Normkritisk samhällsplanering
En feministisk och normkritisk samhällsplanering är demokratisk. Den utgår ifrån medborgarna och analyserar ur ett intersektionellt perspektiv vilka som gynnas respektive missgynnas av hur samhället är uppbyggt.
F! arbetar för att:
- Fi ska verka för att en rikstäckande bostadsvaneundersökning genomförs. Resultaten ska redovisas utifrån ett intersektionellt perspektiv.
- Fi ska verka för att samhällsplanering integrerar planering av infrastruktur, som samhällsservice och kollektivtrafik, samt att alla delar i planeringen bedöms utifrån ett rättighetsperspektiv.
- Fi ska verka för att en så kallad 15-minutersprincip tas som utgångspunkt i tätort när man bygger nytt och när man planerar och ser över kollektivtrafik och olika slags service. På liknande sätt ska en princip om närhet till exempelvis kollektivtrafik och service även gälla på landsbygd. Det gagnar arbete, fritid, samvaro och familjeliv och skapar mindre bidragsberoende. Detalj-, översikts- och regionplaner samt stadsbildningar ska vila på ett resurshushållande samhällsbyggande som motverkar segregering och utgår från en feministisk analys.
- Fi ska verka för att alla ska ha möjlighet till utbildning, tillgång till offentlig service samt till informationsteknologi oavsett var i landet en väljer att bosätta sig.
- Fi ska verka för att tillgänglighet integreras helt och fullt från början i all planering. Äldre bebyggd miljö ska anpassas för ökad tillgänglighet.
- Fi ska verka för att tillgängliga och avgiftsfria toaletter med öppet dygnet runt ska finnas i alla kommuner.
- Fi ska verka för att alla kommuner ska utreda den fysiska miljön och i översikts- och detaljplaneringen arbeta utifrån ett perspektiv där medborgarna kan känna sig trygga vid alla tider på dygnet. Alla kommuner ska upprätta en handlingsplan för hur detta ska kunna uppnås.
- Fi ska verka för att personer inom olika professioner och bland beslutsfattare som arbetar med samhällsplanering ska vara mindre homogena och i högre grad spegla befolkningen.
- Fi ska verka för att alla som på central, regional och lokal nivå arbetar med samhällsplanering ska få utbildning i perspektiv som intersektionalitet, normkritik, hållbarhet och barns rätt till delaktighet.
- Fi ska verka för att samhällsekonomiska beräkningar ska utgå från ett barnperspektiv, för hållbarhet, ökad inkludering och jämlikhet.
- Stadsplaneringen ska omfatta lokaler för professionell konstutövning, offentliga kulturella mötesplatser, samt planering för ett levande och tryggt lokalt socialt liv.
- Fi ska verka för att invånare, barn liksom vuxna, ska involveras i samhällsplaneringen i ett så tidigt skede som möjligt vid samhällsplanering och med en grundidé om att ett område eller en plats utvecklas i samverkan med invånarna.
- Fi ska verka för att vårdprogram upprättas för alla kulturmiljöer för att trygga variationen av miljöer i våra gemensamma utrymmen. Dessa vårdprogram ska efterföljas och hårdare påföljder ska införas om dessa förstörs enligt plan- och bygglagen.
- Fi ska verka för att kulturella och estetiska värden i kulturmiljöer strategiskt ska prioriteras i stadsplaneringen, för att främja en hållbar samhällsutveckling och hindra att ekonomiska värden tar över i de offentliga rummen.
- Fi ska verka för en lagstiftning som kraftigt begränsar kommersiell reklam och istället upplåter plats åt samhällsinformation och kultur på offentliga utrymmen.
Hur vi fysiskt utformar samhället påverkar våra beteenden, men även sociala strukturer och hur makt, resurser och inflytande fördelas. Genom samhällsplanering kan vi påverka jämställdheten, minska segregationen och öka delaktigheten i samhället.
Feministiskt initiativ ser på samhälls- och stadsbyggande som en konkret form av fördelningspolitik och ett strategiskt verktyg med lång verkningstid för alla typer av hållbarhetsarbete: socialt, ekonomiskt och ekologiskt. Feministiskt initiativ vill se ett samhälle där det offentliga rummet skapas och drivs av de människor som berörs av det. Via medborgarprocesser ska samhället planeras och byggas utifrån idéer om fysisk och medmänsklig öppenhet och att området tillhör alla som bor där. Dessutom ska barnperspektiv alltid beaktas i planeringen och barn ska vara en naturlig samarbetspartner i gestaltningen i allt från hur hela områden ska utvecklas till hur en skolgård ska byggas (se Barnkonventionen avsnitt L.2.)
I dagens samhällsplanering finns tydliga normer kopplade till ekonomiska och politiska maktförhållanden och intressen som påverkar hur vi bygger våra samhällen. Ofta prioriteras synliga majoriteter, funktionsnormativa, vuxna och män. En normkritisk samhällsplanering ställer grundläggande frågor kring både vilka platser som görs viktiga och för vems behov som dessa platser planeras. Feministiskt initiativ menar att vi, för att uppnå en jämställd och jämlik värld fri från diskriminering, måste ifrågasätta de rådande normerna för hur samhällen planeras och byggs. Då skapas en politik där samhällen byggs utifrån invånares skilda behov och möjliggör för social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet. En förutsättning för att bygga ett samhälle som motverkar diskriminering är att människor som arbetar med samhällsplanering och bostadsproduktion har kunskaper om diskrimineringsgrunderna och maktordningar. De behöver därför kontinuerlig utbildning inom dessa områden.
Feministiskt initiativ ifrågasätter staden som norm. För att möjliggöra omställning till ett hållbart samhälle krävs en levande landsbygd. Storstadsnormen präglar samhällsdebatten, samhällsplaneringen och resursfördelningen i mycket hög utsträckning. Feministiskt initiativ vill därför utmana bilden av landsbygderna som passiva, problematiska och i behov. Vi ser och erkänner de starka lokalsamhällen som, i en globaliserad värld där centrum profiterar på periferin, hanterar och löser dessa utmaningar och ställer om till ett mer hållbart samhälle. Det lokala demokratiska arbetet i byalag och andra föreningar är själva fundamentet för ett rikt demokratiskt samhälle och det är där som en feministisk samhällsplanering tar sin utgångspunkt.
Feministiskt initiativ ser att det finns en trafikmaktordning där bilen har företräde före kollektivtrafik, cykel och fotgängare och där de olika trafikslagen tilldelas olika mycket resurser, utrymme och status. I samhällsplaneringen måste satsningar göras på kollektivtrafik och på en stadsplanering som är anpassad till cykel och gångtrafik. Med en samhällsplanering som i större utsträckning utgår ifrån att det du behöver ska finnas i ditt närområde skulle resandet kunna minska i tätbebyggda områden. Bostadsbyggandet ska vara en del av ett samhällsbygge som placerar förskola, skola och arbetsplatser i närheten av bostäder.
En mer hållbar stad måste byggas med grönområden, grönska mellan husen och stadsodlingar. Det är en förutsättning för att exempelvis kunna ha en fungerande dagvattenhantering vid ökad mängd skyfall som är ett resultat av klimatförändringarna. Alla har inte heller råd eller möjlighet att ta sig till gröna landskap och därför blir det en klassfråga vem som har tillgång till de gröna kulturarven. Att bygga bort kulturella mötesplatser som kolonilotter och annan planerad grönstruktur riskerar att skapa skarpa gränser mellan invånare i samhället, då det blir svårare att mötas utanför varje enskild invånares hem.
I samhällsplaneringen ska inte de materiella kulturarven prioriteras före de immateriella; alla estetiska gestaltningar ska ges lika värde. En park är också ett gestaltat rum. I nya detaljplaner beskrivs ofta gröna ytor som ”friytor” vilket fråntar dem deras kulturella värden och gör det lättare att planera om dem till något annat. Utvecklingen går även mot att fastighetsägare inte bara äger husen utan även torgen och de offentliga miljöerna kring husen. En privatisering av det offentliga rummet är ett hot mot demokratin då det inte längre är medborgarnas gemensamt ägda utrymme. Det försvårar även invånarnas rätt att utöva sina demokratiska rättigheter som att demonstrera när platsen ägs av en privat aktör.
Feministiskt initiativ vill istället vidareutveckla trygga kulturmiljöer så att de både kan utvecklas tillsammans med bostadsbyggandet och bidra till social hållbarhet i samhället. Att skapa trygghet i våra offentliga kulturmiljöer betyder att alla får möjlighet att kunna relatera till sitt lokala närområde. Samhällsplanering kan också trygga de kulturmiljöer som finns i våra städer, tätorter och naturlandskap genom att använda sig av strategier som är hållbara, demokratiska, jämställda och jämlika och som är representativa för alla invånare i landet.
Att alla invånare har rätt till bostad slås fast i Sveriges grundlag som säger att det allmänna särskilt ska trygga rätten till bland annat bostad. Människors rätt till en bostad är en grundläggande rättighet som politiken inte kan delegera till enbart marknaden eller individen.
Feministiskt initiativ ser bostadspolitiken som en naturlig del av välfärdspolitiken. När vi diskuterar bostadspolitik måste vi därför behandla frågan på samma sätt som vi behandlar andra viktiga frågor i välfärden, som skola och vård. Utgångspunkten måste vara att det allmännas ansvar är att alla människor som behöver ska kunna erbjudas en bostad.
Sverige är kraftigt segregerat när det gäller boende. I den allmänna debatten förklaras ofta bostadssegregeringen i termer av klasskillnader eller enskilda personers val ”att bo nära sina landsmän”. Det finns en föreställning om att det är klass eller etnicitet som påverkar människors val av var de ska bo, när studier istället visar att synliga majoriteter flyttar från områden som blivit heterogena och att de som har mer pengar flyttar från områden med låg social status. På samma sätt kan tidigare segregerade områden tas över av en homogen medelklass och tränga undan de som tidigare bott i området i den process som kallas gentrifiering. Segregeringen kan inte kopplas bort från klassbaserade och rasistiska strukturer i samhället. Enligt diskrimineringsombudsmannen (DO) är mörkertalet vad gäller förekomsten av direkt eller indirekt etnisk diskriminering på bostadsmarknaden stort. Den etniska boendesegregationen kan ses i relation till en diskriminerande arbetsmarknad. De flesta fastighetsägare kräver att bostadssökande har fast anställning och regelbunden lön. Eftersom många invandrade personer, i synnerhet kvinnor, har låga löner, osäkra anställningar eller är arbetslösa utesluts de även från bostadsmarknaden. Det innebär att det bland annat är en diskriminerande arbetsmarknad som utvecklar segregerade bostadsområden. Åtgärder mot arbetslöshet bland boende i marginaliserade och stigmatiserade områden måste därför prioriteras. Detta ska inte ses som en form av positiv särbehandling, utan snarare som en insats mot den negativa särbehandlingen av boende i dessa områden. Feministiskt initiativs förslag syftar till att minska de negativa effekter som en etablerad positiv särbehandling av majoritetsbefolkningen utgör för marginaliserade och stigmatiserade grupper.
En annan grupp som är särskilt utsatt på bostadsmarknaden är ensamstående föräldrar, vilka oftast är mödrar. Ensamstående mammor diskrimineras på arbetsmarknaden då de ofta tjänar dåligt och har ofrivillig deltid. De har därmed svårare att få bostad eftersom många bostadsbolag kräver höga årsinkomster för att hyra ut. Även ungdomar har idag svårt att etablera sig på bostadsmarknaden och få en första bostad. Detta drabbar särskilt ungdomar med funktionsnedsättningar, som är beroende av att det finns tillgänglighetsanpassade bostäder att flytta till. Människor med funktionsnedsättningar är som grupp i övrigt också särskilt utsatta på bostadsmarknaden, både på grund av dålig ekonomi och mindre utbud av bostäder. För dem som bor i bostäder med särskild service tillkommer problem med höga hyror och att dessa bostäder segregeras från andra boendeformer.
Hemlöshet är ett tilltagande problem i vårt samhälle. Människor som är hemlösa eller utanför den ordinarie bostadsmarknaden ska så fort som möjligt inkluderas i den ordinarie bostadsmarknaden. En egen bostad är en förutsättning för att andra eventuella problem ska kunna åtgärdas.
Det måste byggas fler hyresrätter med låga hyror och fler boenden som är tillgängliga för förmedling via socialtjänsten. Personer med psykisk ohälsa och personer med beroendeproblematik måste stöttas och erbjudas ett eget boende, samtidigt som de måste få stöd att klara av boendet.
Hemlösa EU-medborgare som vistas i Sverige måste också, genom socialtjänstens försorg, få tillgång till boende om de saknar sådant. (Se även kap G. Socialpolitik)
För att komma till rätta med diskrimineringen på bostadsmarknaden anser Feministiskt initiativ att vi måste reformera bostadsköerna. Utöver att kraven på höga inkomster för att få hyra måste tas bort behöver köerna reformeras så att behovet av bostad i större utsträckning styr. En större andel bostäder behöver även reserveras för personer med särskilt akuta behov, som fördelning av bostäder till kvinnojourer.
Vräkningar och hemlöshet för barn är ett tilltagande problem. Bristen på barnperspektiv och att vårdnadshavarnas förmåga i för stor utsträckning styr, gör att barn förlorar den trygghet som ett hem ger och hamnar i tillfälliga boenden. Feministiskt initiativ menar att barn i enlighet med barnkonventionen har rätt till en levnadsstandard som inte hindrar deras utveckling.
F! arbetar för att:
- Fi ska verka för att varje vuxen individ ska ha rätt till en egen bostad till rimlig kostnad.
- Fi ska verka för att kommunala bostadsförmedlingar återinförs i alla kommuner och att köerna reformeras så att behovet av bostad i större utsträckning styr, samt att kraven på hög inkomst för att få en bostad sänks.
- Fi ska verka för att öka andelen tillgänglighetsanpassade bostäder och bostäder med särskild service enligt LSS.
- Fi ska verka för att bostäder för utsatta grupper, som personer med psykisk ohälsa, personer med beroendeproblematik och nyanlända flyktingar, finns att tillgå.
- Fi ska verka för att kommunerna ska säkerställa att fastighetsbeståndet ska innehålla en viss andel hyreslägenheter samt en viss andel lägenheter med låg hyra.
- Fi ska verka för att nyanlända som själva väljer etableringsplats inte ska förlora samhällets stöd. Samhället ska underlätta för dessa individer att komma in på arbets- och bostadsmarknaden.
- Fi ska verka för att det i lag fastställs vilka vräkningsförebyggande skyldigheter en kommun har, för att förhindra att barnfamiljer vräks.
- Fi ska verka för att inga barn vräks till hemlöshet.
- Fi ska verka för att trångboddhet ska vara ett särskilt skäl för att kunna höja sina hyreskostnader, för barnfamiljer som uppbär ekonomiskt bistånd.
Bostadsbyggandet ska styras av invånarnas verkliga behov med ett långsiktigt hållbarhetsperspektiv och inte av bostadsföretags kortsiktiga vinstintressen.
Många som efterfrågar bostäder har begränsade ekonomiska resurser, men nästan inga bostäder byggs för den målgruppen. Politiken måste ta sitt ansvar genom att stimulera bostadsbyggande, inte minst av hyresrätter med bra standard till rimliga priser.
Allmännyttans roll som prispressare måste återetableras. Detta innebär att avkastningskravet inom allmännyttan måste tas bort. Möjligheterna att använda vinster från de kommunala bostadsbolagen till annan kommunal verksamhet måste ytterligare begränsas. Staten bör återinföra att sätta ett mål för hur stor andel av den disponibla inkomsten som ska gå till boendekostnader vid boende i hyresrätt.
Stora delar av det som kallas miljonprogrammen är idag i behov av renovering och upprustning. Att det genomförs är i grunden bra. Ofta uppstår dock i samband med renoveringar en situation som brukar kallas renovräkningar, att hyresvärdar passar på att höja standarden i lägenheterna för att ytterligare kunna höja hyrorna vilket leder till att hyresgästerna inte har råd att bo kvar. Att renovera blir då ett sätt att få de ekonomiskt svagare att flytta från området till förmån för personer med högre betalningsförmåga. Feministiskt initiativ anser att renoveringar måste ske med hyresgästerna i fokus och där hyresgästerna får vara med och bestämma nivån på standardhöjningarna.
Kommunerna måste ta sitt ansvar genom att ställa mark till förfogande men också köpa mark som kommunen inte äger i de fall detta behövs för att få till ett byggande. Genom att kommuner genom de kommunala bostadsbolagen köper fastigheter som är ute till försäljning kan det allmännyttiga beståndet stärkas och breddas. Kommunerna behöver ställa tydliga krav på byggföretag i samband med markanvisning för att bostäderna ska motsvara invånarnas behov. Till exempel kan kommunen kräva att en andel av de nybyggda lägenheterna ska ha låga hyror. Kommunen behöver vidare ställa krav på att det på den anvisade platsen byggs bostäder inom en avtalad tid. Den avtalade tiden innefattar tid för handläggning och eventuella överklaganden men ger inte bolaget som ska bygga möjlighet att enbart invänta att det ska bli mer ekonomiskt gynnsamt att bygga på den anvisade platsen.
Familjebildandet liksom boendet ser ut på många olika sätt och bostäderna behöver motsvara det verkliga behovet och också vara mer flexibelt när behoven förändras, så att det är enklare att antingen byta bostad eller slå samman/dela befintliga bostäder. Uthyrning ska inte enbart ske till en ensam person eller ett par utan det ska även finnas möjlighet till så kallade kompiskontrakt.
Många bor i både lägenheter och hus med fler rum än vad de har behov av. Både kommuner och stat måste ta tillvara människors engagemang och de lediga rum som finns i människors privata bostäder. Det måste ges möjlighet att hyra ut en del av sin bostad till asylsökande och få ersättning för detta från Migrationsverket.
Bostäder ska byggas med hållbarhet i fokus
För att säkra ett hållbart byggande på lång sikt är det viktigt att ha en hög kvalitet när det gäller val av material och byggnadsteknik. Bostäder byggda med ett miljövänligt fokus i byggprocessens alla delar skonar miljön, håller längre och ger hälsosammare bostäder. För att hålla nere boendekostnaderna är det att föredra att bygga något mindre lägenheter och med en enklare standard när det gäller ytskiktet i lägenheterna.
Bostäder och bostadsområden ska utformas efter ett miljömässigt hållbart vardagsliv där sopsortering underlättas, där det finns bra och tillgängliga utrymmen för cykelparkering, närhet till och trygg och trafiksäker väg till kommunikationer samt samhällsservice och affärer som är lätta att nå för invånarna. Vidare måste bilismen börja bära sina kostnader för den mark som tas i anspråk.
F! arbetar för att:
- Fi ska verka för att infrastrukturen, som kommunikationer, energi, vatten och avlopp, ska förvaltas med hänsyn till resurshushållning och ekologi.
- Fi ska verka för att bostadsbyggande ska innefatta riktlinjer för konstnärlig gestaltning och den så kallade enprocentsregeln ska vara just en regel snarare än en riktlinje. Enprocentsregeln ska omfatta statliga, kommunala och privata bolag, förvaltningar och byggherrar, och anger att en procent vid ny-, om- och tillbyggnad ska avsättas för konstnärlig gestaltning. Uppdragen ska förmedlas enligt riktlinjer som säkerställer jämställdhet och heterogenitet, samt en blandning av etablerade och oetablerade konstnärskap.
- Fi ska verka för att avkastningskrav och krav på marknadshyror ska tas bort från allmännyttans bostads- och fastighetsbolag.
- Fi ska verka för ett återinförande av den kommunala förköpsrätten.
- Fi ska verka för att avkastningskraven ska tas bort från offentliga aktörer som Fastighetsverket och Akademiska Hus. Lokalkostnader slukar idag en orimligt stor del av professionell och ideell konst-, kultur-, och föreningsverksamhet.
- Fi ska verka för att lokaler som står tomma under en period i väntan på renovering eller rivning ska förmedlas till kulturella och sociala verksamheter på ett strukturerat sätt. Lokaler ska inte stå tomma samtidigt som det finns lokalbrist.
- Fi ska verka för ett ökat hyresgästinflytande och då särskilt i frågor som rör standardhöjningar som innebär stora hyreshöjningar.
- Fi ska verka för att utveckla kooperativa hyresrätter med lokala demokratiska styrelseorgan. Vi efterlyser ett större experimenterande med kollektiva bostadsformer, kombinerat med till exempel allmänna kök, bibliotek och platser för gemensamma kulturaktiviteter. Dessa boenden ska ha en rimlig hyra.
- Fi ska verka för olika former av flerboende, det vill säga att flera innehavare kan stå på kontraktet. En social kultur kräver fler typer av samboende – innefattande olika generationer, ensamstående och familjer, människor med olika bakgrund, förutsättningar och erfarenheter.
- Fi ska verka för att en flexibel behovsgenererad lägenhetssammansättning utvecklas där lägenheter och rum kan länkas samman på olika sätt. Det kan till exempel handla om att lägenheter byggs så gemensam vårdnad av barn vid skilsmässa underlättas eller att alternativa familjebildningar, innehållande en eller flera familjer, får lämpliga lägenheter.
Synen på bostad som en mänsklig rättighet och som en viktig del av välfärdspolitiken innebär att Feministiskt initiativ anser att den ekonomiska risken för bostadsfinansiering måste återföras samhället och inte ligga på individen.
Staten ska bidra med subventioner till byggande av billiga hyresrätter. Subventioner kan utformas på olika sätt och har så gjort under bostadspolitikens historia. Vissa subventioner kräver stora förändringar för att kunna genomföras och andra är möjliga inom dagens regelverk.
Feministiskt initiativ vill successivt fasa ut ränteavdraget. Ränteavdraget bidrar till en orättvis bostadsmarknad där de som äger sin bostad får subventioner via avdraget medan de som bor i hyresrätter i allmännyttan är med och betalar extra avgifter till det allmänna genom att många kommunala bostadsbolag gör stora vinster. Ränteavdraget bidrar vidare till en uppblåst bostadsmarknad då människor räknar med lägre kostnader för sitt boende än de egentligen har och därmed anser sig ha råd med ett dyrare inköpspris för sin bostad.
Reavinstskatten är idag utformad så att den minskar rörligheten på bostadsmarknaden. Genom att eventuella vinster på den fastighet man flyttar ifrån beläggs med en ränta så kan det i vissa fall, och vissa områden, vara så att det lönar sig att bo kvar i ett boende som man själv uppfattar som för stort. Det är vare sig resurseffektivt eller bra för bostadsmarknaden.
Feministiskt initiativ ska verka för ett fast bundet taxeringsvärde från inköpsdagen till försäljningsdagen. Detta för att undvika överraskande höjningar av taxeringsvärden.
Feministiskt initiativ är inte främmande för en höjning av bostadsbidraget, men menar att det måste ske tillsammans med en politik som förändrar de höga hyresnivåerna och utformas på ett sätt så att det inte bara blir en möjlighet för hyresvärdar att ta ut högre hyror.
Feministiskt initiativ anser att staten genom arbetsmarknads- och utbildningspolitiken måste vara med och subventionera att det utbildas fler personer inom bristyrken i byggbranschen. Idag kan det vara svårt att få fram arbetskraft som kan utföra vissa moment på ett bygge och pensionsavgångarna i vissa yrkesgrupper är stora.
F! arbetar för att:
- Fi ska verka för att successivt fasa ut ränteavdraget.
- Fi ska verka för att fastighetsskatten som en procentsats på taxeringsvärdet återinförs. Bostadsrätter ska taxeras på samma sätt som fastigheter.
- Fi ska verka för ett fast bundet taxeringsvärde från inköpsdagen till försäljningsdagen. Detta för att undvika överraskande höjningar av taxeringsvärden.
- Fi ska verka för statliga subventioner till bostadsbyggande.
- Fi ska verka för att slopa avkastningskravet i allmännyttan.
- Fi ska verka för att ROT-avdraget avskaffas.