostitutionen, samt fungera som en samordnare i Sverige som ska arbeta för att stötta socialtjänsten i återvändandeprocessen och ha ansvaret för de nödvändiga kontakterna som måste tas med aktörer i transit- och ursprungsländer.

Sexualisering av det offentliga rummet förstärker en föreställning om kvinnor som varor som kan konsumeras.

Varje samhälle som åtagit sig att arbeta för mänskliga rättigheter och jämställdhet bör aktivt motverka sexistisk sexualisering och utmana stereotypa föreställningar om kön. FN:s Kvinnokommitté har kritiserat Sverige för den utbredda sexualiseringen av det offentliga rummet och den ökande normalisering av pornografi i samhället som de menar underminerar kvinnors rättigheter. Pornografiska uttryck och sexualisering av det offentliga rummet finns överallt i vår vardag. Genom ett sexistiskt bildspråk i media och reklam legitimeras och befästs könsnormer och maktordningar i samhället. Att kvinnor i högre utsträckning än män avbildas som sexualiserade objekt kan förstås som ett demokratiproblem. Sexualisering och objektifiering motverkar principen om människan som ett självständigt subjekt och kan inskränka kvinnors möjlighet att värna sin kroppsliga integritet.

Pornografi handlar inte alltid om förtryck och exploatering. Feministiskt initiativ är dock kritiskt till den globala industri som årligen omsätter mångmiljardbelopp och som är intimt förknippad med människohandel, prostitution, strippklubbar och andra former av sexuell exploatering och som ger uttryck för en patriarkal och nedvärderande kvinnosyn. Jämställdhet och jämlikhet kan inte uppnås så länge det är möjligt att köpa andra människors kroppar genom prostitution, stripp- eller sexklubbar. Sexualisering av det offentliga rummet och pornografiska uttryck påverkar människors syn på kön och sexualitet och förstärker en föreställning om kvinnor som varor som kan konsumeras. Ett exempel på en yrkesgrupp som är utsatt för sexuella trakasserier och övergrepp är hotellstäderskor, som på ett mycket konkret sätt drabbas av porrens direkta påverkan på manliga hotellgäster. Att arbeta mot pornografi och objektifierande framställningar är således en viktig del av ett våldsförebyggande arbete.