En feministisk klimatpolitik
Klimatförändringarna drabbar de fattigaste delarna av världen, framförallt kvinnor och barn.
F! arbetar för att:
- Fi ska verka för att alla politiska beslut, på alla politiska nivåer, ska vara i linje med klimatmålen och miljölagstiftningen.
- Fi ska utreda möjligheterna till och effekterna av att införa ett system med individuella utsläppskvoter för växthusgaser.
- Fi ska verka för att ge Naturvårdsverket i uppdrag att redovisa utsläppsstatistik ur ett konsumtionsperspektiv nedbruten på bland annat inkomst, kön och bostadsort.
Den globala uppvärmningen, dess konsekvenser och dess lösningar hanteras ofta som ett politikområde för sig, skilt från ekonomisk politik och andra samhällsfrågor. Det är en av anledningarna till att det har visat sig så svårt för merparten av världens länder, inklusive Sverige, att minska utsläppen och anpassa sig till de klimatförändringar som pågår. Samhället står inför dramatiska förändringar – alternativen är att låta klimatförändringarna eller politiken vara drivkraft i de förändringarna. Samtidigt innebär denna samhällsomställning många dubbla vinster. Klimatproblemens lösningar minskar inte bara utsläppen, utan bidrar samtidigt till att skapa samhällen som är bättre att leva i.
Feministiskt initiativ ser att klimatproblem har gemensamma rötter med andra samhällsutmaningar. Med en feministisk samhällsanalys blir det tydligt att det är samma maktstrukturer som omöjliggör både ett miljömässigt hållbart och ett jämlikt samhälle, och lösningarna hänger i hög utsträckning samman. Det innebär både utmaningar och möjligheter. Ojämlikheter i makt, ekonomiska tillgångar och klimatpåverkan hänger samman, och för att minska utsläppen behöver också ojämlikheten åtgärdas. Ofta talas om hur utsläppen skiljer sig mellan länder, men sällan talas det om hur utsläppen skiljer sig mellan olika grupper inom ett land. Det är Feministiskt initiativs övertygelse att miljömässig hållbarhet och jämlikhet är ömsesidigt beroende mål. Lösningarna på klimatproblemen handlar inte i första hand om individuella konsumtionsval, utan är ett samhälleligt och strukturellt ansvar.