Konstnärlig frihet
Politiken måste ovillkorligen följa principen om en armlängds avstånd, att den aldrig får styra det konstnärliga innehållet.
F! arbetar för att:
- Fi ska verka för att bedömningsprocesser kring anslag till konstnärliga verksamheter ska göras av fristående bedömare. Dessa bedömare ska spegla samhället i sin helhet. Politiker och tjänstepersoner på förvaltningar och liknande beslutar om storleken på anslag, men ska aldrig påverka konstnärligt innehåll.
- Fi ska verka för att en handlingsplan mot hot, hat och trakasserier mot kulturarbetare och journalister tas fram av relevant råd eller myndighet.
- Fi ska verka för att stimulera fler kommuner till att bli fristäder för kulturarbetare och journalister som hotas och förföljs i sina hemländer.
Den har ett särskilt ansvar för en stark demokrati och yttrandefrihet, inte minst i tider då antidemokratiska krafter växer sig allt starkare i politiken. Idag finns flera exempel på kulturarbetare och kulturevenemang i Sverige som bromsats av politiker och myndighetsutövare enbart på grund av budskap som ansetts vara kontroversiella eller för politiska. Vi ser också hur hot, hat och trakasserier mot kulturarbetare och journalister ökar och leder till självcensur och kulturarbetare som inte vågar, orkar eller kan vara en del av den offentliga debatten.
En relaterad problematik är att antidemokratiska krafter strategiskt och framgångsrikt missbrukat begrepp som yttrandefrihet och konstnärlig frihet för att skapa utrymme i offentligheten för att sprida hat och hot mot särskilda grupper, och för att manipulera den breda opinionen i riktning mot en normalisering av rasism och sexism. Ifråga om konstnärlig frihet och juridiska påföljder är det viktigt att skilja på aktörer som talar fritt och kritiskt, och aktörer som strävar efter att undergräva grundläggande mänskliga värden genom att hetsa, skada och hota.